Hej jag tänkte börja med att presentera mig: Anders heter jag och är ny i den här hobbyn. Det innebär (för mig) att jag hittills har fatt hjälp med nästan allt. Min flickvän bygger och målar mina flygplan, Jens kopplar in allt som rör sig och är elektriskt och Ingemar startar och flyger planen åt mig... Ja, just ja, sa jag att jag var chef i det privata? Delegera mera.
Men det var mitt el-plan jag tänkte skriva om. Jag antar att vissa av er har hört talas om blundern med vingarna. För det första så vill jag bara tala om att jag inte vill ta på mig hela ansvaret för det här. (Vilken arbetsgivare vill det egentligen?)
Nåväl, Jens sa till mig att han ville titta på planet, som är gjort av depron, innan jag började sätta ihop det så att jag "inte förstörde något", som han så fint la fram det. Han har varit bussig och hjälpt mig mycket med saker som man funderar över som nybörjare i den här hobbyn. Jens är experten och jag är lekmannen, det han säger gör jag och det han inte säger gör jag också... Det blev nämligen felvänt när vingarna limmades dit och varken jag eller Jens upptäckte det.
Vi har varit ute och försökt provflugit ett antal gånger men med dåliga resultat hela tiden. Planet dök som en skadeskjuten kråka. Det gick så pass långt att Jens till och med mätte motoreffekten med olika batterier och böt propeller etc. etc. Det slutade med att han sa att jag borde prova med en 300 motor istället för den 280 motor som satt i.
Sagt och gjort så satte jag i en 300 motor och en bättre propeller och tog med Richard för att testa. (Richard är min depron-son. Det gör väl mig i normala fall till plastfarsa, fast efter det här med vingen så är väl "träskallen" eller "balsafarsan" en närmare benämning av vad jag är.)
Effekten med den nya motorn blev i alla fall att nu så "flög" planet lite högre innan det la sig på sidan och dök, för att krascha sönder ena vingen. Jag och Richard tog med bitarna hem till Jens för att utvärdera läget.
Vi satt och grunnade vid köksbordet med vinghalvan och flygplanskroppen framför oss. Då plötsligt utbrister Jens: -Men den sitter ju fel! Den ska ju vara vänd åt andra hållet.
TAVLA! God dag yxskaft! Ridå!
Jag kan tala om att man blir lite trött när man :far höra att man satt dit vingen upp och ner. -Så du menar att omjag kastat iväg planet inverterat så hade det flugit?, sa jag smått ironiskt och chockad. Jovisst!
Det tog inte lång tid innan Richard ringde hem till sin mor för att berätta den "glada"
nyheten och sa: -Mamma säger att du är klantig!
-Ja, det tycker jag också att du är, sa jag vänd mot Jens.
- Det var dig hon menade, sa Richard. (Som om jag inte visste).
Nåja det är bara att bryta ihop och gå vidare. Och vad är min lärdom av det här? Jo, om du gör någon liknande tavla som den här, (vilket verkar föga troligt), försök att komma underfund med vad som är fel själv. Klarar du inte av att hitta felet så kan du ju alltid använda planet som en prydnad, upphängd i taket. Bättre att lida i tysthet än att sprida skadeglädje, som min morfar sa, (han var målare till yrket). Det blir nog mörka solglasögon för mig resten av det här året... Suck... Ha det gott allihop, vi ses säkert på fältet någon gång (det är nog jag som är killen med solglasögon och flyger det där el-planet inverterat).
Anders H
Tillbaka