Flera Hollywoodproducerade storfilmen har lanserats, och ett kärlekspar, både på film och i verkligheten, är enormt populära över hela USA. Gwen Harrison (Catherine Zeta-Jones) och Eddie Thomas (John Cusack) är kärleksparens kärlekspar, drar in mängder av dollar till filmindustrin och alla är som tokiga i dem. Men plötsligt bryts förhållandet mellan det populära paret. De går skilda världar, och filmprojektet "America´s Sweethearts" går i bitar. Deras nya storfilm har snart premiär, och Hal Weidmann (Christopher Walken), filmregissör och studiochef, får panik eftersom publikintresset minskar nu när paret brutit sina band. PR-agenten Lee Phillis (Billy Crystal) anlitas, och med hjälp av Gwens syster Kiki (Julia Roberts) får de i uppdrag att åter sammanföra paret. Åtminstone så att massmedia tror att de åter är ett kärlekspar, så att marknadsföringen av filmen går enligt planerna, och mängder av dollar ramlar in även på detta filmprojekt. Men det visar sig snart att det inte längre är så lätt. Paret är som katt och råtta och fräser och spottar så fort de ser varandra. Problemen ökar också när Kiki och Eddie börjar få känslor för varandra.

Romantiska komedier kan vara söta att se ibland. Hålla handen på sin käresta, kyssas ibland, skratta tillsammans och bara ha det bra. Men detta är inte kul, bara ett ointressant triangeldrama, med några intetsägande helt töntiga roller runtomkring. Filmer som dessa ska utstråla värme, kärlek och lycka, men detta är bara en massa repliker som går rakt igenom utan att ge en ända känsla. Inte ens slutscenerna, där Julia Roberts försöker få publiken att ändå fälla en liten lyckligt slut tår, lyckas framhäva någon känsla i mig. Att det överhuvudtaget gått att få så många stora Hollywood skådespelare samtidigt att ställa upp i en film av denna kvalité, kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Betyg: 1 av 5

© Lars-Göran Wadén