Duck Dog's egen miniserie

 Börja jaga över din Tollare!

Del 6

Att tala ändernas språk

Som andjägare bör man enligt expertisen behärska åtta av andhonans olika läten plus ett par av hanens också. Detta bara för gräsänder. Ska du jaga andra arter så tillkommer de lätena. Olika för respektive kön. Bli nu inte askräckt – för du klarar dig, enligt min mening, alldeles utmärkt med två olika läten om du ska jaga kricka och gräsand. Och de är enkla att lära sig och enkla att utföra.

Kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan!!!kan-kan-kan-kan.
En skicklig andjägare kan genom att dels kombinera olika läten, dels använda rätt läte vid rätt tillfälle locka in änder från långa avstånd. Fånga deras intresse på långt håll gör han med en highball pitch, ett högt och nästan vädjande: Kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan-kaan!!!kan-kan-kan-kan. När de närmar sig hälsar jägaren dem med ett hälsningsläte, som påminner om highball lätet men är lugnare och kortare: Kaan-Kaan!Kan-kan-kan-kankankan.

 För att fånga deras intresse när de börjar cirkla över vettarna fortsätter han med födolätet: Ticka-ticka-ticka-ticka-Kvack! ticka-ticka-ticka-ticka-ticka Kvack!-ticka-ticka-Kvack! -ticka-ticka eller det nära besläktade “nöjda-anden”lätet. Nu har jägaren dem som i en ask så han fortsätter med några vanliga, trygga och lugna Kvack! Kvack! för att få dem att gå in för landning bland vettarna.

Trilskas de så använder jägaren “ensamma honan”-lätet: Kvack! Kvack! fast lite mer utdraget och betydligt hesare denna gång. 

Skulle de ändå inte vara övertygade utan ge sig iväg igen utan att ha landat så byter han kvickt till ett “kom-tillbaka!”-läte: Kaan-Kaan!Kan-kan-kan-kankankan. Det påminner mycket om hälsningslätet, men de enskilda stötarna är är högre och snabbare.

Inalles åtta olika läten att lära sig. Bli nu inte avskräckt! Är du som jag och inte tänker kandidera till Duck Calling World Championship nästa år så räcker de med två läten och de är enkla att lära sig och enkla att utföra. Mer om det strax.

Lockpipan.
Vi sjöfågelsjägare har normalt inte talapparater som liknar ändernas och behöver därför extra utrustning, en lockpipa, för att härma dem. (Jag har faktiskt en jaktkompis i Hortlax, Norrland, som härmar änder med framgång utan pipa, men han är så vitt jag vet enda undantaget).

Lockpipor finns i alla prislägen för en femtiolapp och uppåt. Jag föreslår att du beställer en enklare lockpipa avsedd för gräsand (mallard eller mallard hen på engelska) från någon av de amerikanska sajterna www.waterfowlsupply.com eller www.cabelas.com . Om din pipa är i trä eller plast spelar mindre roll. Om det anges är den s k Arkansas modellen (single reed) mer lättanvänd. Jag köpte den som angavs vara bäst av de billiga och den fungerar alldeles utmärkt. Beställ direkt över nätet om du är osäker på engelskan och använd kreditkortet som betalningsmedel. Mina erfarenheter är mycket goda av att handla därifrån. Räkna med att det du köper kostar dubbelt så mycket som det angivna priset när de lagt till tull och porto.  

Lär dig kvacka!
En lockpipa är enkel i sin konstruktion. Den större delen, munstycket (barrel), stoppar man i munnen samtidigt som man håller den främre delen, pipan (stopper), i fliken mellan tummen och pekfingret. Låt munstycket sluta dikt an mot munnen, vila på underläppen och tryckt mot överläppen (se bilder intill). Forma handen till en liten tratt. Andas med magen och dra in rejält med luft. Stöt ut luft samtidigt och ge ifrån dig ett väsande ooossjjjt! genom att trycka tungan mot gommen långt bak och sedan strypa luftflödet med tungan långt fram i gommen. Det ska låta ungefär som ett sje-ljud (som i skjuta, skidor och skinka) fast på stockholmska och inte norrländska. Gör du rätt kommer ett Kvack! ur din pipa.

När du väl får någon form av kvackande ljud ur din pipa är det dags att öva. För att jaga gräsänder krävs normalt att du behärskar det vanliga kvacket (basic quack)och den hesa varianten som kallas ensamma-honan (lonesome hen quack). Det finns olika metoder att lära sig att behärska lätena. För du behöver verkligen låta som en andhona. Gör du fel skrämmer du bara bort fågeln med dina oljud! Är du musikalisk har du en stor fördel. Gå till stadsparken sätt dig på en bänk nära änderna och lyssna och härma. Fortsätt så tills du märker att de svarar dig. Prova bägge varianterna om och om igen.

Har du ingen stadspark i din närhet med änder så sätt dig framför datorn. Surfa in på www.ducks.org . Välj fliken waterfowling, sedan Calls. Den översta artikeln innehåller förutom intressanta fakta också inspelade and- och gåsläten bl a de två du vill lära dig. Träna som i stadsparken. Ett tredje sätt är att beställa en CD-ROM för ca 20 USD från www.GameCallTech.com  som innehåller videoinstruktioner, exakta ljudkurvor och betygsättning av varje försök. Jag använde denna metod och har verkligen haft stor hjälp. Kanske beror det på min totala omusikalitet, som annars hindrat varje försök till härmning av änder.

Några praktiska tips.
När du väl  sitter i gömslet och tittar ut över vettarna så är det några saker att tänka på. Om du har handskar på, ta av dig dem när du kallar för annars så kväver du ljudet. Använd “ensamma-honan”-lätet för att få kontakt. När du fått kontakt och änderna är på väg in så var tyst eller i alla fall tystare. Titta på hur änderna beter sig. Några kluckanden: Ticki-ticki-ticki…! kan verka lugnande.

Ingen fågel utan vettar.
När du väl lärt dig att kalla på änder så är det dags att lära dig hur man använder vettar. Utan vettar blir det oftast ingen fågel. Det är kombinationen vettar och lockpipa som är så effektiv. Mer om detta i nästa avsnitt.

 fortsättning följer / Johan

Åter till jaktseriens början                      Till Duck Dog's hemsida