–  Namnet (1541 Nyding, Niding) har sammanställts med ordet nyding, nying 'stockeld', med en innebörd 'klippa där man tänt eller brukat tända eld' e.d. Andra tolkningar finns.
Reven runt Nidingen har blivit många fartygs undergång, ön ligger mitt i farleden utmed kusten. Dåtidens segelfartyg gick nära kusten för att kunna ankra upp under natten och att kunna ha koll på var dom befann sig. Reven flyttar sig och strömmen runt ön kan tidvis vara mycket stark.
Nidingens fyrplats är den äldsta i Sverige, den blev svensk när Sverige fick Halland i freden i Brömsebro 1645. Fyrarna vid Kullen (1560) och Falsterbo (1220) är betydligt äldre men blev inte Svenska förrän efter freden i Roskilde 1658. Kung Christian beordrade 1635 att koleldade fyrar skulle anläggas   på Anholt, Falsterbo och Nidingen, då fanns det redan vedeldade fyrar på Nidingen sedan 1624.
Nidingen är världens första dubbelfyrar. Man byggde två fyrar för att kunna skilja Nidingen fån Anholt och Skagen.
Från början var det två vippfyrar, man hissade upp en korg med brinnande kol för att det skulle synas på långt håll. En kopia av en vippfyr står i rondellen i Onsala.
Efter att Sverige övertagit Nidingen slopades vippfyrarna och man eldade i fasta fyrpannor . Pannorna var uppställda på slagghögarna efter tidigare eldning. Anledningen till att man slopade vippfyrarna var att det krävdes två man för att sköta dem, medan den fasta fyrpannorna kunde skötas av en man. Kronan sparade pengar på det viset.
Många fartyg förliste på reven runt Nidingen och det inrättades en dykeristation på ön där bärgningsredskap förvarades samt ett stort magasin för förvaring av gods från förlista fartyg.
1761 inrättades lotsplatsen på Mönster för att hjälpa fartyg in till Mönster hamn och Kungsbackafjorden.  Fartyg gick in bl.a. in för att invänta rätt vindar.
Ett litet stenhus anlades på Nidingen samtidigt med fyrarna, på en karta från 1824 är huset markerat som en ruin.
Vid mitten av 1700-talet klagade sjöfarare över att fyrarna syntes dåligt på natten, slagghögarna skymde sikten,  de sjöfarande erbjöd sig att betala en högre fyrpeng om fyrarna höjdes. Det gjordes många ritningar och kom många förslag om nya fyrar men det dröjde ända till 1832 innan två sten fyrar byggdes.
Ett problem var att fryrarna inte syntes vid dimmigt väder och många fartyg seglade på reven. Det föreslogs att en klockstapel med en klocka skulle resas och vid dålig sikt skull det ringas i den.
7.946 daler och 13 1/3 öre silvermynt anslogs och 16 juli 1766 stod den färdig.
På klockan finns texten

”DENNA METALLKLÅCKA.
ÄR UPPSATT MED KRONANS KÅSTNAD.
HÄR PÅ NIDINGEN I GÖTHEBORGS SKIÄREN
ATT DER MED
I SVÅR MÖRCK OCH MISTIG WÄDERLEK
KLÄMTAS TILL SIÖSKADORS FÖREKOMMANDE
HON ÄR AF 10 SKEPPS JÄRNVIGT
GUTEN I STOCKHOLM 1765
AF
GERHARD MEYER”

På andra sidan står:

”LÅT TU MIT LIUD, O STORE GUD,
EN ÖNSKAD NYTTA GÖRA
DÅ GÅR PÅ HAF, EI KIÖL I QVAF
OCH IAG TITT LOF SKALL FÖRA”

Klockan fanns på Nidingen fram till 1883 då det byggdes en ångsiren och klockan flyttades till Böttö utanför Göteborg. Numera står den utanför Sjöfartsmuseet i Göteborg.
1875 uppställdes också tre kanoner för att skjuta varningsskott då fartyg  såg ut att segla på reven. Dom användes långt in på 1900-talet och en står fortfarande kvar. Krutet förvarades, an säkerhets skäl, en bit ifrån byggnaderna i ett litet fyrkantigt trähus som fortfarande står kvar. Inne i huset finns laddstakarna till kanonerna.
När ångsirenen byggdes uppfördes ett maskin hus till den. Det är det huset som fortfarande står bakom den nya fyren. Ångsirenen byttes senare mot  en bensinmotor som drev en sirén och 1946 byttes den mot en elektrisk tyfon.

Fyrarna var fortfarande för låga och 1846 byggdes dom på och blev dubbelt så höga.  De nya lamporna eldades med rovolja och hade två vekar.
Före 1826 var fyrarna bara tända från 1 augusti till 1 maj, därefter lyste dom hela året runt vid mörker.

I gamla tider fanns bara den lilla stenstugan för övernattning, senare byggdes också en lite trä stuga när stenstugan blivit oduglig.  Fram till 1766 var bara en man stationerad på Nidingen, två, tre veckor åt gången. När klockan restes 1766 ökades antalet till åtta man. När de nya fyrarna byggdes 1832 minskades antalet till fyra, en fyrmästare, två fyrvaktare och ett biträde. Då byggdes också ett bostads hus. Det är det huset vår lägenhet finns i.
1852 fick fyrmästaren ett eget hus, det lilla gula huset närmast hamnen. När de nya fyrarna och huset byggdes så planades slagghögarna ut. Fortfarande hittar man kolbitar bland stenarna på ön.
1930 byggdes ännu ett hus, Bernts hus, det röda huset i norr.
Vatten är ett problem på ön, det finns ett par grävda brunnar med dåligt vatten, ofta bräckt, under nya fyren finns en borrad brunn där vatten togs fram till 2006 då en avsaltnings anläggning kom till ön. Det finns en betongtank som samlar regnvatten från taket på det äldsta huset.
Fartyg fortsatte att stranda på reven runt Nidingen,i snitttvå om året, och 1940 anslogs pengar till två ljud och ljus bojar, en vid Lilleland och en vid Klockfotsrevet. Detta var bara ett provisorium och 1946 stod den nya betongfyren klar, som ännu är i bruk. Samtidigt byggdes en fyr på Lilleland. En kabel drogs från land för att driva fyrarna. Att bygga fyren på Lillelandsrevet var besvärligt då det är grunt runt ikring och revet består av klappersten.

Uppgifter hämtade ur Hilmer Carlssons bok "Nidingen, Sveriges första fyrplats"