"The fast and the furious" tillhör de filmtitlar som enligt mitt tycke är alldeles för lång och trasslig för att smaka gott på tungan. Men filmen har, trots titeln, redan spelat in över den första miljarden i USA och går även riktigt bra även i Sverige. Allt började med att regissören Rob Cohen läste en tidningsartikel om en undercover polis som arbetar med brottslighet som street-racing. Rob Cohen ville belysa det växande problemet speciellt i Los Angeles där ungdomsgäng idag tävlar om nätterna på stadens gator, och efter att jag sett filmen anser jag att han lyckats. Naturligtvis bjuds vi på mycket bilrally action och klyschiga amerikanska repliker, men ungdomsrivaliteterna, våldet, kärleken och de människorna med hjärtat i street-racingen lyckas ändå presenteras trovärdigt.

Dominic Toretto (Vin Diesel) är gatans kung om nätterna. Hans vidunder till motorfordon slår alla som vågar utmana. Hans gäng är störst på gatan, och det är Dominice Toretto som regerar. Men flera gäng hotar utifrån, och alltid står en ny utmanare på startlinjen som måste krossas. En dag dyker den blonda Brian (Paul Walker) upp och sätter sig snabbt i respekt hos Dominice. Han bjuds in som en av hans närmaste medhjälpare och de kommer efterhand mycket nära varandra. Dominics syster Mia gillar också det hon ser i Brian och kärlek uppstår, men ska Dominice godkänna Brian och hans syster som ett kärlekspar? Ingen vet heller än att Brian egentligen är en ung FBI-agent som har till uppgift att knäcka street-racing gängen, bryta ner all deras styrka och få kriminaliteten som den medför att upphöra.

Detta är inte bara action, bilrally, häftiga stunts och krascher. Visst vänder sig filmen i första hand till en yngre publik, men värdet i handlingen byggs hela tiden upp till något som får publiken att få en tankeställare.

Betyg: 3 av 5

© Lars-Göran Wadén