Liza Marklunds bok succé är nu film med Colin Nutleys stämpel på omslaget. En film utifrån en bok brukar alltid bli en B-upplaga, och visst saknas även här det lilla extra som boken har men filmen saknar. Men ändå är även filmen en se vänlig företeelse.

Annika Bengtzon (Helena Bergström) är den omdiskuterade kriminalreportern som trots vilda känsloyttringar ändå orädd kastar sig rakt in i händelsernas centrum. Men tufft skin på näsan hamnar rusar hon plötsligt en natt rakt in i ett kaos orsakat av ett bombattentat. Sverige har fått sommar OS, och det är bara några få vintermånader kvar innan spelen går av stapeln. Men då inträffar det som inte får hända. En av OS arenorna flyger i luften tillsammans med OS chefen Christina Furhage, och bombexplosionen resulterar i en enorm polisjakt efter gärningsmannen. Tidningspressarna rullar, löpsedlar med säljande rubriker och alla medel används för att få högsta möjliga läsarkrets. Plötsligt upptäcker Annika Bengtzon den ena hemligheten efter den andra i Christina Furhages liv. Hon finner ledtrådar som leder henne närmare mördaren än hon någonsin kan ana.

Colin Nutley har som vanligt använt sin kvalité och utmejslat den ena personligheten efter den andra, med "sin" Helena Bergström i spetsen. Liza Marklund som närapå sålt en miljon exemplar av boken "Sprängaren" har sagt i en intervju att hon är nöjd med filmtolkningen, och det är även jag. Den svenska thrillern är som bäst, action tempot lite lägre, men dramatolkningen av journalistyrket tillsammans med lysande karaktärer från mer eller mindre alla skådespelare. Gör detta till en av årets bästa thriller. Nu väntar vi bara på uppföljarna, för visst vill vi väl ha mer? Böckerna "Studio sex" och "Paradiset" måste ju också få bli film.

Möjligtvis vill jag anmärka på slutet. Nu ska jag inte avslöja något av filmhandlingen, men bokslutet är verkligen mer djupgående än filmfinalen som mer ligger utanför det verkliga nerv pirret. Filmslutet blir lite avhugget, borde varit en mer utdragen spänning, men förutom denna lilla, kanske bagatellartade detalj, ger jag "Sprängaren" en guldstjärna.

Betyg: 4 av 5

© Lars-Göran Wadén