För några veckor sedan satsade jag hen hel helg till ett riktigt rejält Stockholmsbesök som enligt mina planer skulle innehålla både det ena och det andra. Klockan var strax efter tre på fredagseftermiddagen när jag kom men tåg till centralstationen och fortsatte sedan vidare med tunnelbanan för att ta mig ut till Zinkensdam där jag skulle bo på ett vandrarhem som är mycket bra anpassat för en rullstolsburen. Tunnelbanan är däremot sämre och därför är det ibland ett litet lotteri ifall hissarna fungerar eller inte. Att ta sig ombord på tunnelbanetåget är absolut inga problem, men att ta sig till tåget är värre. Men efter lite trängsel och ett par hissar som faktiskt fungerade kom jag slutligen fram och kunde installera mig på rummet. Det finns många bra platser att bo på även mer centralt i Stockholm, men eftersom jag ville få ner priset på bostadskostnaden valde jag ett billigare alternativ med vandrarhem i Zinkensdam.

För fredagskvällen hade jag planerat in ett Gröna Lund besök, och åkte därför tunnelbanan in mot stan för att därefter ta Djurgårdsfärjan till nöjesparken. Hela resan med tåg och färja gick utan några som helst problem, men när jag gått iland och började titta närmare på Gröna Lund blev det värre. Några karuseller är närapå omöjliga att åka eftersom höga trappsteg och trassliga uppfarter gör det till en omöjlighet att komma ombord på karusellerna. Några få går faktiskt att åka, och ifall du är så rörlig att du kan hoppa ur din rullstol går även de andra, men annars är det närapå omöjligt. De borde ta sig en titt på exempelvis Disney Worlds nöjesparker i Florida och lära sig av dem, eftersom det där är byggt på ett sätt som gör att framkomligheten till nöjesattraktionerna är superbra. Trots omständigheterna blev vistelsen på Gröna Lund en trevlig stund trots att jag mestadels fick titta på när mina kompisar åkte den ena karusellen efter den andra.

Redan tidigt på lördagsförmiddagen stod jag startklar vid Sturegallerian för att börja min genomgång av Stockholms mer centrala delar. Skivbutiken i Sturegallerian är alltid spännande att besöka, och därefter gick jag runt på stan förbi Kungsträdgården, Stor&Liten, Sergelstorg och diverse butiker efter långa gågator där gatuförsäljare står på rad. Hötorget blev min slutstation där jag tog lunchuppehåll på en restaurang nära Hötorget. Man tar hissen ner till källarplan och hittar där ett tiotal olika små restauranger som serverar mat från alla värdens hörn, och mitt i lokalen står en massa stolar och bord där man sitter för att äta. Efter lunchrasten fortsatte mitt hektiska dagsprogram med en promenad i Gamla stan. Stockholms stad och dess affärer har riktigt bra framkomlighet, men Gamla stan är sämre. Här möter man en eländig kullersten och gränderna är oftast smala med branta bakar och höga trappsteg in till de flesta affärer. Jag lämnade därför Gamla stan och begav mig istället till slottet. Här fick jag mig en givande upplevelse när jag gick runt och betraktade allt glitter och glamor i slottets alla enorma rum. Jag hade räknat med problem med rullstolen vid ett slottsbesök, men de timmar jag tillbringade där gav mig inga som helst problem tack vare tillgång till hissar och mycket serviceinriktad slottspersonal.

Det heter alltid att tiden går fort när man har roligt, och i detta fall stämde det ordagrant eftersom det var sen eftermiddag när jag lämnade slottet för att med tunnelbanans hjälp ta mig till Naturhistoriska museumet för att gå på "bio". Det är långt ifrån en vanlig actionrulle i storbildsformat, det jag såg var en naturfilm på Cosmonova. Filmduken är helt enorm och täcker hela taket och väggarna framför besökaren från den ena sidan av rummet till det andra. Detta är verkligen något jag rekommenderar eftersom filmupplevelsen är enorm, men för den som tenderar att lätt bli åksjuk ska ta det lite försiktigt eftersom det känns som om man verkligen är med i filmen. Lokalerna på Naturhistoriska museumet och runt Cosmonova är duktigt ordnade så att jag enkelt kan ta mig fram, men en detalj irriterar mig och det är entrén där det visserligen finns en ramp, men den är så brant och smal att det är en omöjlighet att ta sig upp där själv utan att någon skjuter på. Efter filmföreställningen och en liten uppladdning på vandrarhemmet var det dags att titta lite närmare på Stockholms nattliv. Det som inte tycker om trängsel bör stanna hemma, men jag tog mig in till Stockholms centrala delar. Pubar, diskotek och olika krogar finns det många av och skulle jag börja räkna upp alla här och nu kunde det bli en egen artikel enbart om dem. Men ett stort diskotek vid namn Heaven (nära Chinateatern) vill jag ändå nämna. Här behöver man absolut inte oroa sig för några irriterande trappor och trotts att det är mycket folk och trångt är ytorna så stora att det oftast går enkelt att ta sig fram både i baren och på dansgolvet. Har du rullstol och vill ut och roa dig i huvudstan kan jag verkligen rekommendera detta diskotek som erbjuder bra musik, trevliga människor, bra framkomlighet och en trevlig natt ända till 04.00 på morgonen.

Efter några timmars extra sovmorgon vaknade jag på söndagen och riktade in mig direkt på nya aktiviteter. Under frukosten beslöt jag mig för ett Skansen besök eftersom vädret var fint. Men Skansen var verkligen inget för mig. Den natursköna miljön, mängder av spännande djur och en nypa svensk historik blandas här, men enligt mitt tycke är det mest bara jobbigt för en rullstolsburen. Oftast måste man stå ut med gropiga vandringsvägar som saknar asfalt, och där det finns asfalt är det oftast så branta uppför eller nerförsbackar att man måste få hjälp för att orka ta sig fram. Visst är det lite spännande att se alla exotiska djur, men frågan är ifall det är värt allt besvär med att komma fram. Efter en lunch på djurgården var det snart dags för mig att avsluta min Stockholmshelg, men innan dess tänkte jag ta mig upp i Kaknästornet också. Här finns det absolut inget att bekymra sig för om du inte är höjdrädd. Det går helt smärtfritt att med hjälp av en hiss ta sig upp till tornets utsiktspunkt där du kan beskåda ut över hela Stockholm. Efter denna svindlande höjdare lämnade jag Stockholm och måste avslutningsvis säga att jag trivs bra i storstadens hektiska tempo och det är riktigt skoj att hälsa på där ibland, men samtidigt måste jag erkänna att det är skönt efter några dagar att åter få åka hem till min lugna vrå.

© Lars-Göran Wadén