2005-01-01
Lite kul grejer som jag måste dela med mig: På förmiddagen blev våra voluntärer vaccinerade på Accessakuten, och vi behövde inte betala någonting! Trots att föreståndaren inte var tillgänglig, så tog personalen eget beslut om att stå för kostnaden. Det skulle annars kostat 900:- per person. På flygplatsen möttes jag av en mycket härlig attityd från personal. När jag vid incheckning pratade med en manlig assistent för att kolla när incheckningen senast skulle göras (det hade nämligen blivit lite förseningar till flygplatsen bland våra gubbar) och förklarade att de skulle till Thailand för att hjälpa till, så var han redo att checka in gubbarna innan de ens hade kommit och inte visste hur mycket bagage som skulle med. Nu visade det sig att det var gott om tid ändå, så han behövde inte göra det. När gubbarna anlänt gick vi till SAS biljettlucka eftersom vi trodde att biljetter skulle hämtas ut där. Nu var det inte så, och en av gubbarna stod vid en annan ingång och skulle hämtas upp för incheckning. Jag stod kvar och väntade och då kom kvinnan fram till mig trots att jag stod bakom en monter, inte speciellt synlig för henne, och sa "Jag såg just vad klockan är och kom att tänka på er och måste säga att ni får skynda er för incheckningen stänger om fem minuter" Jag sa åt henne att de andra kommer vilken sekund som helst så det löser sig, då klappade hon mig på armen och sa "Skönt" och såg lättad ut. ML Anna-Karin
2005-01-02
Hej igen! Idag runt 16-tiden, svensk tid, anlände gänget till Phuket. Jag pratade med Rickard 17.30 (i Phuket var då klockan 23.30). De befann sig då längre in i Phuket, där det inte fanns några fysiska tecken på förödelse. De promenerade runt och på gatorna var det turistliv, stånd med kläder till försäljning, mat, musik etc. Precis som vilken turistort som helst i de sydligare länderna. Jag hörde i telefonen vilket liv det var. De kommer att övernatta på ett universitet, och i morgon är det meningen att de skall bege sig längre ner till den bas som VM-are byggt upp. När jag hade kontakt med Rickard kunde han inte ge några uppgifter om hur det ser ut där basen ligger, eller vad de kommer att göra eller vad som väntar dem. Personligen tror jag att det kommer att vara en 100-procentig kontrast mot det de sett idag. Mer information kommer. Maila eller ring mig gärna om ni har frågor att ställa eller information att ge. Hälsningar, Anna-Karin
2005-01-03
Hej igen! Här kommer senaste informationen jag fått per telefon idag 10.30 svensk tid. Gänget är på väg i buss till ett område strax ovanför Kaolack, där de kommer att möte upp fler frivilligpastorer. Området verkar heta något såsom Catabar (om stavningen är korrekt vet jag ej). Om det är någon som har information om ett område med detta namn eller liknande kan väl kontakta mig. Jag har ännu inte hittat något på nätet om det. Informationen är lite vag, men de uppgifter jag fått tyder på att de skall bygga några slags hyllor som skall användas i samband med likhanteringen. Om 2 dagar skall de vidare till någon by, där de skall hjälpa till med förnödenheter, assister etc. På den väg de reser med bussen är det sagt att de kommer att passera hårt drabbade katastrofområden, men när jag var i kontakt med dem hade de ännu inte sett något. Jag hörde på nyheterna idag en intervju med en person som åkt ner för att leta efter anhöriga, och hennes version var att media förstorat upp katastrofen (vilket naturligtvis är vanligt), men personer som vårat gäng pratat med säger att det är en chock att se allt där nere, det var bland annat andra frivilligpastorer de pratat med. Det var allt just nu. Mer information kommer efter hand och jag hoppas att jag skall kunna förmedla så bra som möjligt om de hjälpinsatser de kommer att göra. Donationer till Frivilligpastorsföreningen behövs fortfarande. Kontakta Marina Jansson eller Anita & Bo Kennedal för bidrag. Hälsningar Anna-Karin
2005-01-04
