Under de senaste åren har deras popularitet ökat markant och nyligen plockade de hem två förstapris i tävlingen "Contemporary a cappella Record Awards" i kategorierna "årets jazzlåt" och "årets jazz CD". The Real Groups gruppmedlemmar är Margareta Jalkéus, Katarina Stenström, Anders Edenroth, Anders Jalkéus och Peder Karlsson. Under deras konsert i Sandviken var Katarina Stenström hemma med sitt nyfödda barn, och i hennes ställe vikarierade Johanna Nyström. Två timmar innan de skulle upp på scenen kom gruppen till festivalområdet, och jag fick en sex minuters intervju med Peder Karlsson.

Hur kommer det sig att ni har namnet "The Real Group"?
Det kommer från boken "The Real Book", där vi många gånger hämtat inspiration till vår jazzmusik.

Vad är det i jazzmusiken som fått er att intresserat sig för den?
Vi tycker om den musikstilen, och det är ett gemensamt intresse för oss alla. I gemförelse med många andra musikstilar är jazzmusiken också mycket sångbar.

Hur ställer sig Sandvikens jazzfestivals arrangemang mot andra spelningar som ni gjort?
Det är svårt att säga eftersom vi har varit här i bara fem minuter. Men av det vi hittills sett verkar allt vara bra. Vi har aldrig tidigare spelat i Sandviken, de närmaste platserna är Gävle, Hofors och Falun.

Vad vet ni om Sandviken? Har ni hunnit titta närmare på stan, eller hinner ni inte se mycket mer än hotellrum och spelplatser när ni är ute på turné?
Min fru har en kompis som arbetar på Sandvik, och de trivs här eftersom de vägrar flytta härifrån. Min fru känner också en operasångerska från Sandviken.

Vad har ni för planer inför framtiden?
Vår turné fortsätter med bl.a. spelningar i Östhammar och Musik i Siljan. Vi sitter också och skriver på en ny skiva med jazzinfluenser, men inget datum är bestämt när den kommer.

The Real Groups konsert under festivalen

Deras konsert under festivalen gjorde stor succé. Med endast ett piano på scenen (som aldrig användes) låter de fem gruppmedlemmarna som ett helt storband eftersom deras röstteknik är otrolig. Basen, trumpeten, saxofonen, trombonen, pianot och allt var med trots att inte ett enda instrument användes. "Walking down the street" skriven av Margareta Jalkéus inledde deras show, och efter att ha gett en vänskaplig gliring till deras förre detta musiklärare Ulf Johansson-Werre (konfrancen under jazzfestivalen), fortsatte deras konsert med en härlig blandning av musik på både svenska och engelska. Publiken gungade taktfast med i musiken från bl.a. Beppe Wolgers och Cout Basie. Många av deras framförda låtar var också eget material från deras senaste skiva. Konsertens helhetsintryck är strålande och samtidigt humoristisk där texterna oftast är fantastiskt finurliga med ämnen som jämnställdhet, arbetets vardagstristess och stress. Många gånger med ett bejublat och glatt aploderande från publiken som stortrivdes. Björn Skift, ABBA och Ace Of Base parodier avslutade framträdandet efter en timme som gick alldeles för fort. Den stående och aploderande publiken ville ha mer men fick nöja sig med ett extranummer.