PETER CASSIRER


Startsida

Pälsen del 3

Pälsen del 1
Pälsen del 2

 

Motivanalys

En formalisering av motiven i en text kräver givetvis en analys av dessa.54 I Pälsen måste vi -- som i flertalet skönlitterära verk -- räkna med att vissa motiv har delvis olika innebörd på olika nivåer av texten, d.v.s. har symbolvärde. Detta innebär dels att ett ord kan ha olika innebörd på olika nivåer, dels att olika uttryck kan attribueras till att ha samma symbolvärde eller vara parafraser på samma tema. Det senare fallet gäller främst motivet ekonomi, det förra fallet demonstreras av själva pälsen. Den har ju förutom funktionen att hålla människor varma den viktiga rollen av statussymbol med tydliga ekonomiska förtecken. Det första steget mellan den lexikaliska betydelsen av päls och pälsen som symbol för status och rikedom i novellen är föga långt. Svensk ordbok anger i sin definition av päls "äv. om (dyrbart och) varmt ytterplagg...", vilket visar att vi knappast fjärmar oss särskilt mycket från den manifesta eller lexikaliska nivån om vi ser pälsen i texten som en symbol för status och ekonomiskt oberoende. Pälsen är ju överhuvud taget inte någon svårtolkad text. Den ekonomiska faktorn i pälsen är f.ö. också manifest i själva texten; efter introduktionen av motivet ("utom de som hade pälsverk"), där pälsen ännu blott och bart synes stå för 'varmt ytterplagg', laddas redan nästa omnämnande av ekonomin, eftersom ägandet av en päls anges höra till Richardts ämbetsåligganden som verkställande direktör i ett bolag. Gränsen mellan det manifesta och det latenta55 är således i det här fallet ingalunda särskilt vid, och tolkningen är knappast fundamentalt artskild från förståelsen.56 Sedan pälsen laddats med ekonomisk innebörd bär den sin symbolmening genom hela texten och i den sista tredjedelen av texten förekommer inga ekonomiska resonemang -- där får pälsen ensam bära det motivet. (I den grafiska framställningen markeras detta med en pil från (e) till (b), m. 53-63.) 57
När doktor Henck får uppleva de sista sekunderna av lycka i livet när hans hustru som det heter "smög sig tätt intill honom i tamburens mörkaste vrå, lindade armarna om hans hals och kysste honom varmt och innerligt" så är det på grund av pälsen som hon misstar sig på mannens identitet; på sätt och vis är det faktiskt snarare pälsen i dess funktion av status och god ekonomi som hon omfamnar och kysser, än mannen som råkar bära den. Vi har sett denna tolkning manifesterad i graferna ovan. Den tidigare citerade frasen "Mina patienter ha däremot kryat upp sig nästan hela sällskapet; jag ser så sällan till dem nu för tiden" implicerar ju också också Hencks dåliga ekonomi: en privatpraktiker utan patienter får med obönhörlig konsekvens endast litet betalt. Därför ingår också denna passus i det stora paradigmet EKONOMI, som kan betraktas som det dominanta motivet i texten.
Den grafiska framställningen av innehållsstrukturen i Pälsen syftar till att belysa de viktigaste samspelen mellan motiven. Motiven är anbringade på vertikalaxeln. Huvudpersonerna står längst ned: Y betecknar Henck, Z betecknar hans hustru Ellen och X betecknar häradshövdingen Richardt. Huvudmotiven ligger närmast huvudpersonerna. Motiven har följande beteckningar:

a kyla, vinter, julafton
b päls
c äktenskap
d fet/mager
e ekonomi
f Hencks hälsa
g julmiddagen
h Hencks lynne
i icke igenkännandet -- förväxlingen
j mörker
k förförelse
p överrocken, missödet

