Sidney OS är över och den enorma TV bevakningen likaså. Trots att dygnet består av tjugofyra timmar har det varit som om TV sänt OS i tjugofem. Men nu är det slut och alla OS program som bortblåsta. Men är det egentligen riktigt slut på OS? Har alla glömt bort att Paralympics genomförs mellan den 18-29 oktober? Sverige skickar ner en trupp på 131 män och kvinnor, 89 aktiva och 42 ledare. De har tränat under flera år för att lyckats komma så långt som ett OS deltagande, men responsen och den massmediala bevakningen är lika med noll. Har vi "tur" får vi se ett OS sammandrag i ett entimmesprogram sent en kväll, kanske om någon månad. En kort sammanfattning som långt ifrån presenteras på bästa sändningstid eller knuffar undan något annat ordinarie program. Personligen är jag sportintresserad och höll på att vända ut och in på dygnet då alla nätter fylldes av sport. Jag klagar därför inte när sporten övertar TV-utbudet, men varför ska det vara så orättvist att det inte sänds lika mycket från de handikappades OS som de "friskas"?

För att de handikappade på ett rättvist sätt ska kunna leva i det Svenska samhället tror jag att det krävs att vi syns och hörs ännu mer än vad vi gör idag. Jag tror att allmänheten skulle få en helt annan syn på människor med ett funktionshinder, och att alla lärde sig mer om de handikappades situation om vi skulle synas mer. Därför är det trist att det exempelvis inte visas mer från Paralympics så att de handikappade kan utnyttja situationen av ett så stort arrangemang. Ett taktiskt grepp för att få bättre publicitet och mer förståelse har redan de homosexuella utnyttjat enormt effektivt, och kanske kunde denna idé även praktiseras för att "marknadsföra" de handikappade. För några år sedan var inte en homosexuell lika mycket vardagsmat som det är idag, och en stor förtjänst för detta är deras mycket skickliga "marknadsföring" den senaste tiden. Idag finns det nämligen ingen av alla de populära svenska TV-serierna och live såporna som inte har, eller har haft, en homosexuell deltagare (rollfigur). Inom musik, sport, film och TV kan alla nu för tiden enkelt räkna upp flera namn på kvinnor och män som är homosexuella. Men det är svårare om de försöker hitta någon handikappad representant. Ståuppkomikern Jesper Odelberg och Tomas Fogde är två män som tillhör denna kategori, men därefter blir det svårare att hitta på någon som kan "representera" de handikappade. Vi borde synas mer, varför inte en utvecklingsstörd rollgestalt i "Rederiget", en synskadad tävlingsdeltagare i "Villa Medusa", en rullstolsburen drinkblandare i TV3:s "Baren" och en som skådespelare i TV såpan "Skilda världar", kanske en hörselskadad i "Robinson" osv. osv. Då tror jag säkert att de handikappades situation oftare och mer skulle ventileras i media. Vilken TV-kanal törs först plocka med en handikappad i en såpa serie?

© Lars-Göran Wadén