Hej allihop! Här har jag en dagsfärsk rapport från våra frivilligpastorer i Phuket. I går (måndag) träffade dem VM-arna som var de första som kom till den bas de är i just nu. Denna bas verkar ligga i ett distrikt som heter Tacuata och de befann sig vid ett tempel.Jag har inte fått detta namn verifierat helt än. Ni som lyssnade på direktsändningen på radio igår, hörde Boris nämna detta distrikt. De VM-are som var först där, troligtvis en amerikan och en fransmän, anlände dagen efter att katastrofen inträffat och var där innan någon annan från andra hjälporganisationer eller regeringar kommit dit. De har tagit kontroll på området och är i princip de som styr och ställer där. Området är ett av de hårdast drabbade. Här är ett uppsamlingsläger för döda kroppar. Kroppar obduceras och identifieras här. Vårat gäng befinner sig 150 meter ifrån avspärrningarna runt dessa kroppar, men de går inte in i det området, utan där jobbar personal ifred med sitt hårda arbete. Det finns ett infocenter upprättat där gänget befinner sig och där hänger listor med kort över avlidna. Rickard uttryckte att det räcker att se dessa foton i sig, eftersom det inte är vackra bilder. Det ligger en doft där som inte är så trevlig, men uppfattas lite olika verkar det som. Rickard Nilsson uttryckte det "En konstig doft som ligger överallt, en liten stank", medan P-O Hermansson hade skickat ett SMS till Bengt där han beskrev följande:"Går in i konkret produktion i morgon. Sett en del äckliga saker i dag och skall jobba med assister 50 meter från där 1500 lik ligger. Lukten är inte att leka med. Trots det är vi ok så här långt. P-O". Igår var det oklart om vilka uppgifter de skulle ha, men det sades att det inte skall bli fråga om att bära omkring döda kroppar, utan deras kompetens skall utnyttjas bättre. På radiokanalen Radio Medborgare gick det igår ut en direktsändning där Boris var i direkt kontakt per telefon. För er som inte lyssnade på den ger jag här ett sammandrag: De befinner sig 146 km ovanför Phuket Town (stad på halvön Phuket), och det är i långt ifrån Kaolack. De hade fått en rundtur i uppsamlingslägret. Nu skall de koncentrera sig på konstruktiva och positiva handlingar. Uppgifterna de skall ha har nu klargjorts och det kommer att vara tre projekt: 1) Att ge assister till all möjlig personal som jobbar i lägret. Enligt Boris skulle de ta in 150 st åt gången att köra. 2) Ge sig ut till kusten där befolkning bor/bodde för att hjälpa dem att röja upp i deras hem, trädgårdar etc 3) Bege sig till sjukhus och leta svenskar. En engelsk och en thailändsk tolk skall vara med. Boris berättade också om hur lokalbefolkning är och beter sig efter det som hänt.Eftersom de är buddister så gråter de inte, de har en öppen syn på döden, vet att det finns liv efter detta och de är väldigt snabba med att komma igång med att röja upp. Väldigt lite apati har han sett. Gänget har åkt buss igenom katastrofområdet och Boris uttryckte "Det är helt makalöst!" i samband med att han beskrev hur det såg ut. Den väg de for på var en väg som kommit till genom att bråte röjts bort, liksom man röjer en skogsväg. (Dessvärre fick jag inte med allt han beskrev, för jag fick egna störningar när jag lyssnade på dena bit). Idag har jag haft kontakt med dem igen, men det var besvärligare idag, eftersom telefonerna inte fungerade tididare under dagen, men nu har jag uppdatering för idag också. De har kommit igång med sitt arbete först idag. De ger assister och bygger dessa hyllor som jag tidigare skrivit om. De bor just nu på ett hotell tvärs över gatan. Den här basen är ganska stabil eftersom den kom till så tidigt efter att katastrofen inträffade. Den har hunnit bli organiserad. Vårat gäng frågar efter information om VM-are på andra platser, för tydligen har det varit svårt med kommunikationerna emellnåt, så de vet inte hur det går t.ex ute på öarna. Information kommer att skickas till dem om detta. De samarbetar med Röda Korset till viss del, och vad som sas till mig så består det mest av att de skickar personer till Röda Korset när WM-arna inte kan ta hand om dem. Exakt vad det innebär har jag inte fått uppgift om. Den personal som jobbar med identifiering av kroppar fåt assitans av VM-are när det behövs. Som exempel nämndes att de behövde ett tält för att kunna gå och skydda sig mot solen, då fixade VM-arna med det. De har nu träffat svensk personal från UD och fått positiv respons. Vad som uttryckts vet jag ej. Jag hoppas att Boris nämner något i den dirketsändning i radio som kommer imorgon 18.00. Utöver dett vill jag nämna att Tunde Blidal och Thomas Arvidsson gjorde ett mycket bra jobb när de intervjuades i studion före och efter samtalet med Boris. De pratade om WM-kurserna en del samt hur WM-are och kyrkan kan hjälpa människor. Här kommer även en kommunikation jag fick från Bengt som jag gärna vill ta med här också: "I firman i dag har flera av mina och Pierres samtal med kunder utmynnat i samtal om katastrofen. En kund saknade två anställda och en annan hade fått e-maila alla kontor runt om i Sverige att inga av deras anställda var rapporterade som saknade, för att lugna medarbetare. Det råder samtidigt en slags enighet om att vi inte kan sörja hela tiden, för då kan vi inte göra någon nytta. Jag hörde en thailändsk hushållerska förklara i TV i går hur hon kunde förhålla sig så lugn trots att flera i hennes familj dött. Hon sade något väldigt vist: "Man måste le och kämpa, annars förtvinar hjärtat." Det var mycket för den här gången, men det är i princip två dagars rapportering. Donationer behövs fortfarande från alla för att täcka kostnader för vårat gäng. Kontakta Marina Jansson eller Anita & Bo Kennedal Vi hörs snart igen. Hälsningar Anna-Karin Bojerfors
