Alafors - 20 oktober 2007 När eldsjälar som anordnar något som de själva gillar för en god sak, skall det hyllas. I Alafors, ca 3 mil norr om Göteborg, finns det sådana eldsjälar och det i Tjusling kök, som arrangerade en hårdrockkväll ihop med Ale Fritid och "Vakna! Droger dödar", en lokal förening mot droger. Kvällen till ära hade fyra band bjudits in, osignade Eldrimner, Göteborgsbandet The Cold Existence med en fullängdare i bagaget, tributeveteranerna Just as Priest samt huvudbandet Freak Kitchen. Eldrimner startar förstås och det gör man med stort publikstöd då man spelade på hemmaplan. Eldrimner visar entusiasm för sin musik och har nyligen spelat in en demo som man spelade låtar ifrån. Bandet består av 2 gitarrister, trummor och bas, där basisten även sköter growlet, något som undertecknad inte känner sig så hemma i. Det är först när jag hör efterkommande band (som också growlar) som jag inser att detta är något sångaren behöver träna på, främst i uttal. Musiken är inte så tokig i sig och jag vill nog ge ett litet extra plus till sologitarren som lät klockren. Den går ju klart att utveckla men den gjorde sig i låtarna som bjöds. Bandet visar bra inställning och vilja, så det är bara att önska dem lycka till i fortsättningen. The Cold Existence är ett band som frontas av sångaren och kompgitarristen Jan Sallander, som också bildat The Cold Existence, vilket skedde 1999. De bjuder på deathmetal med tydligt artikulerad growl och varierad stämma. Till och med en relativt oinvigd lyssnare som jag själv tycker att Sallander är duktig på det han gör. The Cold Existence främsta tillgång torde vara trummisen Joakim Antonsson, so m hanterar trummorna på ett fantastiskt sätt. Han visar både känsla och kraft i sitt spel. När The Cold Existence spelar visar det klart skillnaden i hur mycket erfarenhet betyder. Föregångarna denna kväll gjorde sitt 3:e livegig någonsin, medan The Cold Existence har en mycket längre erfarenhet bakom sig med flertalet gig både i Sverige och utomlands. Denna erfarenhet ger ett sound med tyngd och rymd. Om de bara profilerar sig ordentligt kan de nog komma långt i sin genre. Innan band nummer tre skall äntra scenen bjuds vi på lite spontan Stand-up comedy och ett trumsolo av kvällens konferencier, Mikael Riesbeck (mest känd ifrån TV4-visningar ifrån Falkenbergs buskisteater), något som uppskattas av publiken. När det sedan var dags för Just as Priest var stämningen på topp med flertalet Judas Priestklassiker. Efter 15 år som tributeband kan man sina Priestlåtar samt att sångaren och grundaren "Mike Nutless" förmodligen har det mest Halfordlika skriket i branschen. Det är inte för inte som Just as Priest är en årligen återkommande attraktion på hårdrockskryssningen "Rock at Sea". För mig är det förvånande att man inte tog sig till final i "Sweden Rock Tribute -Battle of the bands" förra året, fast å andra sidan kanske man hade en dålig dag då. Låtlistan för kvällen är också av högsta kvalitet då klassiker som "Green Manalishi", "Metal Gods" och "The ripper" avhandlas. Bandet låter tight trots att man inte repar så ofta längre. Endast tre repningar har hunnits med innan giget. Något som absolut inte märktes. Sist ut är förstås bandet som alla väntat på, Freak Kitchen, och vid det här laget var undertecknad spänd av förväntan, då den enda gång jag sett bandet tidigare gett positiva bilder på näthinnan. Besviken skulle jag heller inte bli, med full fart ifrån start. Ett brunstvrålande "Alaförs" då och då mellan låtarna fick publiken med på noterna. Trots att endast cirka 150 personer hade hittat till spelningen tycker jag att kvällen blev en ge och ta spelning för IA och hans mannar. Man gav otroligt mycket samt att entusiasmen från framförallt de yngre inte gick att ta miste på. Låtlistan för kvällen blandades alltifrån debuten "Appetizer" till senaste "Origanic". Listan hade man enligt IA slängt ihop på en servett strax innan spelningen. Freak Kitchen är riktigt proffsiga (det skall man väl i och för sig vara om man turnerar världen runt) och då det ändå inte riktigt går som det skall, så är man spontant skojfriska och underhåller publiken på ett bra sätt. För att då inte tala om allt mellansnack också. Det är hög underhållning och det är inte bara IA som håller låda, utan även Björn Fryklund (trummor) och Christer Örtefors (bas) ger både svar på tal till IA och skojar med publiken. Christer Örtefors tar sig till och med ut bland publiken på ena kanten en stund och detta uppskattas givetvis. Freak Kitchen går av scenen för att komma tillbaka efter en minut då IA håller ett litet anförande över hur länge man skall stå bakom och vänta på applåder. När gitarren åker på igen ges publiken tillfälle att önska låtar och av allt att döma önskas en hel del obskyra låtar som Freak Kitchen sällan eller aldrig spelar, vilket ger ett uppgivet svar "Åh herregud eh... kan vi den?" och så där håller det på ett kort tag innan man ger sig i kast med att spela en av de mindre inrepade låtarna, som avbryts av en skrattande IA ombedjandes att få spela något annat med mera fart i. Ett gäng låtar till försöks det med, med mer eller mindre lyckad framgång. Detta kan ju låta pinsamt, men jag kan nästan lova att det inte var någon som tyckte det då bandet verkligen bjöd på sig själva. Efter en knapp halvtimme av extranummer, med helt eller halvt genomspelande låtar, tackar man för sig. Så för att sammanfatta för er som inte har sett Freak Kitchen innan, missa inte detta band som har bra låtar, underhållande mellansnack och totalt sett, ger med råge valuta för pengarna. Mathias Westman
|
|