Det finns många filmer som utmärker sig som rysliga, otäcka, skräckfyllda och allmänt läskiga. I reklamen kan man läsa om kalla kårar efter ryggraden, inget för de med svaga nerver och magen vänder sig ut och in för alla blodiga scener. Oftast är detta marknadsföringsknep för att få en större publik, men när det gäller "Sleepwalker" stämmer vart enda ord.

Riktigt grymma och otäcka svenska filmer finns det inte så gott om. De svenska filmmakarna verkar hellre hålla sig till svensk films tre klassiska filmstilar. Antingen bjuds vi på kategorin komedi med en stil som "Jönssonligan" och "Sällskapsresan", eller kategorin ungdomsfilm och polisserier, biofilmer som lika gärna har kunnat sänds på TV direkt. Slutligen har vi också kategorin Ingemar Bergman och Colin Nutley som bjuder på lite djupare filmupplevelser. Vill man riktigt skrämmas och bjudas på en extra nervpirrande film hittar man det sällan bland det svenska. Men ibland dyker de upp, och filmen "Sleepwalker", regisserad av Johannes Runeborg och manus Johan Brännström, har lyckats denna gång. Detta är årets i särklass bästa svenskskräckis, troligen en av Sveriges allra bästa filmer överhuvudtaget detta år!

Ralph Carlsson (Fucking Åmål) spelar huvudrollen. En pappa med ordnat familjeliv och ett välbetalt arbete. Han bor i ett villaområde med sin fru och sina barn, och hans liv är förhållandevis gemytligt och bra. De har nyligen kommit hem från semestern, och snart ska de flytta till ett stort hus, vackert beläget lite utanför staden i en mindre ort. En morgon vänds hans idylliska liv totalt ut och in. När han vaknar ligger inte längre han fru bredvid honom i dubbelsängen. Den är istället totalt nersmetad av blod och när han försöker hitta sina barn, är även de borta. Förtvivlad kontaktar han polisen som börjar sitt utredningsarbete. Allt tyder på att de haft ett inbrott och att något gått fel, men plötsligt riktas mordmistankar mot Ulrik Hansson (Ralph Carlsson), eftersom man hittar tecken på att han går i sömnen.

Tuva Novotny, Ewa Carlsson och Fredrik Hammar är också några av skådespelarna i denna helt fantastiskt otäcka film. Den är realistiskt gjord, visar inget onödigt våld men kan ändå jämföras med samma magknipskänslor som filmen "Seven" när nackhåren styvnar. Filmens handlingshistoria är enormt genomtänkt, och vänder hela tiden så man är aldrig riktigt säker på vad man ska tro. Ordet förutsägbar existerar inte, historien knyter ihop sig så "rörigt" ibland att man närapå har svårt att följa med. Men de lyckas alltid få ihop det tillslut och de lyckas verkligen få publiken att hoppa högt av skräck.

Betyg: 5 av 5.

© Lars-Göran Wadén