Paul är död
I slutet av 1966 var Paul McCartney med om en mopedolycka. Den 6 oktober 1969 avslöjar en DJ i Detroit, Russ Gibb, att han mottagit information om att McCartney dog några år tidigare – rykten gör gällande att McCartney avled i olyckan och ersatts av en skådespelare, enligt vissa källor William Campbell, som skulle låtsas vara McCartney.
Campbell gjorde emellertid inte ett perfekt jobb utan avslöjar sig vid vissa tillfällen. Som alla vet var Paul McCartney vänsterhänt, men på omslaget av Abbey Road röker han med höger hand. Han lyckas heller inte gå i takt med de övriga i Beatles, även bokstavligt talat; se samma omslag. När Peter Blake, en konstnär som arbetat för Beatles, frågade rakt ut om McCartney var död eller ej svarade den påstådde McCartney: ”Jag är inte Paul McCartney. Du träffade Paul när du arbetade med Sgt. Pepper och han hade inget ärr på läppen. Titta, jag har ett ärr. Jag är en ersättare”. Ärret syns tydligt på inläggsfotot i ”The Beatles”; jämför sedan med till exempel omslagen till ”Beatles for Sale” eller ”Rubber Soul”.
Den uppmärksamme kan hitta flertalet tecken, i låttexter och på skivomslag, på att The Beatles själva ville antyda Pauls död. Ibland misslyckas som vi sett också Campell i sin imitation. Det är ett intressant kapitel i sig, men vissa ledtrådar är dubbeltydiga och andra känns konstruerade. Här ska vi istället koncentrera oss på någonting annat: för den som lyssnar och tittar noga finns det nämligen dessutom tecken som tyder på att McCartneys ande försökte avslöja bluffen. Det här är ett annan slags tecken, det här är ljud- och bildfenomen som framträder när foton framkallas och när inspelningar spelas upp.
Det finns två bra exempel på bilder där Paul McCartneys ande visar sig. (1) I albumet ”The Beatles” finns ett collage. I det nedre högra hörnet finns det en bild där Paul dansar, men ett par mystiska skeletthänder sträcker sig efter honom. (2) Om man håller omslaget till ”Abbey Road” lite snett och tittar på bilden på baksidan så syns en dödskalle till höger om texten ”BEATLES”.
Det finns flera exempel på hur Paul McCartneys ande kommunicerar genom Beatles egna inspelningar. Här kan man också följa en förändring av meddelandena med tiden.
De första exemplen finns på albumet ”Magical Mystery Tour”. Här får man veta att Paul är död och att han vill komma till vila: i slutet av ”All You Need Is Love” hörs en röst som säger ”Yes he’s dead”, lite senare sjunger en röst ”We loved you, yeah, yeah”. I slutet av ”I Am The Walrus” säger en röst ”Bury my body”. Önskan blir uppfylld två låtar senare. I slutet av ”Strawberry Fields Forever” hörs: ”I buried Paul”. När ”The Beatles” släpps har Paul varit död ett tag, nu anas saknad och en önskan att få livet tillbaka. Under ett gitarrsolo i slutet av ”My Guitar Gently Weeps” hörs en röst ropa: ”Paul, Paul, Paul”. När ”I’m So Tired” tagit slut hörs ett mummel. Om man lyssnar på det baklänges hör man: ”Paul is dead, miss him, miss him”. I övergången mellan ”Cry Baby Cry” och ”Revolution 9” sjunger Paul, och här hör man tydligt hans röst, ”Take me back”. I ”Revolution 9” återkommer en röst som säger ”number nine”. Om man lyssnar på det baklänges hör man: ”Turn me on dead man”.
Det finns en sista ledtråd. Bland prickarna på omslaget till ”Magical Mystery Tour” finns ett spegelvänt telefon¬nummer. På andra sidan linjen finns svaret på gåtan.