Fyllda ringar betecknar förekomst av motiv resp. person. Tom ring betecknar att motivet eller personen förusättes närvarande utan att det föreligger någon explicit utsaga. Även om det således inte talas om pengar i m. 53 ("Men så bildade han ett bolag och bjöd oss på teatern ibland och skaffade sig en päls") är alla tre satserna i Dolezels terminologi parafraser på att Richardt har kommit till förmögenhet. Ett annat exempel är förväxlingsscenen (m. 63 ff.) där Richardt på något sätt är närvarande eftersom Ellen Henck tror att det är honom hon kysser. En ofylld ring med prick markerar att motivet har en dominerande funktion över en avsevärd del av den följande texten. Ett exempel är i m. 30-31 ("På hemvägen var Henck i ett bättre lynne än han hade varit på länge. - Det är för pälsens skull, sade han till sig själv") där pälsen har avgörande betydelse för det fortsatta resonemanget. På samma sätt förhåller det sig när pälsen en andra gång blir avgörande för utvecklingen i förväxlingsscenen. Sambandet mellan omnämnande av pälsen i det förra sammanhanget (m. 53) och i det senare (m. 63, "då han var klädd i päls") markeras med en pil. Pälsens betydelse i förväxlingsscenen (m. 63-67) markeras genom förbindelsen från pälsmarkeringen i m. 63 till följande meningar.
Pilar utmärker samband mellan motivfaktorer. De kan vara enkelriktade och tillbakasyftande som i m. 27: "Och efter att ha lånat de hundra kronor han behövde..." där den bestämda formen syftar till det tidigare omnämnandet att Henck var på väg till sin gamle vän Richardt "för att låna pengar", men där summan inte preciseras. Sambanden kan vara ömsesidiga, som mellan motivfaktorerna i och j (förväxlingen och dess förutsättning, mörkret) -- i m. 38: "Det var redan mörkt (motivfaktor j) ... och de bekanta han mötte kände icke igen honom (motivfaktor i)" bäddar för förväxlingen i m. 63-67. Mörkret (j) återkommer explicit två gånger medan icke-igenkännandet (i) manifesteras i replikerna.
Hur mycket man kan läsa ut av en framställning som denna (till vilken det vad jag vet inte finns någon förebild) beror i hög grad hur den konstrueras. Sambandet mellan de tre huvudpersonerna blir mycket tydligt: det sätt på vilket Henck kommer att tänka på sin hustru när han tänker på sin gamle vän Richardt och hur han, som det förefaller osökt, kommer att tänka på Richardt när han reflekterar över sitt förhållande med sin fru framgår i graferna över meningarna 42-45 och 50-54.
58
Grafen kan också ge indikationer om informationstäthet. Några meningar, som 68-69, saknar notation. Det innebär att meningen inte innehåller motiviskt relevant information. Eftersom analysen bygger på grafiska meningar kan detta vara en ren tillfällighet men också ett stilistiskt drag: ju färre omarkerade grafiska meningar, ju mer är texten koncentrerad till sina huvudmotiv.
Här som i all annan stilistik är jämförelsen en given metod. För den skull bifogas en liknande analys av En hjältes död i appendix.

Är doktor Hencks död en happy end?
Gustaf Henck är en förlorare på förhand;
59 Richardts replik när Henck berättar att han har blivit överkörd, "Det är just likt dig", är en lika kort som träffande karakteristik av hur alla personer i Pälsen, inklusive Henck själv, uppfattar honom som överkörd i ordets alla bemärkelser. Henck förväntar sig som vi sett inte mycket av livet -- han är, som Torsten Hegerfors mycket träffande beskriver honom i en liten studie, "till ytterlighet försynt".60 När han reflekterar över hustruns känslor heter det: "Men jag är likväl säker på att hon tyckte om mig den första tiden vi voro gifta; man misstar sig inte på sådant." Den sista satsen är rörande på ett märkligt sätt genom presuppositionen att man verkligen skulle kunna missta sig på sådant. Särskilt påtagliga kan Ellen Hencks kärleksbetygelser till maken inte ha varit...
Slutet som det framstår i grafen 9 ovan kan förefalla som en bisarr happy end för Ellen och Richardt. Men är det verkligen så vi upplever novellen? Med den frågan har vi nu slutligen kommit till min inledningsvis antydda hypotes om varför jag tror att vi tycker så mycket om Pälsen.
Jag tror nämligen inte längre att enbart stilen kan förklara att Pälsen har blivit en svensk klassiker. Jag tror att anledningen till detta också och inte minst är att förloraren Henck till slut står som den moraliska segraren. Visserligen är Henck en förlorare på många sätt i texten, men hans hustru Ellen framstår som en ytlig lycksökerska i sin strävan efter trygghet och försörjning och -- sedermera -- erotik och hans gode vän visar sig vara en förrädare som lyckas i livet genom att anpassa sig till gällande normer i stället för att utmana dem.
Henck däremot är en modig man: för att kunna gifta sig med den kvinna han älskar trotsar han det slutande artonhundratalets borgerliga konvention att mannen skall kunna försörja sin familj -- "men jag vågade". Att utmana konventionen är alltid farligt; för doktor Henck blir det fatalt. De som effektuerar samhällets repressalier för Hencks övermod är hustrun och den gode vännen, och vår vrede riktar sig mot dem -- kanske i första hand mot henne. Henck är dessutom en man som tillåter sig att vara nöjd med några sekunders lycka i livet. Somliga har sett ironi i dessa repliker:

