Gryningen

© G. Bach

Jag tänkte mig daggen som gryningens kristaller
Såg dem som stjärnor på marken
Började mina dagar med att räkna dem på blommorna

De glänste och glittrade
Gav ordlösa löften om lycka
Gav mig något att hoppas på

Trots att solens strålar varje dag förintade dem
Brände bort dem inför mina ögon
Återvände de outtröttligt varje morgon

Jag kom att lita på dem
Blev beroende av det trygga i deras envishet
I deras längtan efter ljuset

Jag slutade lyfta ögonen mot natthimlen
Jag såg inte de stjärnor som bodde där
Jag gick med blicken riktad mot marken

Hösten kom och daggen blev till frostrosor
De klädde mina fönster i ögonhöjd
Tvingade mig att lyfta blicken och se

Då såg jag natthimlens alla stjärnor
Jag såg solen och månen
Jag såg allt det jag saknat

|  Guns Hus  |  Skrivarlyan  |  Email  |  Personligt  |  Sverige MS Support  | Nytt!  |