Vi börjar med handlingen. En storslagen sagoberättelse med mängder av sagovärldar och figurer långt ifrån vår vanliga vardag. För mig som inte läst boken och absolut inte är påläst om ringen, blir det ibland för många namn på berg, byar, sjöar och filurer man inte känner till. Men detta oförstånd förstör inte helhetsintrycket, handlingen är ändå så tydlig att den inte går att missa. Historien upprepas gång på gång, med tillbakablickar och inspel för att verkligen försäkra sig om publikens vetskap. Men trots denna något allt för stora överdrift i övertydlighet, är detta naturligtvis en rejäl höjdare som vidgar alla tidigare vyer.

En ung och nyfiken hob vid namn Frodo ärver en ring av sin släkting Bilbo Bagger. En ring som snabbt totalt förändrar hans liv eftersom den har magiska krafter. En trolsk makt att förtrolla och förgöra, men de svarta ryttarna lurar bakom varje krök för att förgöra ringens väktare och lägga beslag på guldsmycket. Den onda Sauron, ringens skapare, tar till alla medel för att återfå ringen som ska ge honom makten över Midgårds alla innevånare. Mörkrets makter är starka men Frodo tar hjälp av åtta kumpaner, och med sina liv som insatts flyr de för att försvara ringen. Målet för resan är Domedagsklyftan. Det var där ringen för längesedan tillverkades och det är endast där den också kan förgöras.

Jag minns "Tillbaka till framtiden" filmerna med Mickel J. Fox som åkte fram och tillbaka i tiden. Ettan blev stor succé och uppföljaren därefter gjordes som ett första avsnitt utan slut för att locka biobesökarna att även se den tredje av avslutande filmen. Utan övriga liknelser, påminner "Sagan om ringen" om detta. Mitt i all handling, bara helt apropå, slutar filmen tvärt och ett helt års väntan inleds till fortsättningen. Detta gör mig irriterad, när alla filmer ändå redan är färdiginspelade, varför ska det då behöva ta ett helt år att pressentera fortsättningen? Men, jag och andra "Sagan om ringen" frälsta får snällt ställa oss på led och köande invänta nästa biljettsläpp av tvåan, och ytligare ett år senare likadant på trean.

Betyg: 5 av 5

© Lars-Göran Wadén