- Jag tänker också på någonting annat. Jag sitter och tänker på att detta är den sista jul vi fira tillsammans. Jag är läkare och vet att jag icke har många dagar kvar. Jag vet det nu med fullkomlig visshet. Jag vill därför tacka dig för all vänlighet du på sista tiden visat mig och min hustru.
- Å, du misstar dig, mumlade Richardt och såg bort.
- Nej, svarade Henck, jag misstar mig icke. Och jag vill också tacka dig för att du lånade mig din päls. Den har förskaffat mig de sista sekunder av lycka jag har känt i livet.

Även om en viss ödets ironi ligger bakom Hencks upplevelse av lycka, verkar det uppenbart att Henck menar vad han säger: det var verkligen några sekunder av lycka han upplevde -- och dessutom sannolikt också verkligen de sista. Den lilla frasen "jag vet det nu med fullkomlig visshet" i kombination med "att jag icke har många dagar kvar" kan inte tolkas på annat sätt än att Henck kommer att dö inom en mycket snar framtid. När han i inledningen kommenterar sin hälsa heter det ju: "Jag kommer förmodligen snart att dö". Nu har denna förmodan bytts i visshet.
61
Tvetydig är snarare Richardts fras "Å du misstar dig". Den kan syftar på Hencks hälsa såväl som på förhållandet. Middagen hade ju varit mycket tyst: vad vet Richardt om vad som förevarit under eftermiddagen och vad hans päls har ställt till med? I alla händelser ger "och såg bort" intryck av skam; Henck samlar med sina sista repliker, som Torsten Hegerfors mycket träffande påpekar i sin analys, glödande kol på Richardts huvud.
62
Beträttartekniken och stilen ger texten här ytterligare en dimension, ett spänningsfält, som gör att vi tycker oss bli delaktiga i denna halvsjaskiga otrohetsaffär. Plötsligen sviker oss författaren och situationen blir pinsam -- inte bara för Henck, Ellen och Richardt, utan också för oss läsare. Känner vi oss inte rentav som medagerande i detta lilla vardagsdrama där en kvinna -- om än förståeligt -- väljer utkomst före kärleken och sedan vänder kappan efter vinden (om uttrycket tillåts) när den försmådde uppvaktaren kommer till förmögenhet? Är vi medskyldiga till att Henck kommer att dö -- med fullkomlig visshet? Och i så fall -- hur har vi blivit det? Enligt min mening genom Söderbergs geniala stil- och berättarkonst, där berättarens sympatier för Henck smittar läsaren så att han tar parti för honom och där läsaren genom en raffinerad balans mellan det sagda och det outsagda i en antydande och diskret ton nästan omedvetet noterar Hencks moraliska seger och gläds åt den.
63
Det är därför vi älskar Pälsen.

