Swing, Borås - 11 januari 2008 Nattklubben Swing i Borås är inhyst i en gammal biografs lokaler och är således lite speciellt utformad. Det är högt i tak och golvet är uppbyggt i etager. Ett klockrent ställe för en nattklubb men nu när jag för första gången besöker lokalen för att bevittna en konsert så känns det bara konstigt. Det finns ingen som helst rock'n'roll känsla i dom vita väggarna som det tillexempel gör på Trägår'n i samma stad. Det stället är slitet och nergånget men också charmigt på samma gång. Det är mer rock'n'roll där helt klart. Swing är dock en större lokal och lämpar sig ypperligt för konserter visade det sig. Hur ljudet tedde sig har jag lite dålig koll på då jag stod längst fram vid den låga scenen och hade svårt att stå still men från min plats hörde jag i alla fall alla instrumenten bra. Kvällens konsert är döpt till Rakt In I Hjärtat II och på scen står tre lokala band vid namn Leopard Ladys, Punk Rock Unit 69 och Egonaut och i fiket på andra våning satt trubaduren Everett Parker. Redan förra året arrangerades en liknande kväll fast då på Trägår'n och utan tvåan på slutet i namnet naturligtvis och den gången var det slutsålt. Lapp på luckan är det inte denna gången men det var i alla fall välbesökt. Jag missade både Leopard tjejerna och PUR69 av diverse anledningar (dricka öl kanske?) men jag lyckades dock ta mig fram till scenen lagom till det att Egonaut börjat att spela. Egonaut är ett rätt okänt band än så länge men det har börjat röra på sig för grabbarna och det med all rätt. Sällan har man hört så starka refränger ackompanjeras av lika starka riff som det svänger något hejdlöst om. Tänk er tung stoner-influerad hårdrock med mycket 70-talsvibbar så kommer du förhoppningsvis någonstans i närheten av hur dom låter. Enda svagheten som funnits i mitt tycke är Fredrik Jordanius sång som kanske inte har varit hundraprocentig. Men då bandet drog igång så var han nybörjare på den vokala delen och allt eftersom tiden har gått så har han utvecklat en personlig stil som passar utmärkt till den tunga musiken. På scen denna kväll så levererar grabbarna ett kort men intensivt set med bland annat tre nya låtar samt en cover och det är trångt framför scenen. Jag lyckades knuffa till mig en plats mitt framför nya keyboardisten/organisten Dennis Zielinski och han var ett yrväder må jag säga. Han attackerade tangenterna med en härlig attityd och det lät riktigt bra om orgeln när han hamrade fram melodierna. Han drog ner en hel del jubel då han brottade ner sin keyboard/orgel och liggandes på scenens golv spelade skiten ur maskinen. Jag hade innan konserten sagt till han att jag förväntade mig en ny Jon Lord och han gjorde minsann sitt bästa för att infria mina förväntningar. Nu väntar jag bara på den gråa hästsvansen och en äkta hammondorgel så är jag nöjd. Av bassisten Kristoffer Drotz såg jag inte mycket då han befann sig på andra sidan av den rökindränkta scenen och samma gällde trummisen Markus Johansson som fick sitta bakom ett plexiglas. Både två levererade dock ett solitt och frenetiskt kompande som lade en stabil grund för Fredrik Jordanius att lägga sina feta riff på. Samspelet mellan Jordanius intensiva riffande och Dennis orgelspel var inte alltid på topp denna kväll men så har dom ju inte spelat ihop så länge heller. Men dom kompletterar varandra på ett skönt sätt som definitivt lovar gott inför framtiden. Då endast åtta låtar spelas så försvinner tiden fort och allt känns som det är över på en sekund. Avslutningen med Motörheads gamla örhänge "Ace of Spades", med en förfriskad sångerska från Leopard Ladys på sång, och stenhårda "One, Two, Three, Hate" är precis så ösig som det skall vara på en konsertavslutning och trots att Dennis inte får grepp om sista låten till en början så blir hela publiken som tokiga och röjer på friskt. Egonaut gav oss en konsert som gav mersmak må jag lova och suget efter att får höra dom nya låtarna hemma i stereon ökade kraftig. Ett skivkontrakt kan inte vara långt borta nu om du frågar mig. Fler människor kommer att få upp ögon och öron för detta band, det lovar jag, och gör dom inte det, ja då är det definitivt något fel på folk där ute i stugorna. Betyg: 
Ulf Classon Setlist: AWS Turn We've Come For You All 33 MPH Nowhere Bound Vengeance Extranummer: Ace of Spades One, Two, Three, Hate
|
|