Duck Dog's  egen miniserie

 Börja jaga över din Tollare!

Del 4.
Så lyckas man med tolling

Vid det här laget är ditt jaktvatten väl förberett med gömslen. Första tollingregeln är nämligen är nämligen: Änderna får varken se eller ana dig. Änder är skygga och vaksamma djur och skyr människor och andra störningar. Minsta blänk från gevärspipan eller knakande grenar får dem att fly sin kos. Detta betyder tre saker:

1) Dina gömslen ska vara enligt instruktionsboken 2) Ni ska kunna smyga er dit utan att synas eller höras 3) Ni ska vara kamoflageklädda och 4) Hunden ska smyga tyst vid din sida. I detta avsnitt avhandlar jag punkt 1. och 2.och frågorna hundens träning och den utrustning du kommer att behöva kommer längre fram i denna miniserie.

Smyga och krypa.

Du, hunden och skytten smyger er runt sjön och när ni får syn på en grupp på minst 4-5 vilande änder eller gäss ute på vattnet så väljer ni det gömsle som befinner sig närmast och helst synligast för änderna. Inte för nära dock, en plötsligt uppdykande hund på 20-30 meter kan skrämma bort dem! Knappa hundra meter är bra som startavstånd.

Ni kryper lugnt in i gömslet och sätter er tillrätta. Håll hela tiden fågeln under uppsikt. Nu kastar du iväg ett föremål 4-6 meter längs tollingstigen, en mindre dummy brukar jag använda, för hunden att hämta. Hunden ska hitta och komma in med föremålet så fort som möjligt så kasta hellre korta avstånd än långa. Ingen magi, ingen dans, bara vanlig kvick apportering.

Titta nu på fågeln. Fungerar tollingen så börjar de simma mot gömslet med bra fart tämligen omedelbart. Vissa fåglar kräver mer övertalning (läs tolling) än andra innan de närmar sig. De mer tveksamma änderna stannar så gott som alltid utom skotthåll på 40-50 meter. De hanterar du som beskrevs i avsnitt 3.

Så länge fågeln simmar så gömmer du hunden, när den tvekar så kastar du åter ut föremålet för ytterligare en apport. Så fortsätter du och hunden tills fågeln är framme hos er. En samarbetsvillig hund möjliggör för dig att hålla i taktpinnen och besluta när det är dags att skjuta. Dina kommandon ska vara mycket lågmälda, nästan intiutiva. Handtecken fungerar absolut bäst.

Om du är det minsta osäker på din hunds stadga är nu rätt tillfälle att koppla den.

Skottavlossas och jaktgenerna sätts på prov.

När fågeln är på 20-25 meters avstånd avlossar skytten 1-2 skott mot fågeln. Helst ska skytten resa sig synlig för fågeln så att den skräms på flykten före skottet. Så länge fågeln vilar i vattnet befinner sig vitala kroppsdelar under vattenytan, skyddade från hagelskottet, och risken för skador är stor. (Se bilderna intill). Är fågeln sedan tätt sammansluten i en flock så är risken att skada de andra fåglarna med randhagel uppenbar.

Här sätts din hunds gener och samarbetsförmåga på prov. Det är svårt att bedöma exakt när änderna är inom skotthåll och var din hund befinner sig just då. Skjuter skytten när hunden är på tollingstigen så måste den vara stadig. Går den ur hand och springer den ut mot änderna i skottet riskerar du inte bara att hunden blir skjuten, det blir omöjligt för skytten att avliva eventuellt skadade änder med fångstskott. Därför är det en stor fördel om du lärt din hund att sitta i skott, vilket inte brukar vara svårt med en samarbetsvillig hund.

Myten om den lättapporterade anden.

En myt bland jaktprovsinriktade tollarägare är att jaktprov med kallt vilt liknar praktisk jakt. Glöm det! Det finns mycket få likheter mellan verklighetens änder och en upptinad stendöd and som kastas i en lagom väl synlig båge från en båt på 45 meters avstånd för att snyggt och prydligt och absolut orörlig landa på blankvattnet. Verklighetens änder är vilda, livslevande, skygga och vaksamma, kommer i hög fart från oväntat håll, erbjuder ett blixtsnabbt och svårt skott och faller sällan på den spegelblanka vattenytan. De bästa jaktögonblicken erbjuds för övrigt i uselt väder med dåliga ljusförhållanden och stadig vind, så glöm blankvattnet också. Riktiga änder faller snabbt, lågt och långt och i tät vattenvegetation eller en bra bit bakom dig i terrängen eller en bra bit ut i vattnet. Du kanske inte ens hann med att se nerslaget och ända har du bara kanske en halvminut på dig att få dit hunden. Du kan ju inte veta om anden är skadeskjuten om du inte ser den på nerslagsplatsen. Knappast några likheter med jaktproven.

