Klockan var 13.00 när alla var samlade och handledaren Marie Backlund från Rättvik började prova på dagen med en presentation och en kort introduktion. Hon förklarar att man dansar parvis två och två, där en av dansarna är gående och den andra rullstolsburen. Det är den gående som för i dansen, men det är också viktigt att den i rullstol är med och styr. Alla de klassiska dansstilarna finns omarbetade och anpassade för rullstolen, men inget i grundstegen är förändrat så man dansar på samma sätt och på lika villkor som de icke funktionshindrade på dansgolvet. Bandspelaren sattes på och buggrytmer hördes från något känt dansband. Vi nybörjare, som aldrig tidigare dansat, bjöds upp och snurrandet på dansgolvet tills vi blev både yra och trötta.

En välbehövd fikapaus avbröt dansträningen efter ungefär en timme, och efter en läsk med tilltugg startades dansträningen ingen. Nu lämnade vi buggstilen och tittade närmare på både vals och tango. Nu blev det genast mer avancerat eftersom dessa danser krävde mer av dansarna. Här tvingades man räkna stegen och snurra på bestämda taktslag, och då ökar direkt svårighetsgraden. Med en välbalanserad tunga rätt i munnen, och ett fingerfärdigt räkningssystem lyckades vi tillslut hålla ben, hjul och fötter på rätta ställen. Visst krockade ekipagen med varandra ibland, och vist kördes en och annan fot över av ett hjul, men allmänt gick det riktigt bra. Planer finns, om intresset för rullstolsdans även kvarstår, att under hösten starta upp en riktig danskurs. Hur det blir med detta får framtiden utvisa, det är i alla fall enormt trevligt, både som idrottsgren och fritidsaktivitet.

© Lars-Göran Wadén
Foto Elisabeth Johansson