Guldgossens syster

© G. Bach

Som björkens bark skyddar trädet med sin vita och svarta kostym
Låg deras kärlek som ett täcke över huden
Med ringar av guld befäste de sin lycka
Med kyssar av silver drog de närmare mot livets kärna

Innan alltför många år hade gått
Fann de glädjen i det liv som spirade
Tack vare deras kärleks fysiska manifestation
Så kom sonen, den efterlängtade

Han var ett guldbarn med en ängels sinne
Han gav dem ytterligare skäl att sträva vidare
Han lilla kropp fanns i deras famn och hans själ dröjde i deras hjärtan
De kunde le åt allt han sa, i ren glädje över att han fanns

Flickan kom till dem när guldgossen var fyra år
Hon log sällan och sökte inte deras kärlek på samma sätt
En främling de inte förstod
En främling som kvinnan burit under sitt hjärta

De gav henne livets nödtorft
De gav henne inget av det som guldgossen fick i så stor mängd
Hon krävde inget, levde inom sig, levde ensam
Hennes själ och hjärta drev för vinden, som spridda höstlöv

Deras kärlek, som björkens bark
Förmådde inte omsluta den som var så olik dem
Hon flöt genom deras liv som en avlägsen gäst
Älskade ingen utom den som borde ägt hennes avund

Dottern älskade guldgossen
Han var den hon kunde gått genom eld för
Han förstod hur hennes dagar var
Han såg hennes hemliga tårar

Hon hade honom i sitt hjärta
Den dag hon lämnade dem
Tog hon med honom i sitt minne
Minnet av vad han varit för henne och vad hon önskat vara för dem

Som björkens bark
Omslöt hon mannen med sin kärlek
När han önskade att de skulle skapa nytt liv
Svarade hon nej

|  Guns Hus  |  Skrivarlyan  |  Email  |  Personligt  |  Sverige MS Support  | Nytt!  |