min konst från 90

Det är en stor förmån att kunna få uttrycka sig genom att skriva, teckna och måla.
En del av detta kan man finna här via min hemsida.
Under 90-talet och i början av 2000-talet ägnade jag mycket tid åt att uttrycka mina känslor inför en kär anhörigs sjukdom och död, Arne som var min man, min bästa vän, min konstnärskollega och livskamrat under 32 år.
Här nedan har jag valt att ta med en del av mina målningar och teckningar med texter,
från åren 1975 fram till 2005

1995

   Arne och de gula tulpanerna                                                            Arne som liten pojke och som äldre
                                                                                                           Målning av Ann-Christin Larzon

"Var inte rädd för mörkret
Ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är."

"Sitter i den varma sommarnatten
med famnen full av blommor
jag har ingen att ge dem till
de doftar, de vibrerar
mina armar och min kropp värker av längtan
mitt hjärta blöder,
mina händer skälver

jag är för ung för att vara gammal
och för gammal för att vara ung

jag känner din närhet, minns dina armar
din närhet, din doft

numera ser jag en tunn blå skugga
runt dig vibrerar ljuset
som vore du på väg mot ditt mål,
Dit jag ännu inte kan följa
Jag går sakta in i ateljén och spelar Bach D-mollkonsert
blir omsluten av musiken"

Ann-Christin 1996

"Du går bort i skuggorna

Jag försöker nå dig

Sträcker ut min hand, klamrar mig fast vid dig

Men vet i samma stund att det är som att försöka hålla fast vinden,

Som blåser dit den vill

Min kärlek kan inte hålla kvar dig

Du glider längre och längre in i skymningslandet

Och jag kan omöjligt nå dig"
Ann-Christin 1996

min älskade
jag vill dröja kvar ännu en stund
jag vet att du tänker bryta upp
din kärlek
kommer att bära mig
genom livet

"Kärleken kommer, kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa
i vinter och vår,
och alla min levnads dagar."

N. Ferlin

Rörelse

Rörelsen hos dig
är inte stor
du ligger fjättrad
vid din säng.
Förr flög du fram
på lätta fötter
spelade basket
och dansade.
Nu är du gammal
och döende
ligger med örat vänt
mot ingenting.
Ögonen oseende
minnet flukturerande
uridompåsen under sängen
färgas långsamt gul.
Syrgasapparaten väser
som en förbindelse med livet
grimman i näsan skaver
blodet rinner sakta bort.
Jag har blivit en iakttagare
förr var du min älskare
och man
nu är jag din vårdare.
Rörelsen nästan avstannad
rörelse
rörels
rörel
röre
rör
rö
r
.

Utanför min ateljé ligger det ett litet hus.
Efter begravningen betraktade jag det lilla huset på ett nytt sätt,
det var alltid mörkt, det såg övergivet ut, jag placerade min sorg i huset.
Huset fanns med på alla mina "sorg och längtans målningar"

2000
Spår

"Din kropp har gjort avtryck på min
så djupa och så innerliga
efter alla dina ömma omfamningar
avtryck efter våra kärleksbarn
som satt spår på min kropp.
Mina händer söker efter dig
jag kan ännu känna värmen från din hud.
Mina läppar letar i drömmen
och når fram till dig,
älskade varför döljer du dig för mig.
vaknar upp i ensamhet,
kroppen minns ännu lyckan i dina armar,
min älskade, min älskade jag saknar dig så"

Till höger om huset finns det berg och skog.
När månen vilar över det lilla huset
blir det till poesi.

"Huset tecknar sig tomt
mot skogen
Sorgen bor därinne
Längtan glöder mot den
svarta skogen
Stryk eld mot mina minnen
låt dem bli till aska
och strö dem över skogen."

"Du är inte längre här,
din palett, dina penslar finns,
men älskade du har rest långt bort
och kommer aldrig mer tillbaka."

Jag står i mitt mörka rum väntar tänker undrar.
Utanför fönstret står naturen, tyst och stum.
Jag är ett med den,
Bävar, håller andan över vad som skall komma,
anar gryningen, värmen, ljuset"

Nu skyms huset delvis av sommargrönskan,
det svarta fönstret synd när vinden böjer
grenarna fram och tillbaka
Sorgen efter dig kommer alltid att finnas,
men livet tränger sig på och bäddar in huset,
och sorgen i varma gröna slöjor

"Huset har genomgått
en metamorfos
fönstren som förut var svarta av sorg
är nu fyllda av ljus och värme
Det mörka viker undan
och glädjen växer sig
vild och stark
av längtan"

"När du gått vändes
himlen till blod
färgades skogen röd
fåglarna tystnade
livet stannade upp
när du gått"

Det har nu gått fem år sedan Arne dog,
Sorgen har blivit en del av mitt liv, den är inflätad i min vardag.
I vissa situationer kommer minnena störtande som en flod, men det är så det måste få vara.
Våra anhöriga som har funnits här med oss, har rätt att få ta sin plats.
Så länge vi minns dem, förblir deras minnen levande.
Sorgen och förlusten är en smärtsam del av livet.
Något som vi alla förr eller senare kommer att konfronteras med.
Det skapar en förståelse för andra sörjande.
Vi människor är egentligen ständigt på väg mot samma mål,
det vi delar är detta att ingen av oss vet något om morgondagen.

Minnen

Ibland minns jag
hela din smidiga kropp
minns ditt speciella sätt
att röra dig
hör din röst
det gör ont
men jag överlever alltid

Ibland minns jag
en detalj
dina smidiga händer
din nackes speciella vinkling
gropen där jag kysste dig ömt
då kommer saknad och längtan
men jag överlever alltid

Jag måste leva vidare
med all min saknad
med all min längtan

Ibland ser jag en blick
från ett av våra barn
en gest från
ett barnbarn
som minner om dig
och jag överlever

Kom tillbaka
ropade jag
men du hörde inte
du var på väg
mot din längsta resa
och skulle aldrig återkomma

som ett iskallt täcke
omslöt mig kylan och mörkret
nu skulle jag få lära mig att leva
utan dig

Fem år senare
har jag lärt mig att uppskatta
alla de åren
vi trots allt fick tillsammans
Vi gjorde det omöjliga möjligt
Tills vi ses
tack för trettiotvå innehållsrika år

allt material på denna webbsida,
©2002, 2003, 2004 2005 Ann-Christin Larzon,
foto och webbdesign: ©2002, 2003, 2004 2005 Jan Hermansson
all photos on this website are copyright protected by international laws.
and may not be used without permission.