Litteratur


Ulla Ahlbeck 1963 Dansk stilistik. 4 udg. København: Gyldendal.
Allén, Sture 1968 "Om verksamheten vid forskningsgruppen för modern svenska i Göteborg". I: Förhandlingar vid sammankomsten för att dryfta frågor rörande svenskans beskrivning 4. Uppsala (Dupl.)
Aspelin, Kurt & Lundberg, Bengt A., utg. 1971 Form och struktur. Stocholm: PAN/Norstedts.
Banfield, Anne 1973 "Narrative style and the grammar of direct and indirect speech" i Foundations of language 10.
Baumgärtner, Klaus 1965 "Formale Erklärung poetischer Texte" i: Kreuzer, H., & Gunzenhäuser, R., Hrg., Mathematik und Dichtung. München
Berger, Joseph, Zelditch, Morris Jr., Anderson, Bo, eds. 1989 Sociological theories in progress: new formulations. Newbury Park, Calif: Sage.
Bergmann, Sven-Arne 1981 "Hjalmar Söderberg, Greimas och den vanlige läsaren. Narratologiska komplikationer i 'Tuschritningen'". Perspektiv på prosa. Göteborsstudier i litteraturvetenskap.
Birch, David & O'Toole, Michael, eds. 1988, Functions of style . London & New York: Pinter Publishers.
Bloomfield, Leonard 1950 Language London:Allen&Unwin.
Booth, Wayne 1961 The rhetoric of fiction. Chicago: Chicago Univ. Press.
Cartwright, D. & Harary F. 1956 "Structural balance: a generalization of Heider's theory". The psychological Review .
Cassirer, Peter 1970a. Deskriptiv stilistik. En begrepps- och metoddiskussion Acta Universitatis Gothoburgensis. Nordistica Gothoburgensia.
-- 1970b Stilen i Hjalmar Söderbergs "Historietter". Acta Universitatis Gothoburgensis. Nordistica Gothoburgensia 5. Göteborg.
--- 1974 "Pär Lagerkvists En hjältes död" I: Språket i bruk utg. av Ulf Teleman & Tor Hultman. Lund.
--- 1975 "Hur gick det sedan för Eliza Doolittle? En studie i dramats semiotik". Tidskrift för litteraturvetenskap 1975:1.
--- 1983 "What became of Eliza Doolittle? A case study of the sign in fiction". Semiotica 44 1983:1/2.
--- 1993 Stilistik & stilanalys. Stockholm: Norstedts.
--- 1995 Hur betydelse uppstår. En introduktion till strukturalistisk hermenevtik. 2 rev. uppl. Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Christensen, Erik M. 1971 Verifikationsproblemet ved litteraturvidenskabelig meningsanalyse. Odense: Odense University Press.
Derrida, Jaques 1967 De la Grammatologie. Paris.
Dolezel, Lubomír 1971 "Toward a structural theory of content in prose fiction" Literary style: a symposium ed. by Seymour Chatman London & new York: Oxford Univ. Press.
Eco, Umberto 1979 The role of the reader. Exploration in the semiotics of texts . Bloomington
Enkvist, Nils Erik 1973 Linguistic stylistics . The Hague&Paris: Mouton.
Fludernik Monika 1993 The fictions of language and the language of fictions. London: Routledge.
Greimas, Claude Algiras 1966 Sémantique structurale: Récherche de méthode. Paris. [Dansk övers. 1966, Strukturel semantik. Odense: Borgen]
Hastert, Marie Paule & Weber, Jean Jaques 1992. "Power and mutuality in Middlemarch" I: Language, text and context, Essays in stylistics. Ed by Michael Toolan. London and New York: Routledge.
Hawkes, Terence 1977 Structuralism & semiotics. London: Methuen & Co.
Hegerfors, Torsten 1970 "Hjalmar Söderbergs Pälsen" I: Novellanalyser under redaktion av Vivi Edström och Per-Arne Henricson. Stockholm: Prisma.
Hellberg, Staffan 1984 "Satsens subjekt och textens" I: Nysvenska studier 64.
Hirsch, E.D. Jr., 1967 Validity in interpretation. New York and London: Yale University Press.
Holm, Gösta 1967 Epoker och prosastilar. Lund: Studentlitteratur.
Jakobson, R. 1960 "Closing statement : Linguistics and poetics." I:Style in language. Ed. by Thomas A. Sebeok. Cambridge, Mass. [Svensk övers. "Lingvistik och poetik" i Aspelin&Lundberg 1974]
-- 1971 "The dominant" i: Readings in Russian poetics. Ed by L. Majteka & K. Pokorska. Cambridge, Mass. & London
Jonsson, Inge 1981 "Riktningar inom 1800-talets hermeneutik". I: Tolkning och tolkningsteorier. Föredrag och diskussionsinlägg vid Vitterhetsakademiens symposium 17-19 november 1981. Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien. Konferenser 7, s. 65-82
Language, text and context, Essays in stylistics. Ed by Michael Toolan. 1992 London & New York: Routledge.
Leech, Geoffrey 1987 "Stylistics and functionalism" i: The linguistics of writing. Arguments between language and literature. Ed. by Nigel Fabb, Derek Attridge, Alan Durant & Colin MacCabe, Manchester Univ. Press (s. 76-88).
Leech, Geoffrey & Short, Michael H. 1981 Style in fiction. A linguistic introduction to English fictional prose. London & New York: Longman.
Lodge, David 1992 The art of fiction. London: Penguin.
Malmström, Sten 1971 Stil och vers i svensk 1900-talspoesi. Stockholm: PAN/Norstedts.
Maren-Griesebach, Manon 1985 Methoden der Literaturwissenschaft. 9. Aufl. München:UTB 121 .
McLuhan, Marshall 1964 Understanding media. London: Routledge.
--- 1967 The medium is the massage, an inventory of effects. Co-ordinated by Jerome Quentin Fiore. New York: Bantam Books.
Rosengren, Karl Erik 1966 "Innehållsanalys" I: Litteraturvetenskap. Nya mål och metoder. Stockholm:Aldus,
Sperber, Dan & Wilson, Deirdre 1986 Relevance. Communication and cognition. Oxford: Basil Blackwell.
Språket i bruk utg. av Ulf Teleman & Tor Hultman. Lund: Liber 1974.
Stolpe, Sven 1934 Hjalmar Söderberg (Studföreningen Verdandis Småskrifter 370)
Svensk ordbok 1986 Esselte Studium.
Söderberg, Hjalmar 1898 Historietter. Stockholm.
--- 1905 Historietten. Autorisierte Übertragung von Francis Maro [Marie Franzos]. Leipzig: Insel Verlag
--- 1911 "Pälsen. En tragikomedi" i: Thalia. Tidning för scenisk konst och musik, nr 2.
--- 1935 Selected short stories. Transl. by C. W. Storck. New York
--- 1941 Samlade verk 5. Doktor Glas.
--- 1991 Il disegno a inchiostro. [Historietter, öv. av Maria Christina Lombardi] Torino: Lindau.
Teleman, Ulf & Wieselgren, Anne-Marie 1971 ABC i stilistik.
Toolan, Michael 1992 "Editor's preface" [till Hastert & Weber 1992] I: Language, text and context, Essays in stylistics. Ed by Michael Toolan. London and New York: Routledge.
Westman Berg, Karin 1962 Studier i C. J. L. Almqvists kvinnouppfattning. Göteborg.


