Tyrolen, 11-13 juni 2009 Nya festivaler poppar upp hela tiden men frågan är om inte Muskelrock på förhand var en av dom mest intressanta? Beläget i Blädinge strax utanför Alvesta i Småland ligger den lilla folkparken Tyrolen med anor från 60-talet och nu skulle den fyllas med skräniga, fulla och ovårdade hårdrockare. Nog för att det var både ovårdade och vårdade hårdrockare på plats men tyvärr blev det nog inte den mängden besökare arrangörerna hade hoppats på. Hursomhelst så var festiviteterna, trots det trista vädret, väldigt trevliga och inte nog med att en massa band gjorde kanonbra ifrån sig så ramades framträdandena in snyggt av den gamla folkparksdekoren. En scen befann sig under tak och en utomhus och när det spelats klart på den ena scenen så drog det igång på den andra så avbrotten mellan konserterna var små vilket var trevligt. Allt var väl arrangerat så till vida att det inte blev några förseningar men till nästa år får dom nog kolla över en del saker som matutbud, rengöring av toaletter och så vidare. Dessutom var det trevligt att man fick ta med egen alkohol in i folkparken innan klockan åtta på kvällen vilket gjorde att ekonomin inte blev lika lidande men samtidigt flödade ju fyllan rätt rejält på vissa håll. Men oavsett fylla eller inte så var det ju musiken vi var där för och det drog igång redan på torsdagen med en liten förfest innehållandes tre akter varav det sista bandet gluttade jag lite på. Det var kanadensiska Cauldron som med sin retro-metal lär för jävligt. Rena rama källarbandsklassen om ni frågar mig. Tack vare det kvalitativa lågvattenmärket som bandet erbjöd så koncentrerade jag mig mer på att umgås med vänner och dricka pilsner. Bandet skulle dessutom göra ytterligare ett framträdande på festivalen så jag skulle nog kunna kolla in dom igen om jag kände för det. Nej, lite efterfest vid tältet och sen sängen fick det bli istället när bandets oväsen blev för outhärdligt. Fredag 12 juni 70-talsgung och death metal. Efter att syndafloden forsat ner från himlen hela natten så var det ett småfuktigt tält man kravlade sig ut för att möta fredagen. Dessutom började banden inte förrän sent på eftermiddagen så en ordentlig förfest styrdes upp under partytältet innan det bar av in i folkparken som låg ett stenkast från tältet. Väl inne så drog Uppsalagänget In Solitude igång och imponerade gjorde dom inte. Det skränade mest om deras Mercyful Fate-inspirerade heavy metal så det fick mer tjäna som bakgrundsoljud när vi intog middag och en pilsner. Efter middagen så dök Entombed upp till platsen och jag fick mig en liten men intensiv pratstund med mästergrowlaren LG Petrov samt strängbändaren Alex Hellid som både tyvärr avböjde min önskan om att få höra "Evilyn" men förklaringen att dom inte kan den längre. Lite synd men nu kanske dom fattar att dom ska repa in den vid tillfälle. Hursomhelst så var det nu dags för göteborgarna i Graveyard att visa upp sig på utomhusscenen. Tyvärr infinner sig inte den rätta stämningen på grund av det fallande regnet men grabbarna får ändå sin 70-talsflummiga rock att svänga som fasen. Jag står mest och myser ikapp med min polare och det liras en del luftbas då just basspelet är riktigt snyggt i bandets musik. Låtar från bandets debut blandas med, vad jag tror är, nya låtar då jag inte kände igen dom men attans vad finfint det lät och framtiden för oss Graveyard-fans ser definitivt lovande ut. Nu hann vi med lite skivshoppning his TPL-grabbarna innan Sveriges dödsmetallkungar nummer ett i Entombed intog scenen istället för Torch som fått ställa in med kort varsel. Jag grät inte över det utan jublade i högan skyn då Stockholmarna tillhör gruppen av mina absoluta favoritband. Efter ett härligt intro där en mässande person proklamerat att Satan minsann finns i oss alla så drar bandet igång ett hejdlöst set av både bandbrytande och moderna death metal-klassiker. "Damn Deal Done", "Serpent Saints" och "I for an Eye" befäster tidigt i setet vilket band som är här för att dominera och sen fortsätter det med gamla likstinkande hits som "Crawl", "Revel in Flesh" och "Left Hand Path". Här sprängs även gamla Roky Erickson-örhänget "Night of the Vampire" in för att ge lite dynamik och stämning. Sen defilerar bandet i mål med bland annat "Chief Rebel Angel" och "Out of Hand" innan alltihop sys ihop med en blytung version av "Like This With the Devil". Kort och gott ett benhård set som inte bjöd på speciellt stora överraskningar men som