Jag brukar alltid säga att mitt "handikapp" inte är rullstolen, utan problemen i samhället. När jag och en gående kompis sitter vid mitt köksbord hemma hos mig, han på en köksstol och jag i min rullstol, är det egentligen ingen skillnad mellan oss två och jag anser att vi två har exakt lika förutsättningar trots att jag har ett handikapp. När vi lämnar lägenheten och går ut på gatan, med riktning mot centrum, går min kompis på trottoaren och jag rullar bredvid. Fortfarande har vi exakt samma förutsättningar och trots att jag sitter i rullstol och han går tar vi oss fram lika enkelt både två. När vi slutligen kommer fram till vårt mål som är en restaurang där vi tillsammans ska äta en middag, upptäcker jag tre trappsteg för att komma in och plötsligt förändras förutsättningarna mellan oss då jag måste sitta där på gatan utanför restaurangen men min kompis kan gå in. Denna allt för vanliga företeelse irriterar mig så fruktansvärt eftersom jag anser personligen att felet i mitt handikapp inte ligger hos mig med min rullstol utan på omvärlden som inte är formad på ett sådant sätt så att alla rättvisst kan ta sig fram. Tänk om hela världen vore handikappanpassad, då skulle man lite skämtsamt kunna säga att ordet "handikappad" inte längre skulle behöva finnas!

För några år sedan använde jag två av mina semesterveckor till en USA resa till Florida. Där imponerades jag storartat av alla nöjesattraktioner, restauranger och affärer som var handikappanpassade och möjligheterna för mig att komma fram där var flera tusen procent större än här i Sverige. Jag har funderat en tid över varför det ska behöva vara så och kommit fram till att en av anledningarna troligen är att stämningsansökningarna duggar tätare i USA än i Sverige. Sitter du utanför en restaurang i USA och inte kan komma in på grund av några irriterande trappsteg, eller snubblar du på en tröskel och gör dig illa, går det att stämma restaurangen på en massa pengar. Ett av de största hoten mot förestagen är stämningar och de skyddar sig därför på alla möjliga sätt eftersom det kan bli en dyr affär ifall de exempelvis inte handikappanpassat en entré till en restaurang. Detta medför då naturligtvis att de närapå tvingas bygga om med t.ex. ramper istället för trappor och automatiska dörröppnare för att inte riskera att hamna i ekonomiska problem när dyra stämningsböter skall betalas.

Sverige är ett av de länder som efterliknar och härmar USA på alla möjliga punkter. Är det någon företeelse som är populär och trendig där borta så kan man ge sig på att det smittar av sig på lilla Sverige. Den senaste stora översvämningen från USA mot Sverige är Helloween helgen med alla skräckfyllda fester, pumpor och andra hemskheter. Under julhelgerna börjar man också se en tendens att Sverige mer och mer efterliknar USA i julgransbesmyckade hus och trädgårdar. Kanske kan man hoppas på att Sverige fortsätter denna trend att plocka idéer från USA och få in fler stämningsansökningar mot saker som inte är som de ska. I en mindre skala kan man faktiskt redan nu börja se att Sverige lite smått börjar likna USA även inom detta område. För några månader sedan var nämligen ett av Sveriges större nyheter att en ung tjej stämt sin skola pågrund av att hon mobbats av sina skolkamrater under de åren hon studerat där, och ganska nyligen kunde man läsa rubriker om en homosexuell man som stämt en arbetsgivare eftersom han särbehandlats på grund av sin sexuella läggning och därför inte fått något arbete. Det mest intressante med dessa två rättsfall är att både den homosexuella mannen och den mobbade tjejen fick rätt.

Allt det jag nu skrivit och har gnolat i min hjärna under en tid, och jag har länge funderat på varför ingen tar tag i problemet med exempelvis restauranger där en rullstolsburen inte kommer in och stämmer dem som i USA. För att stilla min nyfikenhet i denna fråga och försöka få ett svar kopplade jag upp mig på Internet, och fick där kontakt med en advokat som hjälpte mig. Advokaten skrev ett e-brev till mig där han berättade att han aldrig sett något rättsfall om detta, men att min fråga var mycket intressant. Han kunde tänka sig att, om i lag, en offentlig förvaltning ålägges att ordna ett enkelt sätt för en rullstolsburen att besöka förvaltningen, men man struntar i det, kan förvaltningen mot vite förpliktas att göra det. För att jag ska kunna få skadestånd tror han att det måste vara ett lagbrott som begås. Brottet ska då bestå i att "den som underlåter att underlätta för handikappade att ta sig in i lokal på ett enkelt sätt blir straffad för underlåtenhet". Trots att det är ovanligt att svensk lagstiftning straffbelägger underlåtenheter, skulle jag möjligtvis kunna få skadestånd för att man kränker mig i min egenskap av rullstolsburen. Om jag t.ex. befinner mig i en offentlig lokal, restaurang eller dylikt och restaurangen låtit bli att underlätta för mig att ta sig in på t.ex. toaletten så att jag kissar på mig, skulle jag kunna få skadestånd för det. Men advokaten berättade att han har svårt att tro att jag skulle få någon ersättning för enbart kränkning, men kanske om jag i så fall kunde styrka psykiskt lidande av situationen.

Jag väntar nu med spänning på det första rättsfall som ska prövas i detta ämne. Kanske är det inte riktigt säkert att den rullstolsburne får rätt. Men personligen anser jag att den rullstolsburne får ett "psykiskt lidande av situationen" när de gående kan gå in på en restaurang, men den rullstolsburne måste vända och gå tillbaka hem, eller vänta utanför pågrund av några elaka trappsteg och en dörr utan automatisk öppnare.

© Lars-Göran Wadén