Oktoberhallen, Wieze, Belgien - 19-20 oktober 2007 Metal Female Voices Fest arrangeras i år för femte gången i den hyfsat stora Oktoberhallen i den lilla landsbyn/staden Wieze i Belgien. Namnet på festivalen säger precis vad det är för en festival. Det är alltså endast band frontade av kvinnor som bokas och det är väl kanske inte min favoritgren på hårdrocksträdet direkt. Jag har dock ett gäng vänner som vurmar för denna typ av metal men då måste det vara pompöst, välspelat och ha kvinnlig operasång så för dom är det som lilla julafton. När vi dessutom lyckats lägga beslag på VIP-biljetter så var lyckan total för grabbarna då dom även fick chansen att möta sina favoriter. Vilket inte jag heller klagade på precis då det fanns mången vacker kvinna att vila ögonen på. Det som fick mig att följa med på denna veckolånga tripp (vi passade på att ha lite semester också) ner till Belgien var det faktum att jag älskar festivaler plus att dom i år har lagt till med en extra festivaldag där tre riktiga höjdarband för mig spelade. Dessa tre var Doro, Holy Moses och Benedictum, upplagt för en riktigt fight om den kvinnliga metal-tronen helt klart. Tyvärr visade det sig när vi kom fram att det band som gjort att jag till slut bestämt mig för att åka, Benedictum, ställt in med kort varsel. Detta gjorde att jag blev rätt besviken och istället gick in stenhårt för att partajja, vilket kanske inte var det bästa valet för min del i sista ändan. Men jag hann trots allt sen en hel del bra och intressanta band under tiden som ölen rann ner i strupen. Tyvärr är jag dåligt insatt i bandens skivkataloger samt att mina anteckningar är rätt få så några grundliga omdömen kan jag tyvärr inte ge er men jag kan ju i alla fall göra ett försök. Fredagen började med att vi anländer först av alla förutom några som höll på med festivalen samt några band men väntan tills dörrarna öppnade blev inte långtråkig då vi snart fick sällskap av några trevliga fransmän. Väl inne i hallen så fick vi det negativa beskedet att Benedictum ställt in vilket la lite sorti över festivalstämningen då även After Forever och The Gathering ställt in sedan tidigare. Nåväl, det vara bara att skaka av sig besvikelsen och se fram mot kvällens första band för våran del. Tyska Holy Moses med stenhårda Sabina Classen i spetsen levererar ett tight, stenhårt och fullständigt förkrossande set med brutala thrashstänkare som fick mig att mosha loss totalt. Sabina står inte still en sekund på scenen och dom avgrundsvrål som denna lilla tjej kräker ur sig är helt otroligt grymma och en tjej som Angela i Arch Enemy har en del att lära av denna legend inom kvinnlig grymtning. På slutet så ville Sabina och bandet ha upp lite fans på scenen och folk hoppade över kravallstaketet och upp på scenen, en väg som jag inte hade en chans att kunna ta mig upp på. Jag yrade istället in backstage, klättrade över byggnadsmaterial, ramlade och slog halvt ihjäl mig men det var det värt för till slut så stod jag på scen med ett gäng andra fans och rockade loss rejält. Jag fick dessutom en kram av Sabina innan jag snällt fick ta samma väg tillbaka efter att konserten var över. Ska bli kul och se om jag kommer med på den DVD som festivalen skall släppa. Efter en grymt bra spelning med Holy Moses, som så här i efterhand visade sig bli min höjdpunkt på festivalen, så klev drottningen av heavy metal upp på scenen och det är en stor skam att inte fler kom för att bevittna tyska Doro med band. Det märktes faktiskt att hon var lite besviken över den skrala publiken men rutinerad som hon är så gav hon fansen det dom ville ha och av dom gångerna jag har sett henne så var detta den bästa. Man kan inte göra fel med låtar som "All We Are" och "Burning the Witches" liksom och ja, det var Warlock-låtarna som var starkast denna