Bogserbåten Näs

HISTORIK:

Den 15 november 1879 utfärdades i Sundsvall mätbrev för den då öppna ångslupen NÄS, nyss kommen till sin hemstad från varvet i Oskarshamn. Hon mätte 31,32 bruttoton och var utrustad meden ångmaskin från varvet som utvecklade hela 8 nominella hästkrafter.Beställare var E H Nygren, Syndsvall, och han satte in NÄS på traden Sundsvall-Karlsvik-Gustafsberg-Näs--Alvik.Samtliga bryggor liggande på Alnön.

Befälhavaren ombord blev L.I.I. Hammarberg och han har i distriktet gått till hävderna för bl.a. dessa två historier:

- På kryss över Alnösundet upptäcker han pricken vid Korstagrundet och skriker då i talrörettill maskinisten Sjöqvist " stopp å back å hä ska vara genast å lägg om rore åt den sia som strömmingsfjällen stå annars törna vi på stubben"

- En dag vid Gustavsberg hoppar biljettpojken i land med förtöjningsändan. Båten fortsatte av farten längs kajen, och Hammarberg förebrådde pojken för att han inte bromsade båten. Pojken lade fast, lät passagerarna gå iland, lade loss igen och stängde räcket. Vände sig sedan mot kaptenen och väste "finns det ingen maskin på den här båten då"?

Omkring 1890 övertogs registrerades NÄS (Nr 1527) av G O Stadin, Sundsvall, och fortsatte sina turer på samma trad, med en och annan avstickare till Wivstavarv. Hon fick ångmaskin och panna utbytt 1893 och mättes då om till 17,97 x 3,80 x 1,77, 26,42 brt, och hennes nya Härnösandsmaskin utvecklade 72 IHK. Hon annonserades sista året 1896, och såldes sedan till Erik Larsson i Norrbo en bit från Hudiksvall. Några år senare köps hon av Karl Erik Rask i Näsviken och han säljer henne 1913 till J H Ivarsson, Bjuråker. Hela tiden i Hälsingland trafikerar hon Södra och Norra Dellen. 1917 var hennes norrlandsejour slut och hon styrde kosan mot västkusten förvärvad av C O Lundqvist i Göteborg.

Meningarna är delade om hon var i Strömstad och Uddevalla. Enligt Robin Holmstedt (Expert) stannade hon kvar i Göteborg och Majornas Mek. Verkstad byggde om henne till bogserbåt 1917. Efter detta kom hon direkt till Dalslands Kanal för att stanna för gott. Hon släpade pråmar med asptimmer från Stora Le, Töcken, Foxen, Lelång, Östra och Västra Silen till Lelångs Kaj i Bengtsfors där virket omlastades till den smalspåriga Uddevalla-Lelångbanan fvb till Uddevalla och Tändsticksfabriken mfl. En annan stor uppgift var att dra "moser" Under krigsåren (1940-45) blev det även cement och byggmaterial till befästningverken utmed gränsen till Norge

Hon hade ofta bogseruppdrag för andra bruk, som Lennartsfors Bruk, Bengsfors Sulfit, Gustavsfors fabriker m.fl. Enligt slussjournalerna trafikerade hon hela kanal-sjösystemet från Dals Ed, Östervallskog och Årjäng till Upperud.

- Jag var själv med på många av dessa långturer och minns väl hur man under slussningen från Upperud kunde plocka smultron på kanalbankarna och att blomsterprakten var bedårande. Ett annat starkt minne är lastningen av proppsen som skedde med "rävar" ett slags skottkärror med långa skalmar. Det behövdes stor skicklighet för att köra lassen på smala landgångar från land till pråmarna och en och anna gång hamnade allt i plurret.

När Näs 1937 köptes av Oscar Persson (1881-1955) i Lennartsfors fick hon många uppdrag. Han hade långtidskontrakt med bruken längs kanalen och han betydde också mycket för turistnäringen i Dalsland och Värmland. Vid sidan av sin stora bogserbåtsflotta (EJDERN, LAXEN, GUSTAV, OSCAR, BENGTSFORS I, NÄS OCH INGER) bedrev han även turisttrafik med passagerareångarna STORHOLMEN (1949-1957), TÄRNAN (1935-1949) och IDUN (1928-1940)

Näs fick också rycka in som passagerarebåt för skolungdommar på sommarna 1953-1954 för att klara den stora tillströmningen i maj före skolavslutningarna.

NÄS lades upp efter sommaren 1955 när Oscar Persson dog. Rörelsen med STORHOLMEN övertogs då av dottern Gertrud och maken Kjell.

Sista slussningen på kanalen blev 3 dec. 1957 tillsammans med INGER båda på väg till Degerfors Järnverks ugn. Undrar var järnet finns nu?

Namnet Näs fick behållas hela livstiden från 1879 till 1957 och det är inte utan lite vemod som man minns dunket från maskin och min far i styrhytten med skepparmössan på och med pipan i munnen. Härliga somrar med frihet, värme, sol och bad direkt från däck. Ordnade arbetstider och bra lön var ju inte tal om. Fast månadslön var det som gällde och ibland ledigt på söndagarna om man inte jobbade på passagerarbåtarna då.

BACK TO MENU-PAGE

NUMBER OF VISITORS - ANTAL BESÖK sedan 2002-02-11 12:13