Wembley Arena, London - 15 december 2007 Så var det då åter dags att samla gänget för att göra den numera obligatoriska resan till London och Wembley Arena i december varje år. Denna gång var det som vanligt jag, min ständige vapendragare Stefan och två helt nya gubbar som aldrig tidigare hade varit med på denna underbara resa. Mårten en gammal skolkamrat som ofta var med och såg Quo på 80-talet och en kollega Mikael som bara sett Quo en gång och det var under förra årets "The Party Ain´t Over Yet Turnen" i Sverige. Vi lämnade Sverige och anlände till London på torsdagen vid 15-tiden på eftermiddagen och tog oss snabbt till hotellet och checkade in. Sen tillbringade vi första kvällen på olika pubar i London och hade fantastiskt trevligt. Dag två (fredag) börjar med en snabb frukost på hotellet för att senare bege oss ner till Oxford Street för att besöka skivaffärer och näraliggande pubar. Vi hittar lite intressanta saker och avslutar naturligtvis dagspasset på Oxford Streets enda pub, nämligen "The Tottenhammer". Därefter beger vi oss tillbaka till hotellet för att senare ta en taxi ut till sydöstra London och puben "The Jolly Fenham". Denna kväll lirade nämligen tyska "Railroad" och franska "Predatûr". Detta är båda Status Quo influerande band men som spelar egna låtar. Det var kanonmycket folk på plats när vi anlände och speciellt roligt var den blandade publiken; engelsmän, amerikanare, tyskar, svenskar osv. De var grymt bra båda två men "Predatûr" drog längsta strået och när de lirade som bäst så gunga hela puben. Jag träffade medlemmar efter gigen och fick väldigt bra kontakt med båda banden och köpte även lite CD med dem. Sen var det då dags för dag tre (lördag). Redan vid 13.30-tiden tog vi en taxi ut till puben "The Greyhound" där "Tribute bandet" State Of Quo skulle lira innan Quo gick på Wembley. När vi anlände så var det redan massor av folk på plats från hela världen. Som gammal räv kände man ju igen en väldig massa folk. Det enda som inte var samma var att den legendariske och originaltrummisen i Quo, "skinnplågaren" John Coghlan, satt bakom trummorna. Det var som en rysning som gick genom kroppen när man äntligen igen fick se gamle gode John bakom trummorna. State Of Quo levererade den klassikern efter den andra från 70-tals Quo och de lirade i över 4 timmar. Stämningen på Greyhound är alltid på topp och känslan av att få höra "In My Chair" och "Someones Learning" är total. Strax före 18.30 så lämnade jag och mina polare Greyhound för att besöka det som jag blivit speciellt inbjuden till denna kväll, nämligen: "Stautus Quo´s private Hospitality Suite". Måste erkänna att det kändes ganska imponerande att få kliva in bakom kulisserna och träffa hjältarna ännu en gång. Direkt när vi kommer in så ser man direkt "The Voice Himself" nämligen Francis Rossi som står och tar för sig av buffén. Jag kan naturligtvis inte vila på hanen utan går direkt fram till honom och får en fantastiskt trevlig pratstund med honom och han berömmer hela tiden de kläder som de använder som är mitt märke (Didriksons). När vi snackat färdigt och tagit några foto så går jag tillbaka till polarna. Vi tar lite käk, ett par glas vin och mår bra. Strax därpå anländer basisten "Rhino" och trummisen "Matt Lethley" och vi snackar lite vi också. Allt är jättetrevligt och som lök på den berömda laxen så kommer legenden och Rossis gamle parhäst i låtskrivandet Bob Young in. Han kommer fram och hälsar direkt då han känner igen mig från året innan. Sen kommer också Rick Parfitts son Rick JR fram och pratar lite. känner Strax före 20.30 så drar vi oss neråt mot våra platser längst fram framför Rhino och så släcks hela Wembley ner och Caroline brakar loss i ett euforiskt tempo. Ljudet är kristallklart och det är nog högre än någonsin. Det är som om det lilla hår man har kvar skall åka med i högtalarnas tryckvågor. Caroline avlöses av Something `bout You Baby I Like och Don´t Waste My Time och det är väl det ända som jag som genuin fan kan klaga på. Setlisten är för förutsägbar. Ok, när man väl står där så är det så in i helsikes bra men det finns så in i glödheta helvetet mycket annat bra som en som denna kväll såg "hjältarna" för 96:e gången gärna skulle velat höra. När Rossi en bit in i setet äntligen presenterar nya plattan "In Search Of The Fourth Chord" och att de skall lira ett per låtar från den så jublar det nästa utsålda Wembley högt. Vi får höra singelhiten "Beginning Of The End" och blytunga "Gravy Train" som skulle kunna vara hämtad från vilken tidig 70-talsplatta som helst. Därefter spelas tre låtar från "Heavy Traffic"-plattan och för mig så är undersköna "The Orientel" höjdpunkten. Giget går på i ett ursinnigt tempo och för den normale konsertbesökaren så är detta ett makalöst gig men för en som mig så vill man ha lite mer. Dock säger båda polare efteråt att detta var något av det bästa de någonsin varit på. Konserten avslutas med Roll Over Lay Down, Down Down, Burning Bridges och Whatever You Want. Extranumret "In The Army Now" får på något lustigt vis hela Wembley Arena att koka. Sen följer Rock´n All Over The World och de avslutar med en specialversion av Bye Bye Johnny. Man mår riktig bra efter konserten. Vi går tillbaka till Hospitility Baren och träffar bandet igen och blir via min kontaktman och tillika turnémanager Dave Salt presenterad för hela managementet, crew och fruar som "The Man With The Clothing". Mycket trevligt och speciellt när de betalar allt och detta inte är någon sponsring. När vi är klara här drar vi vidare till "The Quo Food Club" som är ett arrangemang som en engelsman vid namn CrapModem alltid fixar på en restaurang/pub nära Wembley efter giget. Vi träffar där en massa fans från alla världsdelar och äter dricker och har roligt långt in på småtimmarna. Vi är även gänget som stänger stället och tar sista taxin tillbaks till hotellet. Dagen efter är denna trip klar. Vi äter en välsmakande frukost, tar sen tunnelbanan ut till Heathrow och sätter oss på flyget hem till Sverige igen. På flyget hem säger mig någonting att vi kommer att göra om denna resan nästa år igen. Betyg: 
Stefan Nilsson Total speltid: 2 h Setlist: Caroline Something 'Bout You Baby I Like Don't Waste My Time 4500 Times Rain Paper Plane Beginning Of The End Gravy Train All Stand Up The Oriental Creeping Up On You Medley: What You're Proposing - Down The Dustpipe - Little Lady - Red Sky - Dear John - Big Fat Mama Gerdundula Roll Over Lay Down Down Down Burning Bridges Whatever You Want In The Army Now Rockin' All Over The World Bye Bye Johnny
|
|