Kulturbolaget, Malmö - 15 februari 2008 En konsertupplevelse bör helst vara en upplevelse både för ögat såväl som för örat. I Great Whites fall tenderar båda två kriterierna att fallera. Då jag läste kollega Niclas recension från Stockholmsspelningen två dagar tidigare var det ingen upplyftande läsning. Och de dåliga nyheterna visade sig tyvärr delvis stämma. Ynka 130 personer hade denna kylslagna februarifredag sökt sig Kulturbolaget. Glest i leden således precis som i Stockholm. De fyra tuperade, "rockslut"-klädda och grymt överenergiska rockbrudarna framme vid scenkanten gjorde dock ett behjärtansvärt försök att liva upp stämningen. För det är publiken denna afton som är mest på tårna. Näst sista spelningen på turnén och vissa i bandet verkade redan sitta i flygstolen på väg hem till USA planerandes vardagssysslor så som att sortera upp posthögen innanför dörren och vattna uttorkade blommor. Inledningen med "Desert Moon", "Old Rose Motel", "Face the day", "Back to the rhythm" och "On your knees" är godkänd, även om det inte sprudlar av energi från scenen. Sedan upplever jag tyvärr samma känslor som Niclas förmedlat från Stockholm dagarna tidigare. "Paradise", från Russels soloplatta, faller tämligen platt. Mark Kendalls efterföljande bluesdänga "Kill that red rooster" fungerar hyfsat. Sean McNabbs framförande av Robin Trowers "Day of the eagle" är inte oävet, men genererar inga nämnvärda känsloyttringar. Det gör däremot Michael Lardies sånginsats i "Lovin´ kind". Om nu kollega Niclas stod och vred på kroppen i ogillande några kvällar tidigare så är det inte utan att jag själv upplever detsamma och skäms å Michaels vägnar. Förstår att Jack Russel försvann från scenen för att, tja, pissa eller nått, för vidare skönsång handlade det inte om. Avslutande "Call It Rock 'n' Roll", "House of broken love", "Rock Me", "Can't Shake It" och "Once Bitten, Twice Shy" får hjälpligt showen på fötter igen. Jack Russel ler ett snett leende och bedyrar hur tacksamma bandet är för uppslutningen. "We´re a bit tired of the USA" basuneras ut och ett återbesök i landet utlovas inom ett år. Kanske redan till sommarens Sweden Rock ges det i svävande ordalag. Men jag vet inte, lyckas man inte övertyga på en liten rockklubb så verkar en stor festivalscen bandet övermäktigt. Tidens tand verkar ha slipat bort de vassa kanter, karisma etc som gjorde bandet till vad dom en gång i tiden var. När en show tenderar att gå på halvfart som den gjorde denna afton kan bara en ödmjuk, rocktörstande publik rädda anseendet. Det gjorde publiken denna afton. Betyg: 
Steve Mårtensson Total speltid: 1 h 40 min Setlist: Desert Moon Old Rose Motel Face the day Back to the rhythm On your knees Paradise Kill that red rooster Rolling Stoned Day Of The Eagle Lovin' Kind Call It Rock 'n' Roll House of broken love Rock Me Extranummer: Can't Shake It Once Bitten, Twice Shy
|
|