"It´s not dying for a faith that´s hard. It´s living up to it."                    William Makepeace Thackeray

Mitt mål är att sträva efter att välja det som jag känner är rätt. Min förebild är Jesus Kristus och det sätt som han levde och verkade på  under sin levnad. Jag tror att det finns en mening med allt som händer. Därför tror jag att jag personligen har lättare att klara av de prövningar som livet ger. Genom de prövningar som vi går igenom växer vi och blir mer ödmjuka. Min personliga erfarenhet är att då jag har haft det som svårast i mitt liv, då har jag också känt att min Himmelske Fader har stått mig som närmast.

Det är viktigt att poängtera att jag verkligen känner att jag mår bättre och känner att jag är lyckligare med min tro, men att jag inte anser att jag på något sätt är en bättre människa än andra människor som inte delar min tro. Livet är en resa och jag känner att jag har en karta att följa i mitt liv och ett evigt mål att nå. Jag känner att jag är älskad av en Himmelsk Fader och att livet i högsta grad är meningsfullt. Därför skulle jag önska att även andra människor skulle kunna ha den förmån som jag har i mitt liv. Jag är inte bättre än andra, men jag är övertygad om att jag är betydligt bättre som människa med min tro än om jag inte hade haft min tro.

Min första kontakt med kyrkan fick jag 1983 då jag såg ett tv-program som handlade om Jesu Kristi Kyrka. Programmet visade dels en gudstjänst, dels en diskussion mellan en medlem av kyrkan och en präst från Svenska Kyrkan. Detta var min första verkliga kontakt med Jesu Kristi Kyrka och det gjorde mig nyfiken. Vid den tiden besökte jag flera kyrkor och hade bett till Gud om att finna den rätta kyrkan.

1984 besökte jag kapellet i Västerås där jag bodde. Ganska snart kände jag i mitt hjärta att detta är Guds kyrka. Tyvärr är det inte alltid lätt att följa det man känner innerst i sitt hjärta och först 1991 blev jag döpt. 

Idag är jag en aktiv medlem i Västra Frölunda församling i Göteborg. Jag är gift med en medlem i kyrkan och tillsammans har vi fyra barn. Mina barn uppfostrar vi enligt kyrkans normer. Vi sätter familjen i centrum. Barnen får känna att de är viktiga och älskade. De får lära sig att hålla morgonbön och kvällsbön. Det känns underbart att varje morgon och kväll samla hela familjen och jag känner att det skapar en speciell gemenskap mellan oss. Vi välsignar också den mat vi äter. Genom detta påminns vi hela tiden att livet är skört och att det vi tar för givet, att äta sig mätt, inte på något sätt är självklart för många människor.

Med min äldsta dotter diskuterar jag ofta hur man bör leva och varför. Det är en alltmer kall och kärlekslös värld som vi lever i. Människor betraktas som förbrukningsvaror.  Vi  har som mål att lära våra barn att leva kyskt. Att sätta sina känslor i centrum och få dem att inse att de är värdefulla och att de har rätt till en intigritet. Fysisk kärlek ska vara meningsfull och leda till någonting beständigt. Idag ser jag alltfler ungdomar som tycker att livet inte har något värde. Jag tror att det beror på att de inte inser hur värdefulla de är och att de bör ha en intigritet och en plan för sitt liv. Vi  uppfostrar också våra barn till att hålla visdomsordet. Det innebär att de inte ska använda sprit, droger eller tobak. Deras kropp är något värdefullt som de ska vara rädda om. Det är en gåva av vår Himmelske Fader som vi inte ska missbruka. Våra barn tar vi till olika aktiviteter för att de ska utvecklas. De ska utveckla sin självkänsla över att de klarar av saker, de ska bli självständiga och ansvarsfulla. De ska förstå att man måste följa sina lärare för att kunna utvecklas. Vi vill att våra  barn ska ta kommandot över sina liv och ta ansvar för sina handlingar. En person som missbrukar tar inget personligt ansvar. Något som vi betonar i kyrkan är vikten av kunskap. Jag känner hur mina barn verkligen växer då de tar in ny kunskap. Köp böcker till era barn. Läs för dem och uppmuntra dem att läsa! Min tro är att den kunskap som vi får under jordelivet kommer vi att bära med oss till nästa tillvaro efter den fysiska döden.

För mig är kyrkans bud och normer något som jag känner befriar och utvecklar individen. Det är min djupa önskan att mina barn ska lära sig att förstå. Jag tror att idag, med det normlösa samhälle som vi har, är det alltfler människor, framför allt ungdomar, som känner sig vilsna. Samhället är hårt där vissa är segrare och många förlorare. Sanningen är att vi alla är lika värda och att vi alla är vinnare. Det spelar ingen roll för vår Himmelske Fader vilken världslig karriär vi gör, hur mycket pengar och statusprylar vi har, hur vackra och glamorösa vi är eller hur många ytliga vänner vi har. Det som spelar roll är att vi är vår Himmelske Faders älskade barn och att vi alla är lika värdefulla. Detta känner jag verkligen  att det är sant!

Vill du veta mer om min tro så får du gärna skicka ett mail.

Mer information får du också på den Svenska Officiella hemsidan för kyrkan.

gunnel.troberg@telia.com Denna sida uppdaterade senast 2006-02-24