Mina dikter 2001


Inför hösten började jag gå en utbildning på Västerbergs Folkhögskola som arrangerar skrivarkurser. För att få ekonomin att gå runt under två studieterminer, satte jag mig för att söka bidrag från 10.000-tals stipendier och fonder. En sammanfattning av Stora fondboken på 720 sidor och 3500 stipendier resulterade i denna dikt.

Studiestöd

Ändamål:
För mindre bemedlade, fakulteter bland socitets doktorander. Hjälpverksamhet för hälsobringande syfte, stödprogram och basfinansering för forskningsvistelse inom vård och utbildning. Församlingsmedlemmar med kvalificerade vetenskapliga resebidrag i skilda ämnesområden, gäller inte.
Vid förfrågningar kontakta förvaltaren.

Öppet för:
Utvecklingsprojekt verksamma inom ändamålsområdet. Välartade forskare med goda vitsord om redlighet och nykterhet, samt Farmacevter vid institutioner. Även för handikappade, lytta eller Pauvres Honteux. För zoologisk myrforskning och sidensömmerskor i sörmland hänvisas till förvaltaren. Det ska främja studentmobiliteten med, samhällsvetenskapliga och gränsöverskridande perspektiv. Men är inte öppen för avlagd akademisk examen i vilken kinesiska språket ingår.
Med reservation för förändringar, men inga kända restriktioner.

Ansökan:
Ansökningsperioden ligger strax före att bearbetningen av ansökan genomförs. Om det är skottår eller att julafton infaller på en måndag, kan bearbetningsarbetet påbörjas något senare. Bifoga betygsavskrifter, forskningsarbeten och avhandlingsarbetet. Kontakta förvaltaren för erkättningsvillkor och frågor.
Telefonnummer saknas.

------------

En dikt som börjar med en katastrof. Två människor blir ensamma. Men efter ett förlåt blir de återförenade igen. Hela dikten är uppbyggd av låttitlarna från den Svenska melodifestivalen som avgjordes i Malmö under februari detta år. Vinnaren blev Friends.

Melodifestival

Jag kom ner på jorden.
Till Ingenmansland.

Allt som jag ser.
Igår, idag.
Det är bara du.

Om du var här hos mig.
Om du förlåter mig.
Om du stannar här.
Då lovar jag att.
Lyssna till ditt hjärta.

Jag känner dig, vända om.

------------

Just så här kände jag mig i januari, i början på detta året.

Låt det regna.

Låt vattnet svämma över all vardaglig trisstes och dränka den. När januari är som mörkast längtar jag. Vill få bort allt insomnat, undanbäddat och dött. Låt regnet ge nytt liv och åter få livslusten att gro.

Ta bort vattnet som förfrusit min värld till en vit och närapå ogenomtränglig sörja.
Ta bort vattnet från duschen alla tidiga mornar då plikten kallar men kroppen vill ligga kvar.
Ta bort vattnet ur kaffeautomaten, så de stinkande och motbjudande kaffet aldrig blir till.
Ta bort vattnet i diskhon som i mina ögon tycks klona den befintliga disken till det dubbla.
Ta bort vattnet i kastrullen som kokar vardagssega makaroner och korvbitar utan smak.

Låt det regna, låt vattnet spola bort den tråkiga vardagen.

Ge mig vatten vid en varm och solig sandstrand på en söderhavsö.
Ge mig vatten från det ljumma, stillsamma och välluktande sommarregnet.
Ge mig vatten med mammas hemgjorda svartvinbärssaft med några isbitar i glaset.
Ge mig vatten till en lugn insjö där jag guppande i min eka kan meta små abborrar till katten.
Ge mig vatten till vattensängen, så jag kan krypa under täcket och borra in huvudet i kudden.

Låt det regna.

------------

Bingolottos Lasse Kroner släppte sin första soloskiva under våren 2001. En av hans egenskrivna låtar handlade om ingenting. En hel sång om ingenting helt enkelt, och detta inspirerade mig till denna dikt.

Ingenting

Ingenting, finns det?
Ingenting är ju inte något, alltså kan det väl inte finnas.
Ett hål är ingenting.
Men ju mer man tar av det, ju större blir det.
Ingenting ökar.
Kan man ta bort något från något som ingenting är?

Ett hål som är svart eller vitt är ingenting.
Hålets färg, kan det ha någon betydelse?
I ett svart hål sugs saker in i rymden.
Är ett svart hål ingenting?
Saker som sugs in, vart tar de vägen?
Blir de någonting?
Troligen förvandlas de till ingenting.

Kan saker förvandlas till ingenting?
Vad blir de då?
Ett svart hål, det är kanske något, men ett vitt det är ingenting.

© Lars-Göran Wadén