ändå får mig på bra humör i det kalla vädret. Det är också vädret som gör att det inte når hela vägen fram. Visst gör bandet en klockren insats på scen med den alltid lika mästerligt gastandes och bindgalne LG i främsta ledet men det trista vädret gör att inte så många vågar leta sig ut från diverse torra skrymslen. Eller va fan, jag måste trots allt ändra mig och ge full pott för bandet gör ta mig fasen en klockren spelning trots att en timme är lite kort för ett band som Entombed och trots att vädret är som det är. Entombed är och förblir ett av Sveriges i särklass bästa liveband! Nu var jag helt slutkörd efter Entombed gig så det var svårt att ta in det Kristianstadbaserade Portrait hade att bjuda på. Jag hade fullt upp med att ens orka få i mig en öl och Portrait gjorde inte saken bättre. Men jag repade mig så sakteliga och kunde tillslut smådigga till bandets rätt så slätstrukna men elaka heavy metal. Jag har aldrig hört bandet innan och kan inte påstå att jag blev speciellt sugen på att kolla upp dom närmare men ibland trängde ett fint riff eller en elak melodi igenom ljudvallen vilket gjorde att det trots allt inte blev ett magplask i betygskalan. Nu hade jag piggnat till hyfsat tillräckligt för att orka ta in nästa bands musik och det tog inte lång stund för Örebroarna i Witchcraft att få mig på glatt humör igen! Precis som Graveyard flummar Witchcraft till det enligt 70-talsmodellen och får det att svänga grymt skönt! Deras Pentagram-minnande musik får mig att gå loss ordentligt med luftgitarren och strupen luftas flitigt genom lika delar sång och skrål. Setet som spelades skilde sig inte nämnvärt från det som bandet bjöd på i Blekinge och Sweden Rock Festival för en vecka sedan men inte gjorde det något då varenda låt dom spelar är värd sin plats i setet. Tyvärr tar grabbarna lite för lång tid på sig mellan låtarna vilket ger det hela en liten förryckt känsla och man hinner landa mellan varje låt istället för att matas med mer grym musik och stegra i sitt musikaliska klimax. Nu fanns det inte mycket krafter kvar i kroppen och det gjorde inget då varken Eviscerated eller RAM lockade nämnvärt av dom band som var kvar för kvällen. Nej, lite eftersnack vid tältet sen sova lät som den bästa lösningen för natten. Betyg: Graveyard 
Entombed 
Portrait 
Witchcraft
Lördag 13 juni Kryddan, braxen och vargen. Lördagsmorgon och det har slutat regna. Vi tar beslutet att efter två blöta kvällar, både invärtes och utvärtes, packa ner tälten och hålla oss nyktra så vi kunde lämna den leråker som tjänstgjorde som camping så fort sista intressanta bandet hade spelat. Ett drag som var mycket lyckat måste jag säga då tältet var torrt och vägen hem inte så lång. Men först skulle det kollas på massa grymma band och först ut var Spice and the RJ Band som visade att man kan ge järnet trots tidig förmiddag. Bandets ledare och sångare, Christian "Spice" Sjöstrand, visar att den grymma rösten som hörts i både Spiritual Beggars samt Kayser är intakt och bandet öser på finfint på den lilla inomhusscenen. Tyngdpunkten av materialet ligger inledningsvis på nya plattan "Shave Your Fear" och detta gör att setet inleds svängigt och tungt. Bandet blandar på sin nya giv stenhård stonerrock med mer popiga inslag vilket ger en skön kontrast till helheten och, som sagt, svänget är grymt! Bäst måste jag dock säga att dom hårdare numren funkar även dom lite snällare numren ger en fin dynamik. Bäst blir det ändå på slutet då bandet slänger iväg ett par Spiritual Beggars-klassiker med "Euphoria" som starkaste numret! Allsången bland oss få men tappra som var på plats är total och bandet avslutar i stor stil! Nu var det dags för lite middag och passar på att kolla in Linköpingsbandet Axewitch på utomhusscenen mellan tuggorna. Detta band, med rötterna i 80-talet, spelar en klart habil heavy metal av brittiskt snitt där en del riktigt starka riff blandas med snygga melodier vilket gör att jag står och småmyser till en början. Tyvärr håller inte sångaren alls den nivå som krävs för att sådan här musik skall lyfta det extra steget och variationen på låtarna är lite väl enahanda för min smak. Men hursomhelst så var det en okay timme med okay heavy metal, varken mer eller mindre. Roligare blev det då istället nu när Abramis Brama stegar ut på den lilla inomhusscenen och även om det är trångt så är det bra rörelse på grabbarna hela tiden. Mest plats tar sångaren Uffe som med yviga gester, bindgalen blick och en