Metaltown Frihamnen, Göteborg 30 juni 2007 Jaha, detta blev ju inte riktigt vad jag tänkt mig. Tanken var att jag skulle ge er en utförlig recension på minst sex-sju band från endagarseventet Metaltown i Göteborg men nu blev det något helt annat. Solen, ölen och alla trevliga vänner gjorde att det var roligare att sitta vid bilen, dricka bira och lyssna på musik och en del band jag ville se på förhand missades. Men det blir så ibland. Jag har varit på så många festivaler och sett så många band att jag oftast åker på sådana här tillställningar mest för den sociala biten. Men det gjorde ju inte saken sämre heller att band som Entombed och Slayer spelade, det är ju trots allt musiken som för oss samman. Hur som helst, jag såg trots allt fyra och en halv konsert så lite musik blev det att skriva om i alla fall. Att sen promillehalten i kroppen var högre än det var tänkt från början fick jag bara lida för dagen efter. Jag hade tänkt att se Candlemass och deras första hela gig med den nya sångaren Robert Lowe men så blev det inte. Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett dåligt beslut att inte se dom för nya skivan är grymt bra och det lät väldigt bra det man hörde på avstånd. Men det kommer väl fler tillfällen skulle jag tro. Istället blev första bandet för mig dom svenska death metal giganterna i Entombed. Ett band jag aldrig missar om jag har chansen att se dom. Jag måste faktiskt medge att det är roligare att se Entombed nu när dom bytt ut lite medlemmar. Inget ont om Peter Stjärnvind och Jörgen Sandström, dom är grymma musiker, men på slutet så var dom inte lika engagerade kändes det som. Men med Nico Elgstrand och Olle Dahlstedt i deras ställe så är det en helt annan spelglädje och dom bjuder oss på en strålande spelning. Dom inleder med "Serpent Saints" från nya skivan med samma namn och fortsätter där efter på ett enastående sätt. Naturligtvis kan man gnälla på låtvalet men för ett band som inte har gjort en enda dålig skiva (det har ju blivit ett par genom åren) så behövs det mer än dom 45 minuterna som dom tilldelades för att kunna tillfredställa allas önskningar. Musikaliska höjdpunkter för mig denna spelning var definitivt "Left Hand Path" och "Stranger Aeons" men avslutningen med "Chief Rebel Angel" och "Supposed to Rot" var precis så där förkrossande bra som bara Entombed kan vara. Tyvärr spelade dom inte "Wreckage" vars omslag prydde backdropen. Ett litet lustigt val av backdrop då "Wreckage" nu har tio år på nacken och att dom har en ny platta ute snart. Men det är småsaker när man får se Sveriges kanske bästa band på scen. Sen var det bilen igen och ytterligare ett band missat. Jag ville se Raised Fist men då jag sett dom innan och inte orkade lyfta mig från min stol i solen så blev nästa akt att bevittna Göteborgarna i Mustasch. Raffe Gyllenhammar och hans mannar gör sällan eller aldrig en dålig spelning och denna gången var inget undantag. Med sin stenhårda hårdrock, feta riff och en härlig attityd så spelar Mustasch musten ur varenda en i publiken. Ralf är även en hejare på mellansnack som gör att det aldrig låter stereotypt eller tillkonstlat och det är en av anledningarna till att jag kan gå och se bandet om och om igen för det blir aldrig tråkigt när Raffe står vid micken. Äldre klassiker som "Down in Black" och "Black City" låter finfint denna dag och blivande klassiker som "Double Nature" från nya skivan "Latest Version of the Truth" står sig väl bland övriga låtar. Där i mellan blandas det friskt från alla deras fullängdare och tillfällen att ta fram luftgitarren finns det gott om. Mustasch ger oss kort och gott ett stabilt gig, som alltid, och man blir alltid lika glad när dom spelar. Efter ytterligare en vända vid bilen så ville polarna kolla in Mastodon, ett band jag aldrig förstått hypen med. Inte nog med att dom är übertråkiga på skiva där max en låt är lyssningsbar så är dom ju helt helt massivt tråkiga live också. Det skall tydligen vara progressivt, vilket det i och för sig är, men alla låtarna låter ju likadant. Att du är duktig på att spela ditt instrument betyder inte automatiskt att du kan skriva intressanta låtar. Och vi ska inte tala om sångarna, fy farao vilka tråkiga sångare, enformiga som få trots att dom är två (ett litet rim där för att liva upp det tråkiga). Detta var helt klart ingenting för mig. Men det var nästa band som skulle äntra en av dom två stora scenerna ute på den gamla piren där vi befann oss. Amerikanska Machine Head har alltid tillhört några av mina absoluta favoriter fast förhållandet har varit hårt prövat. Efter ett två-tre rätt mediokra skivor så är dom nu på rätt spår igen med årets släpp "The Blackening" och live har dom alltid vara grymma att beskåda. Så även denna gång. Jag blev helt galen när dom drog igång, förmodligen var det alkoholen som gjorde det men när till och med jag försöker dra igång en moshpit då är det bra ös. Låtar som "Ten Ton Hammer", Dimebag-hyllningen "Aesthetics of Hate", "Old" och "Davidian" var helt fenomenala och fick mig att gå fullständigt loss i en egen liten moshpit. Jag var tyvärr tvungen att se sista delen av spelningen från öltältet då jag höll på att få vätskebrist efter allt moshande men satan vad bra dom var Machine Head. Så till kvällens huvudakt, Slayer! Säga vad man vill om dessa veteraner men spela metal det kan dom ta mig fan. Sist jag såg dom var på Scandinavium med Slipknot som förband. Då var ungefär halva publiken enbart där för Slipknot och när dom väl spelat så försvann dom. Slayer fick spela inför ett halvfullt Scandinavium och det syntes på dom att dom inte hade kul på scen. Dom gjorde bara sitt jobb helt enkelt. Men nu var det andra tongångar vill jag påstå. Cirka 10 000 (säkert fler) personer såg på när Slayer fullständigt manglade, massakerade och spelade skiten ur var enda person som stod där i publiken. Bandet såg ut att ha rejält med spelglädje och dom hade publiken i en liten ask för satan vilket ös det var på åskådarna. "War Ensamble", "Bloodline" och "Post Mortem" var bara några av alla dom höjdpunkterna som bandet bjöd på. Men bäst var ändå "Dead Skin Mask" denna kväll som gav mig kalla kårar längst ryggen. Jag ringde nog varenda polare jag kunde komma på som inte var där och lät dom lyssna. Jag var inte bara berusad av alkohol utan även berusad av musiken och Slayer söp mig näst intill under bordet. Helt makalöst bra. Ta bara avslutningen med "Reign in Blood", "South of Heaven" och "Angel of Death" tillexempel. Världsklass! Tyvärr kan jag inte ge er någon djupare analys av Slayers konsert, eller Machine Head heller för den delen för jag var i ett sådan rus, båda av alkohol och lycka, så jag hade inte ens en tanke på att ta fram mitt anteckningsblock. Men jag hade kul, förbannat kul, och Metaltown blev en riktig höjdare detta året trots att det in i det sista såg ut att bli en regndränkt tillställning. Nu blev vi istället dränkta med solsken och det var en av dom viktigaste indigrienserna tillsammans med grymt bra metalband och trevliga människor att det blev en riktig partydag. Ulf Classon

< Tillbaka