Appendix: motivanalys av En hjältes död

Motivfaktorer i En hjältes död :
A Den unge mannen
B Konsortiet
X Invånarna i staden
f "företaget"
p pengar
s förlustelser, sensation
Att. +f positiv attityd till "företaget"
Att. -f negativ attityd till "företaget"

Den grafiska framställningen av motiven i En hjältes död visar vid en jämförelse med motsvarande av Pälsen några iögonfallande olikheter. Motivfaktorerna är färre, relationerna mellan dem enklare. Medan huvudpersonerna och huvudmotiven i Pälsen introduceras efterhand finns de redan i den första meningen i En hjältes död. Den första meningen innehåller in nuce huvudlinjerna i intrigen fram till peripetin i m. 32; det ekonomiska motivet introduceras dock först i m. 2. Vad som därefter sker är en utveckling av motiven och skildring av huvudpersonen och attityderna till honom. Med anledning av att attityderna är viktiga motivfaktorer i En hjältes död har jag separerat de positiva attityderna gentemot den unge mannens dödshopp från de mer eller mindre påtagligt negativa. Också här måste dock starkt understrykas, att analysen är ytlig: egentligen är den negativa attityden knappast särskilt påtaglig i slutet av novellen heller. Inte desto mindre understryker den täta förekomsten av attityder textens ställningstagande gentemot huvudmotivet. Där Söderberg skenbart låter berättelsen ha sin gång utan att uttrycka någon attityd är attityderna i En hjältes död textens dominant.
Vad spridningen av motivfaktorerna beträffar kan vi se hur koncentrationen på "hjälten" i början av texten upphör. De tomma ringarna i m. 36 och 38-39 betecknar omnämnandet av honom dels med pronomen, dels med en ungdom. Den täta kopplingen mellan ekonomin och företaget har jag markerat med genomgående linjer på dessa tätt sammanbundna motivfaktorer. Ekonomin har också i denna text en central betydelse.
Mellan notationerna för negativ attityd m. 15-17 och 34-43 markeras i stället för en sådan linje attitydernas olika riktning: i det förra avsnittet utmärker de dubbelriktade pilarna omtanken om "hjälten", i det senare beror missnöjet på att man var besviken.





