|
Duck Dog's egen miniserie Börja jaga över din Tollare! |
|
Del
1 Jag har bott och jagat på olika ställen från södra Norrland i norr till Helsingborg i söder. På alla ställen har jag funnit det lätt att hitta jaktvatten. Lättast var det nästan när vi bodde i Helsingborg och då saknade jag både jägarexamen och vapenlicens.
Svårigheten ligger normalt i att hitta bra fågelvatten, inte att få jaga eller apportera vid dem. Skulle man väl hitta ett bra vatten ska man veta att,de flesta fågelvatten i landet jagas det sällan eller aldrig över. Sjöfågelsjakten har inte alls samma betydelse i Sverige som i t ex Nordamerika som är sjöfågeljägarens absoluta Mecka. Hos oss är det istället älg, rådjur och hare som är stort. Bra fågelvatten kännetecknas så klart av att de innehåller mycket fågel. Hur man hittar dem (Bortsett från i stadsparken)? Änder trivs i grunda näringsrika och lugna vatten. Gärna vikar eller våtmarker. Tänk efter: kommer du ihåg att du att du sett eller hört ansamlingar av änder vid något vattendrag i din närhet? Änder har ett par karakteristiska läten att lystra efter. Det vanliga Kvack! Kvack! och det mer utdragna och gällare hälsningslätet Kaan-Kaan-kan-kan-kan-kan! (Och som vi ska återkomma till ytterligare sex variationer på dessa läten) På våren och sommaren brukar de annars skygga änderna synas då de häckar och tar hand om sina ungar. Åk runt och studera vattendragen på orten. Hittar du änder så ring kommunen eller lantmäteriet och ta reda på vem som äger marken. Ring upp ägaren och fråga vem som har jaktarrendet. Ring upp jaktarrendatorn och berätta om dina och din hunds ambitioner och hur gärna ni vill jaga/apportera till hösten. Att ni så gärna vill lära er. Att ni gärna skulle vara beredda att betala en hundring eller två för besväret. I nio fall av tio får ni napp. Jägarkåren är ett åldersstiget släkte. Kommer det in en ny frisk fläkt med en pigg apportör i snöret (en sådan har de antagligen inte sett tidigare), så blir de bara glada. Omväxling förnöjer och fågeljakt erbjuder mycket som inte rådjurs- eller älgjakten gör i form av snabba skott, snabba hundar och intensitet. Men fågeljakten har antagligen fått ligga i träda hos dessa jägare eftersom den sedan några år kräver en apportör. En sådan hade ju du, eller hur?
Skulle du trots dina ansträngningar varken hitta änder eller gäss så har du ytterligare några säkra tips: · Fråga på ortens jaktaffär – där vet de garanterat vem eller vilka som har intressanta jaktvatten och som vill ha sällskap. · Ring till ortens viltvårdsförening(-ar) och fråga – de representerar normalt nästan all jaktmark på orten och vet vem du ska prata med. · Kontakta ortens lerduveskyttebana (skeet/trapskytte). Där brukar instruktörerna hålla noga ordning på fågeljägarna. · Ring kommunjägaren och fråga om du får följa med honom och hjälpa till eller om han har några kontakter. · Köp Svensk Jakts sommarnummer och läs bilagan ”Någonstans att jaga”. Du kanske får betala några hundra då för jakten, men det är det definitivt värt. Någonstans längs vägen kommer du att få napp så länge du inte ger upp. Av dig krävs bara lite övertalningsförmåga, en telefonkatalog och en telefon och så tålamod förstås. Är du osäker när det gäller juridiken kring jaktarrenden så ring Svenska Jägareförbundet eller gå in på deras hemsida. De kan allt du behöver veta. Lycka till! / Johan |
Gässen
å andra sidan brukar sällan häcka på samma ställe som de befinner
sig under jaktsäsongen, enligt min erfarenhet. Så även om du hör
kanadickernas vackra trumpetande så kan du kanske inte lita på att de
blir kvar över jakten. När det gäller gäss är mitt tips att du frågar
folk som kan naturen på din ort: bönder, jägare m fl. Eftersom
kanadagäss har blivit ett otyg på många håll när de äter upp grödan
åt bönderna