2005-01-05
Hej igen! Här kommer dagens färska information. I denna rapport har jag bifogat en rapportering som Boris Burchard skickat upp. De är kvar i lägret strax utanför Kaolack och utgår därifrån till olika ställen där de har uppdrag. De har varit på sjukhus idag och gett assister. P-O Hermansson och två tjejer ifrån Malmö är ute i byar och hjälper till med att dela ut förnödenheter. När jag var i kontakt per telefon vid 12-tiden idag (svensk tid) så hade de precis lämnat flypplatsen i Phuket där de hade lämnat av några australiensare som skulle vidare. De har även hämtat upp ytterligare tre stockholmare som anlänt idag. Nu är de 11 svenskar som är där nere. I och med att den bas där de befinner sig är så välorganiserad och saker och ting fungerar relativt bra, så har det nu börjat diskuteras om en omplacering till Indonesien. Frågan har ställt till våra svenskar, och de skulle senare idag prata om hur de skulle göra. Enligt uppgifter så får de avgöra själva om de skall åka eller inte. De kommer även titta på om hela gruppen skall åka eller om de delar upp sig. Så fort de har bestämt hur det blir kommer jag att få besked. Indonesien har en fruktansvärd situation, där ligger det mängder av kroppar på stränderna fortfarande, sjukhusen är överfyllda, många kan inte få någon behandling. Alla som följt med i medias rapportering ifrån Indonesien har då sett och hört om hur hjälp inte ens har kunnat komma fram än till hårt drabbade områden. Vårat otroliga gäng är vid gott mod och kämpar på. När jag hör svenska röster i bakgrunden vid telefonsamtalen hör jag att det är högtonigt. Här en rapport från P-O Hermansson per telefon till Carina Rångeby igår: "P-O ringde hit i em, vid 18-tiden och han berättade att de hade hjälpt till en hel del med assister idag. "Man kopplar bort lukten här, men ibland kommer det en vindpust." Han var vid gott mod och linjen var fantastiskt klar och utan något kommlag. Han kunde varit hos grannen. Det verkar som om alla är vid gott mod och börjar känna att de får ut produkter och känner sig mer stabilt etablerade nu efter dessa första dagar". Om de åker till Indonesien så kommer de att få flygresan betald enligt vad som sagts. Trots det är vi fortfarande i behov av mer pengar för vårat gäng så jag vädjar om donationer från alla håll och kanter. Kontakta Marina Jansson eller Anita & Bo Kennedal för donationer. Direktsändning i radio skall komma idag kl 18.00 (svensk tid). Ratta in 100,2 Mhz. Jag vill igen påminna om att jag tacksamt tar emot information som någon annan kan ha tänkas fått som jag inte vet om, så kan jag vidareberdra det i mina utskick. Frågor är välkommet att ställa också. Vi hörs snart igen! Anna-Karin Bojerfors
2005-01-06
Hej igen! Här kommer en ny rapport om läget i Phuket. Våra göteborgar är kvar i Phuket, medans några från Stockholm har dragit vidare till Indonesien. Enligt uppgifter idag så var några Stockholmare på väg ner till Phuket men de dirigerades om till att också åka till Indonesien. De som är kvar i Phuket har nu organiserat upp sig mer, det har tagit lite tid till att bli installerade och styra upp arbetet, men ändå har de redan från första dagen de kom dit kastat sig in och fått saker gjorda. P-O Hermansson, Rickard Nilsson och 3 tjejer ifrån Malmö fixade 2 bilar och chaufförer idag och fick militärer att hjälpa till med att lasta på förnödenheterna på bilarna sedan drog de ut till byar för att dela ut detta och har även tagit reda på vad de ytterligare behöver. Vad som sägs är att de skiljer sig från by till by hur väl befolkningen själva fixat till det och vilka behov de har. Exempel på det är en by där de hade byggt upp provisoriska hus i plåt och till och med har ljus fram till midnatt. På ett annat ställe hade de samlat ihop pinnar och satt upp och sedan hängt över plast som tak. I en by var de lite "kräsna" och det de ville ha var kaffe. Ris och vatten har körts ut till byar och de blev väldigt glada över att få det. Boris, Stephanie och en som heter Karin (från