Klubben, Stockholm 25 augusti 2008 Det är gott om folk på Klubben denna ljumma augustikväll. Förvånansvärt mycket tjejer kommer traskande nedför trappan hand i hand med pojkvännen. Inte vet jag, men kanske är Clutch en samling män av det proprare slaget. Vanligtvis brukar ju tjejer lysa med sin frånvaro när det vankas tyngre musik, men så var alltså inte fallet denna kväll. Själv anländer jag sent, i hopp om att slippa lida mig igenom de två förbanden. Inte för att jag hört mycket med Dozer eller Graveyard, men allt som oftast blir förbanden bara en enda lång väntan mot det man verkligen är där för att se. Strax innan halv tio släcks ljuset ned något och Clutch äntrar den lilla scenen, till den stora publikens förtjusning. Tyvärr inser jag efter bara två låtar att Clutch inte är det roligaste bandet att fästa ögonen på. Sångaren Neil fallon säger knappt tack mellan låtarna och hela bandet ser mer ut att vilja få det hela överstökat så snabbt som möjligt. Clutch är på skiva ett relativt svängigt och kul band. Senaste studiogiven "From Beale Street to oblivion" (2007) snurrade friskt ett tag hemma på stereon, men live blir det mest en enda lång entonig riffmaskin utan några större nyanser. Visst blinkar de till ibland, som i den riviga "Mice and gods", där till och med Neil Fallon får upp flåset lite. Dock måste jag säga att stockholmsspelningen var av den mer okarismatiska sorten. Bandet bjöd inte till, trots publikens tillrop, och det gör att en hel del går förlorat. Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|