kväll. Jag kan egentligen inte säga mycket mer än att det var ett fartfyllt set med starka låtar som passade ypperligt som avslutning på den första kvällen. Dessutom tyckte jag hon sjöng bättre än på länge också. Hyfsat pigg och inte allt för bakis anländer vi till festivalen tidigt på lördagen bara för att upptäcka att Imperia har ställt in och än en gång så fick den goda stämningen sig en knäck. Men, men, man kan inte gräva ner sig för det som sagt så i väntan på ett band jag vill se så fick Belgiska Valkyre öppna lördagen. Valkyre spelade en typ av atmosfärisk metal där det bästa inslaget var den fiolspelande killen. Han gav musiken en skön folkmusikkänsla som verkligen tilltalade mig men då musiken i övrigt inte gav mig mer än känsla av att det var okay men inte mer så kan jag inte påstå att jag hoppade högt av glädje. Dessutom var fiolkillen dömd till mörkret då han fick stå mellan trum- respektive keyboardpodiet utan att få röra sig ut på scenen. Sångerskan fick ännu mer utrymme och det gjorde ju inget då hon var rätt trevlig att titta på. Tyvärr var hennes sånginsats inte den bästa och ihop med det dåliga ljudet så blev tyvärr inte Valkyre någon större upplevelse. Det andra bandet som gjorde att jag ville åka ner till Belgien ställde som tur var inte in och även om det inte var något klockrent gig så gjorde i alla fall svenska Draconian bra ifrån sig. Det dåliga ljudet börjar nu bättra sig men är långt ifrån bra. Dock har dom fått till ett fett basljud vilket bara var till fördel när bandet drog igång sin gotic-influerade och blytunga doom-metal. Trots att bandet oftast har väldigt långa låtarna så blir det aldrig långtråkigt och dom fyrtio minuterna som bandet tilldelats förfogas väldigt bra. Enda plumpen är väl att sångerskan Lisa Johanssons röst inte är riktigt hundraprocentig denna kväll men det var inget som störde nämnvärt. Efter Sveriges bidrag till festivalen så var det dags för finska Battlelore och deras Sagan om Ringen-metal. Dom gångerna jag har fått bandets musik uppspelad för mig så har jag tyckt det varit helt okay men inte mer. Det är ganska snällt och är inte min smak alls. Dock måste jag berömma keyboardisten Maria (hittar inte hennes efternamn just nu) som är väldigt duktig och faktiskt gjorde att jag stod kvar längre än vad som var tänkt. Innan kvällens avslutande trippel av band skulle kollas in så var jag tvungen att kika in Seraphim, ett band från Taiwan får man inte många chanser att se men inte var det någon höjdare inte. Det var väldigt mycket melodier hela tiden i något som bäst kan beskrivas som Rhapsody-power metal minus dom stora orkesterarrangemangen. Dessutom är sångerskans operaaktiga röst väldigt påfrestande även om hon uppenbarligen kan sjunga. Enda pluset är att ljudet vid detta laget börjar bli riktigt bra. Seraphim var helt klart inget för mig. En stund för att vila benen samt hänga med Draconian och träffa kändisar i VIP-området följde nu innan Sirenia gick upp på scen. Ett av dom banden jag faktiskt gillar mest i genren. Tyvärr så lämnar Morten Veland och hans band alla fans med besvikna intryck. Ljudet är tunt, samplingarna många och dåliga och frågan är om dom kan sina egna låtar? Vart tog baskaggen vägen? Bara en sådan sak! Om man nu skall spela så pass atmosfärisk metal som Sirenia ändå gör så får man ju se till att ha tillräckligt med musiker med sig, inte ha för mycket förinspelad musik så det inte känns som man lyssnar på en skiva samt kunna låtarna. Flera gånger spelade dom fel och jag var uppriktigt förbannad och gick därifrån innan dom spelat färdigt för jag orkade inte höra skiten. Jag flydde istället ut till bilen och tog några öl innan kvällens näst sista band skulle spela. Mina medresenärers stora grej denna kväll var nederländska Epica och kontrasten mot Sirenia är