Den gamle och erfarne skådespelaren Sylvester Stallone ställs mot nykomlingen Kip Pardue, en Hollywood stjärna som spås stor framtida framgång, i en fartfylld formel ett film fylld av rallyscener, krascher och en hel del action.

Först vill jag utfärda en varning till alla med epilepsi. Det är verkligen inte lämpligt att se detta, eftersom de få gånger som kameran inte susar fram i flera hundra kilometer i timmen går att räkna på handens fem fingrar. Hela filmen bygger på formel ett, och de som älskar bilsporten älskar också denna film. Men för alla övriga, alla som inte sitter spikade framför TV-apparaterna så fort det sänds ett formel ett lopp, finns bara några rejält påkostade bil krascher att imponeras över. Filmen är lika intetsägande som just ett tävlingsvarv kan vara. Det händer bara något intressant om någon kraschar, kör av banan eller drabbas av något annat problem.

Kip Pardue spelar en ny och ung formel ett stjärna. Ägaren till bilstallet, spelad av Burt Reynolds, vet att han är ett framtidslöfte. Men den unge och oerfarne förarens psyke sviker och tävlingsresultaten likaså. Burt Reynolds tillkallar sin förre detta stora megastjärna, spelad av Sylvester Stallone. Hans uppgift blir att uppmuntra, stötta och leda ynglingen på rätt väg. Men det ska visa sig lättare sagt än gjort.

Handlingen är smal, ett litet kärlekstriangeldrama, kampen för att bli "number one" och prestigen i att vinna eller försvinna. Filmen lever vidare tack vare ett par enormt fräcka rallyscener med ett fartfyllt tempo, och några krascher som kommer att gå till filmhistorien bland bilar som flyger i luften scener. De filmminuterna då de tokkör med formel ett bilarna mitt i de centrala delarna av Chicago, och skådespelerskan Estella Warren graciösa skådespel i en vattenbassäng, bidrar också till underhållningen. Men mycket mer än några få scener här och där, är det alltså inte. Att kameramännen aldrig kan hålla kameran stilla irriterar mig. Troligen är filmen upplagd med rörlig kamera för att farten ska kännas fortare. Men jag blir bara yr. Denna film vill jag närapå kalla dokumentär, ett filmteam som helt enkelt följt ett par formell ett stjärnors arbete både utanför och på banan.

Betyg: 2 av 5

© Lars-Göran Wadén