KB, Malmö - 15 november 2007 Fu Manchu utstrålar väldigt mycket Kalifornien. De är strand, surf, marijuana och öl. De är longboard och nedcabbad, rostig El Camino. Att de ser ut som fyra arbetslösa strandlodisar gör inte den kaliforniska känslan mindre påtaglig, Fu Manchu verkar vara ett gäng grabbar som hoppat av high-school för att istället kunna spela rock och festa med sina polare. Men faktum är att det inte är några kids som igår gled upp på scenen på KB. Fu Manchu är ett band som vid det här laget är ganska gamla i gamet. Och det märks. Inte på att de är trötta, utan på den enorma rutin de visar upp. Trots att gårdagens publik svek gör Fu Manchu sitt jobb, och de gör det jäkligt bra. Det är tungt, tight och olidligt högt. Andra låten, "Evil Eye" från 1997 års mästerverk "The action is Go", sätter standarden för vad som komma skall. Hypnotiskt malande, monotont men omöjligt att motstå. Scott Hill är sångare med ett ytterst begränsat register, men i sammanhanget krävs ingen skönsång. Det krävs bara ett tonläge, ett par komprimerade gitarrer och en koklocka. Vi i den lilla Malmöpubliken kan bara gillande nicka huvudet i takt med Fu Manchus stonerrock. En hel del öl skvalpades på folks fötter, framför allt under nya låten "Knew it all along". Det är en hitkavalkad vi bjuds på, snarlika låtar sinsemellan, men ändå unika på något sätt. Flera gånger tvingas jag att spetsa öronen för att urskilja vilken låt de faktiskt spelar, när jag känner igen den börjar mitt huvud automatiskt att nicka igen. Och grabben bredvid får lite blötare skor. Det var inte längesedan Fu Manchu var i Sverige sist, så sent som i våras såg jag dem på samma scen. Kanske är det därför publiken är mindre än väntat. Dessutom är torsdag inte den optimala dagen för en konsert. De flesta måste hålla igen med ölen och festandet. Jag lägger märke till att kvinnorna lyser med sin frånvaro den här kvällen. Kanske är det så att Fu Manchu spelar en aning grabbig musik. Det är bredbenta poser, svett och nedstämda gitarrer som härskar här. Trist könsfördelning, men samtidigt all heder till Fu Manchu som aldrig spelat in en ballad för att cyniskt komma åt "the girl-dollar", som så många hårdrocksband gjort genom tiderna. Det är ett kort set ikväll, inklusive extranummer. Någon längst fram har önskat "Mongoose" hela kvällen. Fu Manchu levererar. -You want the fuckin' Mongoose, huh? Allright... Vi tackar Fu Manchu för ikväll. I garderobskön syns bara glada miner. Strandlodisarna är välkomna tillbaks när som helst. Betyg: 
Johan Müller-Hansen
|
|