total. Nu var det välspelat, tungt och väldigt, väldigt bra. Japp, till och med undertecknad tyckte det var grymt bra även om jag tröttnade framåt slutet men det är ju för på grund av att jag egentligen inte är något större fan av genren. Ljudet är nu exceptionellt bra och ger den komplexa och bombastiska musiken det djup och lyster som den förtjänar när den framförs live. Sånginsatsen är inte sämre den och vackra Simone Simons sjunger näst intill bättre live än på skiva och Mark Jansens grymtande är även det bättre än på skiva. Det enda som kan kännas som lite smolk i bägaren är det att Simone går av scenen varje gång det är ett parti där hon inte deltar. Känns lite som att hon enbart är där för att göra ett jobb och inte för att hon älskar att sjunga och vill visa upp sig för sina fans. Kan det vara så att hon markerar lite inför Mark Jansen, tillika hennes ex-pojkvän, att hon fått mindre utrymme på senaste albumet? Kan det måhända brusten kärlek ligga bakom ett groende bandbråk? Vi får hoppas att så inte är fallet. Det är svårt att sätta ord på en så här pass bra spelningen som det trots allt är så jag ska inte försöka mig på det mer men det kan ju sägas att när bomberna med konfettin exploderade på slutet så kändes det inte bara som en konsertavslutning utan även som en värdig final på festivalen. Men så var inte fallet för sist ut var norska Liv Kristine och hennes Leaves' Eyes som kvällen till ära spelade in en DVD med titeln "En Saga I Belgia". Scenen dekorerades med ett gigantiskt vikingaskepp som tillsammans med både Livs och Alexander Krull scennärvaro och sånginsatser samt eld och bomber gjorde att detta förmodligen kommer bli en uppskattad DVD bland fansen. Alexanders röstresurser var faktiskt bland festivalens mäktigaste trots flertalet välljudande damer i startfältet. En i gänget tyckte att han inte behövde någon mikrofon vilket jag kan skriva under på för det var hemskt vad han tog i när han sjöng. Det lät bra, det såg bra ut men då Leaves' Eyes inte tilltalar mig speciellt mycket så nöjde jag mig med att se halva spelningen och begav mig istället ut för att sova i bilen, alkoholen tog nu ut sin rätt kan man la kanske säga. Ingen bra val att sova i bilen visade det sig när dom andra väckte mig liggandes huttrandes i endast en hood-tröja och shorts i två-gradig värme. Kylig avslutning värre på festivalen måste jag medge. För att runda av mitt första besök på Metal Female Voices Fest i text så kan jag säga att besvikelsen att Benedictum ställde in var total, jag har inte ens orkat kolla upp varför dom ställde in. Men jag fick ett par dagar med härligt festande, bra musik trots allt och många trevliga pratstunder med trevliga människor. Festivalen i sig kunde väl ha varit mer välorganiserad och välbesökt men man kan inte få allt kanske. Vilket jag i och för sig inte fick heller för till våra VIP-pass så ingick två middagskuponger, en för vardera dag och första dagen fick jag ingen mat vilket gick ut över dom stackars tjejerna som jobbade med att gör att för att vi skulle få våran mat i tid. Men dag två fick jag min mat men det var ju så lite så det fyllde knappt hålen i tänderna. Övriga mat som såldes på stället var svindyr, överkryddad och serverades i löjligt små portioner så det får dom gärna bättre på om jag skulle få för mig att åka ner nästa år igen. Bandmässigt så var Holy Moses bäst som jämnade oss med marken med rå energi, snyggast framträdande hade Epica trots att Leaves' Eyes kontrade med en båt på scenen och sämst och under all kritik var Sirenia som var rent ut sagt kass. Coolt var också att träffa alla snygga sångerskor och fota mig med dom synd bara att den snyggaste inte var där, Victoria i Benedictum. Ulf Classon Holy Moses  Doro  Valkyre  Draconian Battlelore Seraphim  Sirenia Epica Leaves' Eyes
|
|