Makarna Johansson på Hunneberg berikas med sitt första barn, den första torsdagen i
november år 1862. Det är en dotter som får namnet Matilda.

Tiden går, Lars fyller trettionio år i november 1866 och den 1 januari 1867 dör Lars far,
Johannes. Familjen har utökats med ytterligare två barn, Emma och Ida. Matilda har
hunnit bli fyra år och Ida är späd, blott 29 dagar gammal vid sin farfars död.

År 1870 avlider Lars mor Katarina. Mer exakt datum för Katarinas frånfälle saknas. Lars
fyller under året 43. Alfred är född året innan och familjen består således av sex personer.

Lars och Kristina låter åtta barn se dagens ljus och de vida skogarna runt hemmet
Hunneberg. De första tre föds med ungefär två års intervall, därefter två med tre års
mellanrum varpå tvåårstraditionen återkommer för ytterligare två. Sist i barnaskaran
föds en gosse som får namnet Anders. Anders får titta högt när hans blick söker
närmaste större syskon som är Teresia. Teresia är nämligen elva år äldre. Den "höga"
ålder som Teresia har vid Anders födelse får han själv aldrig uppleva då han blott
blir fyra år gammal.

Lars avlider år 1904 i Hunneberg. Under året skulle han fyllt 77 år. Han hade vid sin
bortgång sju barn och aderton barnbarn i livet.

Lars och Kristinas barn

Matilda gifter sig Stålberg och flyttar till Bollebygd. Hon får tio barn.

Emma gifter sig Karlsson och får fyra barn. Flyttar till Stommen, Hålanda, i nuvarande
Älvängens kommun.

Ida gifter sig Kjellberg och får sex barn. Flyttar först till Bollebygd och sedan till Kullatå,
som numera heter Kullaberg, i Stenkullen. Det berättas att hon tyckte mycket om att dansa
i sin ungdom. Efter sin omvändelse var det inte passligt att dansa och hennes längtan blev
ett bekymmer. Hon böjde knä i skogen vid en sten och bad Gud om hjälp. Sedan den 
dagen kände hon inget behov av dans.

Alfred gifter sig med Matilda från Tollered. De flyttar först till Bollebygd, vidare till
Ränndalen. På hösten 1902 flyttar familjen till Bocksmossen. Tillsammans får de åtta söner.
I Bocksmossen hölls bl a. väckelsemöten mellan1904-1918. Möblerna bars ut på logen 
och bockar och plank bars in istället för att så många som möjligt skulle få sittplats i stugan.
Pastor Evald Videll berättar i sin bok att det vid ett tillfälle år 1915 befann sig 150 personer
på gårdsplanen därför att de inte kom in på grund av den rika tillströmningen av människor.

Karl brukar fädernehemmet. Här får han och Anna-Charlotta (Lotta) fem barn. Familjen
flyttar 1926 till Rothofskärr i Alingsås.

Oskar flyttar till Björnås, sedan till Tolerydshage i Slätthult. Oskar och Jenny får sex barn.
När Oskar var liten slog han en höft ur led. Han skrek högt och länge så Lars och Katarina
tog råd av frun på Floda Säteri. Rådet bestod i att koka gröt och lägga på höften. Gröten
var het och höften öm, Oskar skrek än värre, ända tills han blev medvetslös. De för-
skräckta föräldrarna trodde att gossen var död. Oskar lades i en byrålåda medan Lars
började fundera på en kista. Så småningom kvicknade Oskar till och gav ifrån sig ljud från
sin byrålåda. Han förblev halt resten av sitt liv. Oskar var en god organist och satte musik
till Jennys dikter.

Teresia förblev ogift, hade inga barn och blev 44 år gammal. Det fanns ett rum på
Hunneberg som benämndes "Tereses kammer". Bakgrunden är i korthet denna. Teresia
skulle ta häst och vagn från Hunneberg till kvarnen i Floda. Vagnen var lastad och det
bar iväg. Kvarnen var belägen vid Säfvelångens utlopp, intill den nuvarande järnvägs-
stationen i Floda. I backen mellan Floda lada och kvarnen inträffade en olycka och
Teresia kom under lasset. Hon blev förlamad, fördes hem till Hunneberg och blev på
kammaren till sin död år 1920.
.
Anders blev fyra år.
 

Källförteckning:

       Enar Larsson, Stenkullen

       Sven-Olof Kjellberg, Lerum

       Ingmarie Pettersson, Lerum

       Siv Larsson, Slätthult, Stenkullen

       Elisabeth Davidsson, Borås

       "200 år av min historia...", opublicerat specialarbete 1993, Åsa Broman.