stark röst får med sig den lilla men hängiva skaran framför scenen. Bandet har även fått ett härligt tillskott i gitarristen Rob, vanligtvis i Backdraft, som skänker tyngd och dynamik till mästerliga låtar som "Mamma Talar", "Säljer Din Själ" och "Svart". Bandet bjuder dessutom på några spår från rykande färska albumet "Smakar Söndag" och det vill nog mycket till om en låt som "Kylan Kommer Inifrån" inte kommer att bli en livefavorit i framtiden. Abramis lider, som så många andra band på festivalen, av den korta speltiden och den lilla scenen men gör det bästa av situationen och levererar ett klockrent gig. Nu kommer bandet stick i stäv och nu skulle vi få se om kanadensiska Cauldrons katastrofspelning på torsdagen bara var en tillfällighet. Svaret blir ett bestämt nej på den frågan. Musiken håller fortfarande bara källarbandsnivå där Judas Priests "Painkiller" skall utgöra grundstommen men där allt istället bara låter - skit! Trion verkar mer gå på attityd och image istället för att skapa bra låtar men nu låter det i och för sig bättre än första spelningen men det är fortfarande långt ifrån bra. Från unga grabbar som gärna hade velat vara med när det begav sig till ett gäng som verkligen var med då det hände. Solid Ground kallas för Sveriges första hårdrocksband och visst hör man 70-talet vina förbi i kompositioner som "Inner Sin" och "Rock N Roller" där nytillskotten på trummor och sång ger energi till dom annars rätt så sega gubbarna på scenen. Det är överlag rätt så segt i början av setet men det tar sig efter hand och i slutet gungar gubbarna på riktigt bra. Plus till sköna gitarrdueller och sångaren som har en riktigt stark pipa när han tar ifrån ända från tårna i dom fartfyllda kompositionerna. Vi han knappt ut till utomhuscenen och Wolf innan bandet var i full gång men vilken fart dom hade! Hela tiden flög medlemmarna runt som om dom hade eld i röven! Mest sprang och, framförallt, log nye bassisten Anders Modd som verkligen gör skäl för sitt smeknamn "Tornado". Han och dom andra framförde sin fartfyllda heavy metal på ett övertygande sätt med både attityd och med glimten i ögat. Även publiken fick fart under fötterna när bandet spelade och vid en stund var hela scenen belamrad med tokiga fans som headbangade, spelade luftgitarr och körade bakom sångaren Niklas Stålvind. Helt otroligt att ingen kom till skada då inga vakter fanns i närheten som styrde upp kaoset. Elaka moderna heavy metal-klassiker som "Hail Caesar", "Genocide" och mästerliga "Voodoo" hamrades fram på ett övertygande sätt och Wolf fick mig verkligen att omvärdera min uppfattning om deras musik. Nu var det dags för sista bandet för våran del sen fick det fan vara nog för denna gången och naturligtvis sparar man alltid det bästa till slutet eller hur? Backdraft levererar nämligen ett högoktanigt set som endast kan beskrivas som mästerligt! Det gör ingenting att det är tidigt på kvällen, det gör ingenting att jag är nykter och det gör ingenting att publiken sviker för Backdraft är så superseriösa så dom ger järnet oavsett förutsättningarna! Hela tiden är det full fart på bandet och då framförallt sångaren Jonas Åhlén som har en skön attityd och en perfekt röst till bandets svenska variant av amerikansk sydstatsrock. Det är öppna spjäll från första början till slut och jamskänslan är hela tiden närvarande. Inledningen sitter som en smäck med " Just Ain't Right" och "Cannonball" innan en helt ny låt spelas i och med "Idiot" som med ett jävla driv och AC/DC-stomp svänger något förbannat mycket och kommer förmodligen bli en livefavorit i framtiden. Härlig allsång blir det med "Goddamn Man", min röst försvinner under "Backstabbin' Bastards" och avslutande "El Rancho" knyter ihop ett mer eller mindre komplett set med ett av Sveriges bästa liveband just nu. Nu var jag och min polare så nöjda med tillvaron och de konserter vi fått se så resterande band (Bullet, Count Raven, Thor, The Devils Blood och Helvetets Port) inte lockade för fem öre. Vi tog helt enkelt vårat pick och pack och begav oss hemåt. Betyg: Spice and the RJ Band
Axewitch
Abramis Brama
Cauldron 
Solid Ground 
Wolf
Backdraft
Muskelrock var en riktigt trevlig tillställning som sagt men det finns saker att förbättra helt klart. Men Rom byggdes inte på en dag och jag hoppas Muskelrock blir en återkommande tillställning för jag kan tänka mig att åka även om mängden band jag band jag absolut vill se inte är lika många som detta året. Ulf Classon
|
|