Nyhetshjulet

Bangen - Sandvikens Jazzfestival 1999

Mellan den 30:e juni till den 4:e juli var det jazzfestival i Sandviken igen. Jag minns att när de sista tonerna från förra årets festival slutade spela kände jag redan då en längtan till nästa. Ett år kändes så långt, men nu idag kan jag konstatera att detta "långa" år redan gott och ännu en festival är avverkad, och med längtan åter i min själ får jag nu vänta ytterligare ett år på nästa gång.

Sandvikens Internationella jazzfestival bara växer och växer för varje år. Den ena jazzlegenden efter den andra gör entré på scenen, och uppmärksamheten i media plus populariteten bland publiken bara ökar. Tittar man lite närmare på de band och personligheter som besökt Bangen under de år den arrangeras, är det en enormt imponerande meritlista med människor från alla världens hörn.

Jazzfestivalens största svenska artister under detta år var fredagskvällens Svante Thuresson, lördagskvällens The Real Group och söndagens avslutande konsert med Bo Kaspers Orkester. Blad de lokala bidragen kunde man se GUBB och Sandviken Big Band, och bland de internationella höjdpunkterna kunde man hitta Phil Woods & Niels Henning Örstedt Pedersen trio, Luluk Purwanto och Svend Asmussen kvartett.

Den största tjusningen med denna festival är musikens variationer. Trots att hela festivalens röda tråd bygger på jazz är det en härlig variation av jazzstilar spelade på skilda instrument. "Jazzmaten" är också en av de största anledningarna till att i alla fall jag återkommer från år till år. Jazzrullarna och strömmingsdelikatesserna är något man absolut inte får missa.

Med fingerfärdighet över gitarrens strängar får gitarristen fram vacker musik, med kraftfylldhet och hårt spända lungor avger saxofonisten ljuvliga toner och raffinerad hård taktfasthet hörs från trummorna. Med en enorm millimeterkänsla utför pianisten trollkonster på sitt piano, basisten slår på sina grova strängar och violinisten styr sin stråke med elegans över fiolen. Allt detta sammanfattar jazzfestivalens härligt gungande musik.

Jazzfestivalen är något man blir glad av. Man ser hur artisterna stortrivs i strålkastarskenet på scenen. De "leker" fram sin musik och verkligen ger av hela sitt hjärta. De ser ut att vara så enkelt och publiken rycks med i den glädjerika stämningen. Publiken lutar sig behagligt tillbaka i sina stolar och njuter gungande med ett leende på läpparna, meddans de stoppar in varje rytm i sina hjärtan.

Som avslutning vill jag säga till de som detta år besökte festivalen, att jag hoppas vi ses där igen nästa år. Till dig som lyste med din frånvaro kan jag bara beklaga att du missade detta, och med ett förmanande finger högt i skyn ber jag dig att närvara nästa år. Till dig som hävdar att jazz inte är din "stil" vill jag också påpeka att jazzfestivalen är så mycket mer än bara musiken. Stämningen är enorm, och efter att ha besökt festivalen en gång är det absolut omöjligt att inte återkomma.