Stockholm) har varit ute på sjukhus och gett assister. Jag har tyvärr ingen mer information från det, för alla hade inte kommit tillbaka till lägret efter dagens jobb och dessutom bröts samtalet och jag har ej hört något efter det. Eventuellt kommer delar av gänget att bege sig till Krabi (namnet kan vara en aning fel). Detta skall vara ett område som drabbats hårt. Boris och P-O har blivit intervjuade idag också. P-O blev intervjuad av japansk press. Annars var det Expressen och TV 4 igen. Igår var det ju ytterligare en direktsändning med Boris på radiokanalen och jag ger här en sammanfattning av den för er som inte lyssnade på den. 4 januari: Sov på ett hotell i bergen. På vägen till lägret tittade de på katastrofen, han berättade om att det var stora hål i hus och bilar som hamnat i skogen. Röjningen i området har dock kommit långt. De byggde upp ett gult tält med svensk flagga i toppen. På thailändska hade det skrivits att assister ges. De har gett assister till militären, en del andra svenskar och även på personal från UD. Assiterna uppskattades av armégubbarna. De har byggt hyllor till containerna som skall frakta döda kroppar. Intervjuer har gjorts och de har blivit filmade och fotograferade av Expressen och TV 4. En omorganisering till ett annat hotell gjordes. 2000 döda kroppar finns i lägret. 5/1: Har varit i ett liknade läger, som håller på att avvecklas och det är meningen att det skall integreras med det som de själva är i. Åkte till Phuket och besökte sjukhus. De får skyltar på sig där det står "volunteer nurse". Assister gjordes. Boris berättade bl.a om en kille som blivit paralyserad som han gett assister och skulle fortsätta med det. Även en kille från Stockholm får assister. (Boris berättade lite mer om det här, men jag uppfattade inte allt tyvärr). P-O har tillsammans med några till varit ute i byar med förnödenheter. I lägret har de de förnödenheter som behövs, så de kan bara plocka med sig det när det åker iväg. När de åkte tillbaka stannade de till vid McDonalds och åt. Boris sa att han nästan aldrig äter på McD här hemma, men nu var det gott eftersom de lever mest på ris och vatten. Ibland blir det lite kyckling och grönsaker, men de skall helst undvika att äta det. Maten lagas i lägret, de äter vitaminer och ser till att sova ordentligt så att de är pigga och alerta. En i gruppen kollar hela tiden upp hur alla mår. Ytterligare berättar han att de idag skulle åka till sjukhus i Phuket för Boris hade fått ett mail om en 2-årig pojke i Kaolack som ingen visste vilket språk han pratade. De skulle se om han var svensk. Idag fick jag uppgifter om att pojken redan hade kommit i kontakt med föräldrar och kommit hem. Jag har inte uppgifter om huruvida han var svensk eller inte. Det är många hemlösa här, men de jobbar redan med att bygga upp sina hus. WM-are åker ut och pratar med dem. Eftersom kommunikationslinjerna inte fungerar så bra, så får de åka runt och kolla vad som behövs. För övrigt vad det gäller deras egna hygien så är det inget problem, det finns duschar, tandborstning gör de i öpt dricksvatten. Renligheten är mycket viktigt så de tvättar händerna ofta och även efter varje assist de gett till någon. Ett program har gjorts upp över de olika åtgärder de skall syssla med. De samarbetar med UD bl.a. En lista över svenskar hittades och den listan kände inte UD till, så de tog med den till Phuket för att kolla upp. Samarbete med Röda Korset och andra myndigheter sker också. WM-arna får gå vart som helst, de får bilar, hotell etc gratis. Befolkningen är oroade över att turisterna ine kommer tillbaka sedan, eftersom många nu går arbetslösa. Från studion berättade Thomas Arvidsson nu att chartertrafiken kommer igång i februari igen och de skulle Boris berätta för dem där nere. Indonesien är det land som behöver mest hjälp nu så WM-are måste åka dit, säger han också. Detta var nu mycket information, och jag fick precis ett mail med rapport från Boris som jag bifogar här. Jag kan inte nog understryka att donationer behövs så att vi kan stötta våra gubbar i Phuket och de som åker till Indonesien och framförallt att detta stöd direkt ges till den drabbade befolkningen. Om någon ser något reportage i media angående våra WM-are, våra egna eller andra, så meddela mig gärna. Hälsningar Anna-Karin Bojerfors Bangkokmissionen är i tältet hela dagarna och tar emot personer för att assister etc. De har skrivit kortfattat på taih vad som skall göras t.ex "Lägg dig på britsen", pga språkbarriärer som naturligtvis uppstår. Ibland får även teckenspråk användas.