Bli nu inte avskräckt av detta. Så länge du begriper att jaktprov med kallt vilt har lite med sjöfågelsjakt att göra och tränar din hund därefter kommer det att gå bra. De flesta tollare har de egneskaper som behövs och när väl jakten börjar så väcks hundens utkrafter plötsligt till liv. Jaktprov på kallt vilt är renodlade avelsverktyg för att se om våra hundar har olika egenskaper, främst samarbetsförmåga. Som sådana är de ovärderliga och våra jaktprovsdomare är mycket duktigare än du och jag någonsin kommer att bli på att se detta. Men ska du däremot också jaga med din tollare är mitt råd att du då lägger tyngdpunkten i träningen på andra saker än vad du gör inför jaktprovet (mer om hundträning i kommande avsnitt)..

Apporteringen börjar.

Åter till vår tollingjakt. Direkt efter skottet reser du dig för att skaffa dig en överblick över situationen. Flög fågeln när den sköts så kan du se om den är död genom hur den beter sig direkt efter skottet. En död fågel faller handlöst ner, luften verkar bokstavligen ha gått ur den och den viker liksom ihop kroppen och vingarna. En skadad and beter sig tydligt annorlunda och är liksom stelare i fallet. Är du det minsta osäker så räkna fågeln som skadad.

Är fågeln helt orörlig på vattenytan dog den antagligen omedelbart. Rör den sig det minsta finns risken att den strax återfår medvetandet och försvinner under vattenytan. Skadade änder är bedövade en kort stund och ska genast apporteras och avlivas. Skicka din hund, med dirigering om så behövs, omedelbart till den skadade anden. Om din hund aldrig apporterat en skadad and så hjälp den på traven med en inkallningssignal så fort den gripit om fågeln för att den ska styra mot dig direkt och känna ditt ledarskap. Nu är inte tiden att glänsa med snygga avlämningar, är hunden ovan vid jakt så gå ut en bit i vattnet, beröm hunden och ta emot fågeln. Skulle hunden tappa den så kan den snabbt simma iväg så det gäller för dig att vara kvick.

När din hund jagat några gånger kommer du att se om den spontant tar skadade änder först. Tollare med riktigt bra jaktgener gör det.

Skadad and som dyker.

Många skadeskjutna änder dyker i stort sett omedelbart för att dyka upp en 5-10 meter bort efter en stund. Skicka din hund omedelbart, med dirigering om så behövs, mot platsen där du såg anden senast. När den nått fram så kommenderar du närsök. (Se vidare i avsnittet om hundträning). Normalt får hunden snabbt upp vittring och efter ytterligare en stund får den syn på anden. Nu börjar ett spel, en jakt, som kan hålla på ett bra tag. (Se bilden nedan). Hunden förföljer fågeln som får syn på hunden och dyker för att komma upp ett stycke bort och så fortsätter hund och fågel i en cirkel tills kraften sinar hos en av dem. Har din hund bra jaktgener så ger den inte upp utan förföljer fågeln tålmodigt. Till slut får hunden tag i fågeln, bara den orkar och glöm inte att jaktetiken förutsätter att den orkar.

Skadad and på land.

Slår anden ner i vattenvegetationen i strandlinjen eller på land och är skadad så rör den sig strax därifrån. Skicka alltid hunden så fort som möjligt till nedslagsplatsen. När den nått fram så kommenderar du närsök. (Se vidare i avsnittet om hundträning). En hund med bra viltfinnarförmåga hittar nedslagplatsen och tar strax an löpan (spåret) därifrån. Han reder ut löpan och hittar osvikligt fågeln. Denna viltfinnarförmåga sitter helt och hållet i generna och skiljer goda jaktgener från dåliga. Om din hund har bra viltfinnarförmåga så ta var på dessa jaktgener!

Avliva omedelbart.

En skadad and avlivas genom att du endera med fast grepp håller den om kropp och vingar och slår den hårt i bakhuvudet med en kort käpp eller att du med samma grepp med kraft svingar dess huvud mot en sten. Se till att du snabbt lär dig och att det går fort för att minimera lidandet hos djuret. Naturligtvis kan detta låta grymt för den oinvigde, men betänk att anden du precis avlivat levt ett helt liv i det fria. Den var totalt omedveten om faran och helt utan stress och rädslor när den plötsligt skjuts för att sekunderna senare apporteras och avlivas. Ett öde som varje slaktdjur skulle avundas din and.

fortsättning följer / Johan

Åter till jaktseriens början                      Till Duck Dog's hemsida