»De 52% av svenska folket som inte tror på Gud ska ju också ha något att tro på«

Läs vad andra skrivit om "Mötas i det inre"

Lektörsutlåtande 15/8 1983

En ytterst sympatisk bok, med ett tonläge som man inte kan annat än tycka om. En inbjudan till samtal om livets mening, som inte tvingar eller hotar men verkligen öppnar nya vägar, nya sätt att komma överens. Både kristna och s.k. materialister kan säkert finna enskilda åsikter i boken som de måste ta avstånd från. Men de kan inte annat än känna sig inviterade till att fortsätta samtalet, att lyssna, att lära sig se samma saker från nya utgångspunkter, som inte är sämre än de vanliga.

Däremot är detta inte en bok som passar det svenska kulturklimatet. Man kan varken hoppas att kristna eller naturvetenskapare eller politiker som grupp blir entusiastiska över ett så lågmält tilltal, och inte ens de nyandliga kommer att känna sig nöjda med ett så stillsamt och skeptiskt sätt att tala om det inre livet. Det är känsloläget i boken som är det bästa i den, och det är svårt att göra reklam för ett sådant utan att låta som om boken var mjäkig, intetsägande. Det är den inte alls - men jag kan förutse vissa svårigheter i marknadsföringen.

Om förlaget tror att det finns en publik bland dem som inte riktigt vet vad de tror på, så skulle det utan tvivel vara en god tjänst åt denna publik att trycka boken. De 52% av svenska folket som inte tror på Gud ska ju också ha något att tro på…

Kerstin Anér

Recension i Vestmanlands Läns Tidning 28/9 1984

Liten bok om kosmos

Ragnar Lagerström, rektor i Köping, har givit ut en liten bok som närmast kan karakteriseras som en meditation över människans villkor i kosmos och som samhällelig gemenskapsvarelse.
    Den är liten till formatet och man skulle kanske kunna tänka att ett så väldigt ämne inte låter sig behandlas på så få sidor. Men det är fel. För texten vidgar sig på ett häpnadsväckande sätt till en vision, både att vila i och att gripas av.
    Företrädare för "totala visioner" och metafysiska systembyggare blir lätt påfrestande därför att de så att säga fångas i sina egna tankekonstruktioner och därför blir blinda och döva för invändningar. Så alls inte Lagerström.
    Han är befriande lågmäld och hans bildspråk inbjuder läsaren att följa med på en intellektuell och känslomässig resa - så långt denne själv vill och på sina egna villkor.
    Det är en resa som tvingar till många pauser, därför att den passerar utsiktspunkter som det är svårt att hasta förbi. Här förenas respekt för vetenskapliga fakta med öppen och konstruktiv fantasi på ett sätt som sannerligen inte är vanligt idag.
    När jag läste den första delen av boken kom jag gång efter annan att tänka på den store jesuiten och paleontologen Theilhard de Chardines stora evolutionistiska vision i "Fenomenet människan". Jag vet inte om Lagerström har läst honom, men i sin syn på materiens och det biologiska livets enhet och på den "livlösa" materiens "innersida" kommer de varandra snubblande nära.
    Det är ett fruktbart perspektiv, för det kan hjälpa till att återge människan hennes plats i ett sammanhang, som hon i sin hybris frigjort sig ifrån, till skada både för henne själv och den natur som omger henne.
    Man blir lika glad när man läser bokens andra del som när man läser den första. Den handlar om våra värderingar och om de möjliga vägar vi skulle kunna slå in på för att komma vidare, bort från låsningar och "sanningar" som nu stänger vägen och som hotar utvecklingen att köra fast.
    Inte behöver man hålla med om allt - det är heller knappast författarens tanke. Men just friheten från propagandistiska övertoner gör det hela så mycket mera värt att lyssna till.
    Bara den som i dogmatisk inskränkthet - naturvetenskaplig, religiös, politisk - tror sig ha alla svar kan tycka att denna bok är onödig. Vi andra måste hälsa den med tacksamhet.

CLAES-BERTIL YTTERBERG

åter till startsidan