Till Ted

 
Sommaren försvann
tiden kändes som den aldrig mera fanns
som om allting bara lämnades ifrån
och solen gick i moln

Saknar dig idag
kommer sakna dig i alla mina dar
men din bild jag i mitt hjärta gömmer kvar
och alla minnen spar.

Ser du kanske mig
från din himmel - den som väntade på dig
likt en ängel som var saknad utav den
vände du hem igen...


Av Elena 12 juli 1997

*******************

Dikt från Rebecka

Till dig Ted...

Äntligen är jag på väg till din måne.. till min måne..
till vår måne. Där blir allt så mycket bättre.
Allt för länge har jag befunnit mig i den stora sorgens famn.
Natt efter natt har det fallit ett stilla regn.
Ett stilla regn av tårar. Tårar för dig Ted.

Lyckliga dagar finns bara i dröm och fantasi.
Sol, vind och vatten finns långt bortom Betlehem
bortom Kaliforniens guld, på Champagnegatan.
Jag vill till universum. Jag vill ha en egen måne tillsammans med dig.
Där kan vi tända hoppets eld och låta kärleken slå rot.
Du kan öppna din himmel och ge en sol, och jag kan
låta solen värma dig. Jag vill vara helt nära dig, när vår sommarlängtan tar
oss bortom regnbågen, där vi ska fånga en ängel från Eiffeltornet
när du kommer i min fantasi och jag bygger ett torn.

Där kan gitarren och jag sitta och sjunga för kärlekens skull.
Men tid faller hårt och när de härliga dagarna
men när showen är slut har jag endast ditt stenansikte kvar
och din vackra röst hör jag endast i min radio.
Men himlen är ju så oskyldigt blå, och du snurrar min värld
så det blir stormvarning och jag flyger ända till Ramanagaram.
Och där väntar - ingen annan än... Du!


Av Rebecka Medlem i Ted Gärdestadsällskapet


Ted Gärdestadsällskapet 1997-2004