Calmare Nyckel och Fogel Grip De båda skeppen med vilka de första svenska kolonisterna for över till den nya kolonin. Anor från «provincien Nya Swerige uti America» - om de första svenskamerikanarnas historia - [Denna artikel är tidigare publicerad i tidskriften GENKLANG nr.2 jan.1994] För drygt 350 år sedan, i november 1637 lämnade de svenska fartygen Calmare Nyckel och Fogel Grip Göteborg för att korsa Atlanten och upprätta en svensk koloni i Amerika. I mars 1638 kunde man landstiga på en öde klippa på västra stranden av den Södra Floden, också kallad Delawarefloden. Inom kort hade man upprättat en liten koloni på det land som man köpt av Lenape-indianerna. Nya Sverige hade fötts. Förutom besättningen, som mest bestod av hyrda holländare, följde ett antal soldater och arbetare med, som skulle arbeta åt det för ändamålet upprättade Söderkompaniet, senare kallat Nya Sverigekompaniet. De skulle upprätta befästningar och börja odla tobak. Två år senare, 1640, återkom Calmare Nyckel, men en nytillsatt guvernör samt fem "frimän" och ytterligare några arbetare. Mer land köptes av indianerna och flera bosättningar uppfördes. Kortvarig koloni I sjutton år existerade denna lilla svenska enklav mellan de större holländska och engelska kolonierna Nya Amsterdam (nuv. New York) och Maryland. Sedan tvingades man att överlämna allt åt den holländska övermakten, som hade bestämt sig för att göra någonting åt den mindre konkurrenten. Den svenska bosättningen upphörde dock inte i och med att kolonin föll i först holländska och sedan engelska händer, utan utvecklades och frodades många år efter avvecklingen år 1655. De jordbrukare som slagit sig ned fick ju behålla sina egendomar förutsatt att de svor trohetseden mot de nya herrarna. Präster i hundra år Också det svenska språket och svenska sedvänjor levde kvar många år efteråt. Nya svenska lutherska församlingar växte fram allteftersom svenskättlingarna blev fler, och svenska präster sändes dit i över hundra år för att upprätthålla de traditionella idealen. Självklart upprätthöll de också samma ordning i sina församlingar, som i de övriga svenska, och det har hjälpt genealogerna att reda ut vilka som levde där och hur de hörde samman. Även om det svenska präglade de första generationerna, så inlemmades människorna sakta men säkert. De präster som levde där kortare eller längre tid under sjuttonhundratalet skrev hem och berättade om hur sedvänjorna hade glömts och hur klädstilen hade degenererat. Också språket glömdes bort och prästerna fick hålla predikan på engelska. Man räknar med att omkring trehundra svenska undersåtar, varav hälften var finnar, utvandrade till Nya Sverige. Dessa blev stamfäder till många tusental av dagens amerikanare. Deras söner och sonsöner deltog i uppbyggandet av det nya landet och i befrielsen från de forna kolonialmakterna. Somliga blev kända centralfigurer i befrielsekampen, t.ex. John Morton och John Hansson, som innehade höga poster vid befrielsen. Flera genealogiska arbeten har publicerats, så det finns ganska goda förutsättningar för att studera dessa svenskars öden. Tillbaka till hemlandet Nästan fyrtio präster tjänstgjorde vid de svenska församlingarna i Pennsylvania, som området kom att kallas efter överlämnandet. De flesta dog där, men ett mindre antal återvände till Sverige för att fortsätta sin karriär