54 Motivanalysen bygger i vissa delar på avsnittet "System of a motif theory" i den tjeckisk-amerikanske stilforskaren Lubomír Dolezels uppsats (1971) "Toward a structural theory of content in prose fiction". Dolezels analys bygger i sin tur på resonemang i Boris Tomasevskijs Teorija literaturij, Leningrad 1925, som Dolezel förenar med chomskyskolans teori om ytstruktur och djupstruktur och Charles Fillmores "kasusteori" (först presenterad i Universals in linguistic theory, utg, av Emmon Bach & Robert. T. Harms 1968/70; en förenklad presentation finns i Stilistik&stilanalys, avsn. 8.4.3). Till den teoretiska underbyggnaden kommer också Propp. Dolezel tillämpar metoden på Ernest Hemingways novell "The killers".

55 En framgångsrik riktning inom innehållsanalysen under tiden efter andra världskriget tog fasta på entydiga och mätbara fenomen, dvs det som kom att kallas det manifesta innehållet. "Manifest innebär att innehållsanalysen främst vill beskriva textens direkta, för var och en tillgängliga innehåll. Först i andra hand kan man från det manifesta innehållet sluta sig till det s.k. latenta, det dolda, icke avsedda eller endast för vissa personer avsedda budskapet" (Rosengren 1966: 65. Rosengren bygger i sin tur på Bernard Berelsons Content analysis in communication research, Glencoe 1952.) Det ligger något bestickande i att man för att nå fram till textens djupare innebörd först måste analysera dess yta och detta är ju också den interpretativa stilistikens metod, men vi har alltför ofta sett prov på hur de objektiva, systematiska, kvantitativa och manifesta metoderna stannat vid just det manifesta, det "för var och en tillgängliga", det triviala. (Var och en är dessutom en svårdefinierad grupp! Se min kritik av Manfred Bierwischs försök till formell analys av några rader av Brecht i Cassirer 1994: 16ff.) För bruksanvisningar och liknande texter är metoden tillräcklig men i tidningsprosa finns aspekt- och perspektivmarkörer som kräver en annan slags analys och även i analys av nyhetsrapportering har metoden varit omstridd. Också i en banal veckotidningsnovell kan man urskilja latenta värderingar och för högklassig skönlitteratur ligger ju själva problemet i stegen från den manifesta till en eller flera latenta nivåer; det sk verifieringsproblemet ligger ju i att bestämma innebörden på dessa djupare nivåer.Verifieringsproblemet, som innebär problemet att ge argument för en viss läsning eller tolkning av en text, är centralt i litteraturvetenskapen och utomordentligt omskrivet. Jfr exv. Christensen (1971), Hirsch (1967)

56 E.D. Hirsch kan knappast alltid ha rätt när han menar att "the art of interpreting and the art of understanding are separate functions, too often confused" (1967: 131). Man kan jämföra med den generativa lingvistikens sätt att ur en ytstruktur deducera en djupstruktur för att från denna rekonstruera produktionsprocessen till ytstrukturmanifestationen: "Da [der Erzeugnißprozess] eine strukturelle Interpretation voraussetzt [... ] ist er genaugenommen der Rückerzeugungsprozess der betrachteten Texte" (Baumgärtner 1965: 79)

57 Om den symboliska tolkningen av pälsen ligger mycket nära den språkliga eller lexikaliska tolkningen av ordets betydelse så ligger vårt självklara antagande att den man som Ellen Henck i den mörka tamburen förväxlar med sin man är John Richardt på ett helt annat plan. (Det är Bo G. Eriksson som har gjort mig uppmärksam på detta.) De flesta läsare betraktrar det säkert som helt självklart att mannen i tamburen är John Richardt, eftersom det inte förekommer någon annan man i texten som kan fylla rollen av Ellens hemlige älskare. Visserligen finns i novellen också kusken på släddroskan och prinsen av det kungliga huset, och i verkligheten kunde mannen i Hencks tambur kunnat vara en av dem eller rentav någon helt annan, men i en skönlitterär text kan vi inte förutsätta något sådant. Det är otänkbart att Ellens älskare skulle kunna vara någon som inte presenteras i texten, vilket ju Richardt blir i rikt mått. Jag har tillämpat detta resonemang på en analys av Shaw's Pygmalion (Cassirer 1975 och 1983) för att visa hur absurt Shaw's förslag i efterskriften är, att Eliza Doolittle kommer att gifta sig med Freddy Hill -- en rollfigur med endast några få repliker.

