- - - - - - - - - - - -

Dialogövning - Personlighetsklyvning

Hemma hos Olle i ett enkelt inrett litet vardagsrum sitter två kompisar i soffan och tittar på TV. Framför dem på bordet ligger en nästan tom chipspåse, flera tomma ölburkar och chipssmulor överallt. Kalle sitter med fötterna på bordet.

Kalle: Jaaaaaa, där satt den! Faaaan vad bra!

Olle: Äntligen SM guld.

Kalle: Jag sa det tidigare, mins du? Redan i våras, det är Hammarbys år i år.

Olle: Du säger alltid varje säsong att det är deras år.

Kalle: Du är skyldig mig 100 spänn, du trodde på Göteborg.

Olle: Vad då, vi slog aldrig vad.

Kalle: Det gjorde vi visst har du fått minnesförlust på gamla dar?

Olle: Bara för att jag snart fyller 30 behöver du inte tjata om det jämt.

Kalle: Det är schyst att du har kabel i alla fall, biljetten har man inte råd med.

Olle: Hur är det med Lena?

Kalle: Tyst nu, de snackar med tvåmålsskytten.

(Olle äter chips, dricker lite ur sin ölburk.)

Kalle: Tänk om jag inte haft mitt förbannade knä, då hade det varit jag som stått där.

Olle: Drömma kan man alltid.

(Kalle reser sig.)

Kalle: Fan, vad ont det gör när man suttit länge. Häll i dig ölen nu, så drar vi ut och firar.

Olle: Skulle inte du hem?

Kalle: Jag skiter väl i vad Lena säger, nu ska vi ut.

(Det ringer på dörren, Olle reser sig och går och öppnar.)

Olle: Hej, kul att se dig?

Lena: Jag hörde att matchen var slut, så jag är här för att hämta Kalle.

Kalle: Hej älskling, är du här?

Lena: Jag vet att du inte vill gå i det här vädret, så jag tog bilen för att hämta dig.

Kalle: Vad snällt, vilken tur jag har som har dig.

(Kalle ger Lena en kyss.)

Lena: Din andedräkt luktar huggorm, vill du få fler pussar från mig måste du först borsta tänderna.

Olle: Tuggummi kanske hjälper.

Lena: Ja tack, och ge ett till Kalle också.

Olle: Allt bra annars?

Lena: Ja visst, livet leker som man säger. Har Kalle berättat att vi var och tittade på en villa i söndags?

Olle: Nej, det sa han inte.

Lena: Mina föräldrar ska hjälpa oss med ett lån, sedan är det bara Volvo och vovve kvar. Jag hade tax när jag var liten och saknar husdjur, men i hans lägenhet är det för trångt.

(Lenas mobiltelefon ringer.)

Lena: Hej mamma, nej, jag vet, jag är inte hemma.
Är du där?
Visst mamma, naturligtvis ska jag hjälpa dig.
Jag är snart hemma, ska bara...
Jaha, men då kan väl...
Jaså inte det.
Vi kommer på en gång. Hej då, ses snart.

Kalle: Svärmor?

Lena: Hon står utanför dörren hemma hos oss och är sur för att vi inte är där.

Kalle: Aj då.

Lena: Hon har plockat svamp, vi måste hem och hjälpa henne med rensning.

Kalle: Men ingen av oss äter svamp.

Lena: Har mamma sagt att vi ska hjälpa henne, så måste vi göra det. Skynda dig nu, hon var arg i telefon. Gör vi bara som säger blir det bra.

Dramatiskt manus mellan A och B - Information 1.

A:
Nya tapeter, ny bokhylla, nytt bord, och tavlan, vart har du fått tag på den?

B:
Minns du den lilla butiken två kvarter härifrån?

A:
Mittemot restaurangen där vi träffades första gången.

B:
Jag jobbar inte längre kvar där, mycket har förändrats senaste året.

A:
Men du har kvar soffan.

B:
Ja, men den börjar se trött ut. Även du ser sliten ut, hur har du haft det egentligen?

Dramatiskt manus mellan A och B - Information 2.

(Två män springer in i varandra i en stor folkmassa.)

A:
Hej, mitt namn är Kalle.

B:
Fredrik, men det visste du säkert redan, det är ju jag som är en av de två huvudrollsinnehavarna idag.

A:
Jag vet, hela stan vet.

B:
Kalle... Du får ursäkta mig men jag har svårt att hålla ordning nu för tiden, det är så när man har stor släkt.

A:
Jag har ingen släkt längre. För två år sedan var det annorlunda. Du har rätt, nu är det du som har huvudrollen.

B:
Tråkigt att höra, men vi får prata mer sedan under kvällen. (Känner i fickan, den är tom, och får panik.)

Dramatiskt manus - att möta fara.

Kvinnan:
Känner du igen mig?

Mannen:
Va?

Kvinnan:
Tjugo år sedan, du var min slöjdlärare.

Mannen:
Sverkerskolan?

Kvinnan:
Jag har kommit för att hämnas.

Mannen:
Hämnas?

Kvinnan:
Jag drömmer än idag mardrömmar om smörkniven.

Mannen:
Smörkniven?

Kvinnan:
Träkniven som jag fick slipa och slipa.

Mannen:
Den måste vara len.

Kvinnan:
Du sa alltid - Fila lite mer med ettans sandpapper.

Mannen:
Man måste använda ettan för att det ska bli bra.

Kvinnan:
Du ska få för alla gånger du tjatade på mig.

Mannen:
Vad ska du göra med den där träkniven?

Kvinnan:
Äntligen, nu ska det ske. (Kör upp träkniven i baken på mannen.)

Mannen:
Aj, du skulle ha filat lite mer med ettans sandpapper.

© Lars-Göran Wadén