Det häftigaste med jazzfestivalen, enligt mitt tycke, är variationen mellan olika jazzstilar, det finns något av intresse för de flesta. Årets upplaga innehöll flera nykomlingar, men en del gamla bekanta gick också upp på scenen. Ibland kanske man kan tycka att jazzfestivalen svävar ut lite för långt från jazzen eftersom det både bjöds på svensktoppsmusik, folkmusik, 70-tals funk och cubansk salsa. Men blandningen utgör också en del i helheten och är en av anledningarna till festivalens enorma popularitet. På matsidan återfanns de välsmakande strömmingsrätterna, en numera klassiker som bara måste finnas med. Nytt var festivalrestaurangens pajer, en trevlig nykomling. Kostutställningen, skivförsäljningen och dryckesförsäljningen var sig lik från tidigare år. Ulf Johansson Werres traditionsenliga insatts som konferencier var lysande som vanligt, och det vackra vädret, glass och kaffeserveringen samt den alltid lika höga kvalitén på toaletterna gjorde alla glada och nöjda.

Fredag

Lördag

Söndag

Årets festival är sammanfattningsvis en av de bästa. Alla tidigare har naturligtvis också varit jättebra, men årets utmärkte sig som en av de mest variationsrika. Kanske till och med allt för variationsrik eftersom jazzmusiken stundtals fick lämna plats åt både Cubansk salsa, och norrländsk folkmusik.

Förberedelserna inför nästa sommar är nu redan igång, och jag väntar med spänning för att se vad nästa upplaga har att erbjuda. Lite jobbigt känns det att veta att det närapå är ett helt år till nästa gång. Borde inte festivalarrangörerna anordna en jazzfestival även på vintern? Skulle vi utlysa en handuppräkning i Sandviken om vilka som även vill ha en vinterversion av festivalen, tror jag att vi skulle få se en hel skog av uppsträckta armar!

© Lars-Göran Wadén
Foto (lördag) Elisabeth Johansson