2005-01-08
Hej! Färsk information kommer här igen. Fredag (igår) åkte de runt en hel del i bil, för att titta hur det ser ut runt omkring och mer se vad som behöver göras. Förnödenheter har de fortsatt att dela ut till befolkningen. Rickard berätttade att han och P-O hade varit ute och åkt. De stannade till vid ett ställe för att äta medhavd mat. En skola låg där, och när barnen såg dem kom de springades fram till dem, glada och mycket kommunikativa. De var helt galna sa Rickard. Barnen var mellan 5 och 10 år. De visade stolt upp en burk med en svart fisk i grumligt vatten. Det verkade som om barnen ville ge den till dem, men de kunde ju inte ta emot den. Ett foto togs med barnen samlade. De var "helcoola" sa Rickard. Området hette Curraburry (med risk för felstavning). Boris och andra var på andra ställen och delade ut förnödenheter. På kvällen hade allihop i lägret varit på en finare restaurang och ätit. Det serverades mycket mat och den var mycket stark! Malmötjejerna uttryckte det på ren skånska "Man känner sig ju som en drake". Maten hade sponsrats av IAS. I stort sett är allt sponsrat av IAS, inklusive chaufförer och hotellkostnader. I lägret äter de som oftast annars, och då blir det ris, nudlar, kyckling och kött. I början undvek de att äta kyckling och kött, men det har visat sig inte vara något problem. Hotellet de bor på kostar 100 Skr/natt, vilket IAS sponsrar. Ståtoalett på rummet och dusch på rummet. Rickards dusch fungerar inte just nu, så han får kasta kallt vatten på sig ifrån en balja. Det är billigt för svenskarna där, ett paket cigaretter som exempel kostar 8 Skr, detta är 40 baht (deras valuta). ( Här i Sverige kostar ett paket nu 40:-). 500 baht = 100 Skr. För befolkningen blir det ändå dyrt. Allt de gör tar de kort på, och en del av det skickar ju Boris till oss. Mer får vi väl se av det när de kommit tillbaka hem. Idag (lördag) har jag varit i kontakt igen. Det har nu bestämts att Boris, P-O, Stephanie och Karin Larsson (DSA Stockhol) åker till Indonesien kl 05.00 i morgon bitti, thailändsk tid. Rickard och tjejerna från Malmö kommer att stanna kvar i Kaolack. Tjejerna är idag ute på öar för att kolla läget och återvänder till Kaolack imorgon. Det verkar inte vara angeläget med hjälp dit ut, enligt rapporter. De som åker till Indonesien kommer att flyga från Phuket till Bangkok och sedan vidare till Indonesien. Från Bangkok till Indonesien tar det ca 1 timme. Destinationen är Medan, där en VM-bas finns upprättad. De kommer att operera därifrån och tanken är att tjejer kommer att vara i basen och ge assister, medan killarna åker ut till de drabbade områdena. Medan är en stad som är helt intakt. Rapporter de fått från Indonesien säger 100 000 döda och att förödelsen är 5 gånger större än atombomben i Hiroshima. Fler VM-are behövs dit! 50 stycken har de fått rapport om att det finns där. Dödsfall i Afrika och Burma har de hört talas om också. När jag lyssnat på nyheter så har jag hört att de inte vet hur det ligger till i Burma, eftersom det är ett stängt land. De uppgifter VM-are fått är att det inte är en så stor katastrof där, dödsfallen verkar vara några hundra. De som blir kvar i Kaolack kommer att fortsätta med assister och dela ut förnödenheter. Idag är det Barnens Dag där och det har pratats om att leksaker kommer att doneras. Ett gäng cyklar hade kommit än så länge. Varifrån dessa donationer kommer vet vi inte än. Vårat gäng har bestämt att de åker tillbaka till Sverige såsom tidigare bestämt, dvs den 15:e januari. Hjälp behövs dock fortfarande som jag beskrivit, så de som känner sig manade kan fortfarande åka! Att nämna är att jag har hittat en länk på Google.se, där det finns en