58 Den tydliga triangeln m. 70-71-72 är dock -- hur upplysande den än må verka för helhetssituationen i historietten -- mera en tillfällighet; de förbindande linjerna mellan personerna är knappast befogade just här, men jag kunde inte motstå att rita ut triangeln! ("Häradshövding Richardt låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen.)

59 "Hjalmar Söderbergs hjälte är livsoduglig" säger Sven Stolpe i sin träffsäkra karakteristik, "och om unga människors livsoduglighet har modern psykologi ett och annat att säga, som icke riktigt sammanfaller med den borgerliga moralistiska synen". (1934: 17)

60 (Hegerfors 1970: 54). Förutom att Hjalmar Söderberg är känd som stockholmsskildrare och stilist så är väl den av hans egenskaper som författare (och måhända som människa) som är mest omskriven hans så kallade passivitet. Det är intressant att notera vilken ilska och vilket engagemang denna passivitet har väckt hos så många. Gösta Holm menar sig som typiskt drag hos Söderberg se "en viss kraftlöshet och ett handlingsförlamande självmedlidande, där handling vore på sin plats. [---] Ärligheten och vek(lig)heten har motsvarigheter i stilen" (Holm 1967: 168). Det är intressant att jämföra med Sven Stolpes åsikt: "Konsten och dikten erbjuda ofta paradoxala situationer. En bland de mera komplicerade är, när en diktare som Hjalmar Söderberg behandlar viljelösa och slappa unga män i en stil, vars fulländning måste ha krävt okuvlig vilja och järnhård samling" (Stolpe 1934: 25). För en stilistiker som studerar effekten av text är paradoxen att Söderbergs passivitet har aktiverat folk i så hög grad givetvis synnerligen intressant.

61 Hur Hencks död kommer att gå till är däremot en öppen fråga. I stumfilmsmanuset tar Henck upp "något" ur västfickan, lägger detta "något" i sitt glas, dricker och avlider.

62 Hegerfors 1970: 54.

63 För att pröva denna hypotes har jag på senare tid låtit mina studenter skriva en fortsättning på Pälsen. Avsikten var att undersöka dels huruvida studenterna uppskattade novellen, dels huruvida de upplevde en moralisk seger för Henck och slutligen huruvida denna seger bidrog till att man tycker om texten. Instruktionen var givetvis helt intetsägande beträffande mina bevekelsegrunder: jag informerade inte ens om att jag hade något specifikt syfte med uppgiften i avsikt att studenterna skulle vara helt opåverkade. Resultaten bekräftar hypoteserna över all förväntan! Så gott som alla studenter uttrycker stor beundran för texten och de flesta noterar också att det är omöjligt att skriva till något utan att fördärva den. Dessutom har ett häpnadsväckande stort antal "fortsättningar" givit full evidens för Hencks moraliska seger. Jag citerar ett av många fina slut som i övermått bekräftar min hypotes:

Med dessa sista ord avslutade doktor Henck sitt ända in i slutet ständigt otillfredsställda liv med ett djupt, liksom efterlängtat, andetag.
Häradshövding Richardt satt länge -- han visste själv inte hur lång tid -- och iakttog sin sedan många år trogne vän, som nu såg ut att så förunderligt fridfullt ha somnat in. Alla rynkor som gjort att Henck i alla år, ja redan som ung, sett både gammal och bekymrad ut, hade nu slätats ut och på något vis tycktes det som om hans av oro krökta kropp nu fått ett nytt liv och rätat ut sig till en stolt mans.
I stället för den lättnad och frihet häradshövding Richardt i denna stund borde känna infann sig en underlig känsla av mindervärdighet och djup respekt inför den döde hos honom. Henck, som han i alla år behandlat med en viss arrogans, framstod plötsligt i en helt ny dager. Vågor av samvetskval sköljde över häradshövding Richardt. Med ett ryck reste han sig, mycket besvärad av och förvånad över sina känslor. "Vad är det för nonsens jag sitter här och tänker? Gick glöggen åt huvudet på mig, tro?" Innan han med tunga steg gick mot köket, vände han sig en sista gång mot divanen. Tyckte han sig skönja ett hånfullt leende på den dödes läppar?

Anette Forsberg

 

 

Startsida