hemmavid. Några av dem hade under amerikatiden gift sig och fått barn med kvinnor av andra och tredje generationens svenskamerikanare. Och det är därför det idag finns folk i Sverige som kan ståta med så tidiga amerikanska rötter. Andreas Sandel, kyrkoherdeson ifrån Hållnäs socken i Roslagen, var i trettioårsåldern när han började sin tjänstgöring i Wicacoa i nuvarande Philadelphia. I februari 1704 gifte han sig med en flicka av "tredje generationens" svenskar, alltså ett av de första svenskarnas barnbarn. Redan under tiden i Amerika fick paret de första barnen, som alltså blev "fjärde" generationens amerikaner. När han 1719 flyttade till Hedemora för att bli kyrkoherde, tog han alltså med dessa anor hem... eftersom han hade familjen med sig. Anor i Ovansiljan Till Ovansiljan kom amerikaättlingarna genom kyrkoherde Olof Persson Arborelius hustru Ulrika Maria Munktell, som var dotterdotter till amerikafödda Magdalena Sandel. Och på den vägen är det, som mina egna barn stammar från Mohikanernas vänner, i "Provincien Nya Swerige uti America". Fotnot: Kyrkoherde Andreas Sandels son Benjamin, född i Amerika, blev sedermera studiekamrat till Carl von Linné, och följde honom i hans dalaresa om vilken jag skrivit artikeln När blomsterkungen kom till Falun. Gen. Personer i rakt nedstigande led (med resp. make): I Peter Gunnarsson Ramberg (Rambo), *1611 i Ramberget, Västergötland, gift med Brita Matsdotter, *1630 Vasa, Finland Kom till Nya Sverige som en av fem "frimän" den 17 april 1640 med Calmare Nyckel. II Catherine Rambo, *1655 i Wicacoa, Nya Sverige gift med Peter Matsson- Dalbo, *1647 ca i Nya Sverige. III Maria Matsson-Dalbo, *1682 i Wicacoa, Pennsylvania gift med Andreas Sandel, *1671 i Hållnäs, Uppland, senast kyrkoherde i Hedemora (W). IV Magdalena Sandel, *1704 i Wicacoa, Pennsylvania gift med Johan Nordman, *1705 Hedemora (W), senast kyrkoherde i Leksand (W). V Magdalena Nordman, *1745 i Leksand (W) gift med Johan Erik Munktell, *1739 i Falun (W), gesvorner i Falu koppargruva. VI Ulrica Maria Munktell, *1767 i Falun (W) gift med Olof Persson Arborelius, *1748 i Säby (U), kyrkoherde i Älvdalen (W). VII Beata Catharina Arborelius, *1798 i Älvdalen (W) gift med Didrik Wesström, *1795 i St. Tuna (W), bonde och riksdagsman i Orsa (W). VIII Beata Maria Wesström, *1831 i Trunna, Orsa (W) gift med Ors Hans Hansson, *1823 i Orsbleck, Orsa (W), bonde i Trunna, Orsa (W). IX Ors Anna Maria Hansdotter, *1856 i Trunna, Orsa (W) gift med Johan August Eliasson Käck, *1852 i Rosentorp, Orsa (W), bonde i Orsa (W). X August Käck, *1877 i Kyrkbyn, Orsa (W), bonde i Vattnäs, Mora (W) gift med Burtus Karin Olsdotter, *1880 i Vattnäs, Mora (W). XI Karin Vilhelmina "Mina" Käck, *1915 i Vattnäs, Mora (W) gift med Lasås Anders Matsson, *1910 i Färnäs, Mora (W), bonde i Färnäs, Mora (W). XII Lasås Karin Birgit Matsson, *1937 i Färnäs, Mora (W), gift med Olof Ingemar Forsberg, *1932 i Viborg, Orsa (W), järnvägsarbetare i Noret, Mora (W). XIII Eva Birgitta Forsberg, *1953 i Färnäs, Mora (W), gift med Jorge Guillermo Lintrup, *1952 i Buenos Aires, Argentina, arbetsled. i Noret, Mora (W). XIV Eva Erica Lintrup, *1983 i Noret, Mora (W) Susanna Martina Lintrup, *1988 i Noret, Mora (W). Denna sida är senast uppdaterad den 2 maj 1999 18:42:34 Copyright © Jorge G. Lintrup, Norebergsvägen 10 A, 792 50 Mora, Sweden.