pressrelease från Scientologikyrkan (en tysk kille). Det finns att hitta under rubriken om katastrofhjälp till Sydostasien (finns på deras första sida). Gå sedan in på första rubriken där och bläddra fram till sidan 6 eller 7, så kan ni se länken att gå vidare till. Fortsätt med donationer! Kontakta Marina Jansson eller Anita & Bo Kennedal för era bidrag. --- Hej igen! Jag skickar här ett tillägg eftersom jag glömde ta med lite data från fredagsrapporten. Gänget har ju lärt ut till en hel del hur man gör assister. Däribland en av deras chaufförer. Han blev jätteglad över att kunna det. En chaufför som de hade fixat själva hade varit ute och kört svenska turister när flodvågen kom, de hade klarat sig allihop. Vägen till Lycka har delats ut bland befolkningen och i skolor (häftet är på thailändska) och det kommer de fortsätta att göra. Tjejerna ger assister i tältet och de ökar antalet hela tiden. Militärer kommer gärna till dessa svenska, blonda tjejer för att få assister så fort de är lediga. Detta är killar i samma ålder som svenska lumpakillar. Om jag inte missförstod det hela så har killarna skrivit sin anamn på tjejernas tröjor eller så var det tvärtom. Tältet är ca 30 meter långt och uppdelat i olika avdelningar. VM-arnas avdelning där de ger assister är 6-7 meter. Där finns sektioner för identifieringsgruppen, UD etc. WM-arna har fått armbindlar också. En anledning är att det ibland blir för varmt för att ha t-shirt på sig, så de får ha linnen istället och då visar armbindeln vad de är. Det är ju scientologer som gjort platsen framgångsrik, men det har nu kommit folk som vill ta över. Vad för några vet jag inte. I princip hade de sagt till dem "Varsågod" med vetskap om att det skulle gå under, eftersom de byggt upp det och skaffat kommunikationslinjer både här och där. Militären t.ex har blivit WM-arnas folk. Än så länge har ingen tagit över i alla fall. WM-arna sprider glädje och har det kul. Befolkningen sprider också glädje och barnen är glada och ler mycket. Det verkar vara hög moral och låg brottsstatistik i området. Ett exempel på det är att någon hade lagt en Laptop på ett ställe och gått ifrån den ett tag. När personen kom tillbaka senare så låg den kvar. Där sätter jag punkt för den här rapporten. Hälsningar Anna-Karin Bojerfors
2005-01-
2005-01-10
Hej igen! Nu är samtalen till katastrofområdena inte gratis längre, så jag kommer troligtvis inte kunna vidarebefrodra så mycket information som tidigare, men jag försöker få in info från alla håll och kanter. Därför är jag tacksam om alla som vet något kontaktar mig. Det gäller info om samtliga svenskar vi har där nere. Fick i alla fall ett mail via Lena från Boris igår, så det skickar jag här. "Hej Jag är nu på flygplatsen i Sinagapore och vi ska vidare till Medan Det är ett oväder sa vi får vänta i ca tre timmar, de har gratis internet här på flygplatsen vi ska börja äta malaria tabletter nu. Totalt är vi sex svenskar här nu vi har fått en god natts sömn i Singapore. Så vi känner oss förberedda på situationen i Medan vad man gör där är att en del mest killar åker till andra sidan ön och röjer bland omkomna och bråte medan en del mest tjejer är på sjukhusen och ger assister. Hotellet var verkligen lyxigt, vi fixade det själva. Det var skönt att sova ut. Boris" De övriga som stannat kvar i Thailand, har nu lämnat Phuket och gett sig längre in, till Takopah. VM-basen i Kaolack har tagits ned helt och hållet. När jag hade telefonkontakt idag var de på väg i en taxi till ett ställe där de skall sova. I princip väntar de nu bara där, tills det är dags att flyga till Bangkok och möta upp de andra för flygresan hem på lördag. Hälsningar Anna-Karin Bojerfors