Det här är Skylla. Hon står gömd bakom ett träd. Hon är så blyg att hon inte törs vara med och leka. De andra barnen tycker om att spruta eld, men Skylla har inte lärt sig det än.

Skylla bor tillsammans med de andra drakarna i ett stort berg. Nedanför berget ligger en människostad. Mitt i staden står ett slott. Där bor den elaka prinsen, med ett stor svärd som han dödat många drakar med. Till människostaden går aldrig drakarna.

När det är natt sover alla utom Skylla. När det är mörkt kan ingen se henne och då törs hon vara ute. Hon övar sig i att spruta eld, men det kommer bara rökpuffar. Hon tror att ingen vill vara kompis med henne.

Skylla är ensammast i hela världen. Hon gråter stora draktårar när hon tänker på hur ensam hon är.

Skylla flyger förbi flera grottöppningar och tittar in på alla som lugnt sover i sina sängar. Hon önskar att någon av dom hade varit hennes vän.

Plötsligt ser Skylla en öppning där det fortfarande lyser. Hon blir förvånad, är det någon mer än jag som är vaken? tänker hon, och flyger dit för att titta.

Här ligger Huggo. Han kan inte sova. Tänk om det ligger en farlig prins med ett svärd under sängen. För länge sedan var det en prins som dödat hans farfar genom att sticka sitt svärd rakt i hjärtat på honom.

Huggo törst inte släcka sin nattlampa. Mörkret utanför är så stort och hemskt. Är det inte något som rör sig där ute?
- Mamma, hjälp! ropar han. Det är någon här!

Huggos mamma kommer, hon är trött.
- Det ligger en prins under min säng, säger Huggo. Mamma visar att det är tomt under sängen, och förklarar att ingen prins kan ta sig in här.
- Nu måste du vara tyst och sova, säger mamma, och släcker bestämt nattlampan.

Men Huggo kan inte somna. I det här mörkret kan hur många prinsar som helst gömma sig. Plötsligt hör han ett ljud, skräckslaget sätter han sig upp i sängen och tänder lampan. Då ser han......

......att det står någon i rummet. Huggo blir rädd och vill ropa på mamma. Då ser han att det bara är en liten flicka. Skylla tänker att en som ser så rädd ut kan inte vara elak.

- Du behöver inte vara mörkrädd. Jag flyger ofta runt om nätterna, men jag har aldrig sett någon farlig prins med svärd. De finns bara i stan, säger Skylla.
- Varför är du ute om nätterna, det måste vara farligt, säger Huggo.
- Jag är så blyg, och på natten är det ingen som ser att jag är dålig på att spruta eld, säger Skylla.

- Vill du ut och flyga med mig? frågar Skylla.
- Nu på en gång?
- Ja, kom vi flyger till lekplatsen.

Skylla tar Huggo i handen och de flyger tillsammans ut genom grottöppningen. Människostadens alla gatlyktor lyser nerifrån dalen. De flyger upp till bergets topp, där lekplatsen ligger.

Huggo ser att det är samma lekplats som på dagen, den är bara lite mörkare. Dom leker länge tillsammans. Huggo glömmer bort att vara mörkrädd eftersom de har så kul. Skylla är glad, nu är hon inte ensam längre.
- Ska vi leka spruta eld? frågar Huggo.
Skylla försöker men det kommer som vanligt bara rökpuffar.
- Jag kan visa dig hur man gör, säger Huggo. Först böjer man på knäna så här. Sedan tar man ett djupt andetag, lägger tungan rätt i munnen och blåser ut. En liten eldslåga kommer ut ur Huggos mun.

Skylla böjer på knäna, tar djupa andetag, lägger tungan rätt och blåser ut. När hon tränat en stund kommer det plötsligt ut en liten gnista mellan framtänderna. Hon blir så glad att hon hoppar upp och ner.

- Jag är trött och måste hem och sova nu, säger Huggo. När Skylla känner efter är hon också ganska trött.
- Bäst att flyga hem igen, säger hon.

Innan Huggo kryper ner i sängen frågar han om de ska träffas och fortsätta leka i morgon.
- Då är det massor av andra barn där, säger Skylla tveksamt och ser rädd ut.
- Men jag kommer vara där, så du behöver inte vara rädd, säger Huggo.
- Vi får se.

Nästa dag står Huggo och väntar vid lekplatsen. Han ser sig omkring och undrar var hon är, tänk om hon inte kommer.

Plötsligt ser han ett litet eldsken bakom buskarna. Det kommer närmare lekplatsen. Alla barnen slutar leka och vänder sig åt de håll därifrån eldskenet kommer. De har aldrig sett någon som sprutar eld på det där viset. Vem kan det vara?

Jo, det är Skylla. Huggo blir glad. Hon kom i alla fall. De andra barnen tittar misstänksamt på henne, men Huggo springer fram och tar henne i handen.
- Det här är min kompis Skylla, säger han. Vi var ute och flög i natt.

- Nu ljuger du, ingen törs vara ute på natten, säger de andra barnen.
- Jo, Skylla törs. Hon är modig och är ofta ute på nätterna, säger Huggo.
- Men är inte det farligt? frågar de andra barnen.
- Nej, det är precis som på dagen, bara lite mörkare, säger Skylla.

Huggo och Skylla leker tillsammans hela dagen. Skylla är så glad att hon nu fått en kompis. Snart har hon säkert lärt sig spruta eld också.

© Li Österberg, Linda Pettersson, Lars-Göran Wadén.