Med Ted dog en del av sommaren - Sommaren är död, säger min kollega bedrövat när vi får veta att Ted Gärdestad har lämnat jordelivet.   Och visst känns det lite så. Underbarnet Ted Ambjörn var sex år när han skrev sin första låt. Nio år senare, blott 15 år gammal, gjorde han ”Undringar”. En genialisk platta, matad med livsbejakande, vackra sommarsånger: ”Ett stilla regn”, ”Jag vill ha en egen måne”, ”Sommarlängtan” ...han var helt enkelt född till det, även om han i början av tonåren också funderade på att bli idrottsstjärna. Som 13-åring gick han en match mot Björn Borg och Ted var mycket lovande.   Men, han valde musiken - eller så var det tvärtom.   Kanske hade dock Ted inte riktigt förstått att den dag han upptäcktes av Björn, Benny och Stikkan så innebar det också slutet på ett stillsamt liv där han i lugn och ro kunde skriva musik tillsammans med sin storebror Kenneth som han höll så mycket av.   Ted blev, mot sin vilja, flickidol. Men han hade allt det som de flesta flickidoler inte kan stoltsera med i dag, nämligen talang. Ted var ett underbarn.   Gitarristen Janne Schaffer som var med på alla Teds plattor och kanske var den som vid sidan av Kenneth kände honom mest, menar att Ted egentligen aldrig ville prata om annat än sin musik, möjligen då om idrott, som han också var mycket intresserad av. Men de där närgångna frågorna vid intervjuer tyckte han aldrig om.   Som 16-åring var han tillsammans med Lena ”Är det konstigt att man längtar bort någongång” Andersson störst i Sverige.   I en intervju säger han att han komponerar bäst när han är riktigt ledsen. ”Det är inte många som orkar hänga med”   Vid 24 års ålder beskriver han sig själv med orden ”Sanningen om mig själv är som min egen skugga. Den går inte att fånga, men på den platsen där ljus och mörker mötas, ska jag finna sanningen om mig själv.”   Två gånger gifter han sig, första gången med Lotta Ramel 1976, andra gången 1993 med Alexandra Lindholm.   Båda äktenskapen tog slut snabbt.   - Jag är en konstnär, det är inte så många som orkar hänga med, förklarar Ted.   1979 vinner Ted schlagerfestivalen med låten ”Satellit”.   Året därpå ställer han och sambon Annica Boller upp med ”Låt solen värma dig” och i samband med det släpps också musikaliska hyss från studion med Michael B. Tretow.   Vem minns inte den roliga ”Hubba, Hubb Zoot-Zoot”?   Killen hade humor.   I början av 80-talet började Teds popularitet dala och hans intresse för att hålla den vid liv avtog.   Han introducerades för Bagwahn Shree Raijneeshs tankar och livsfilosofi och blir under en period den rödklädde lärjungen Swami Sangit Upasani.   Året efter får han sitt första barn med Ann Zacharias. 1983 får paret sitt andra barn och förhållandet spricker.   Efter några år, då Ted hållit en låg profil, släpper han 1994 sin första platta på 13 år.   Då har han först gjort försiktiga turneér med bland andra Harpo och Plura.   Vid sin sida på plattan har han storebror Kenneth och så förstås Janne Schaffer. ”Man borde ha döpt en gata efter honom”   Titeln ”Äntligen på väg” andas framtidstro och optimism och hitsingeln ”Ge en sol” är ännu en sommardoftande sång om glädje. Men på plattan finns också mycket smärta och vemod:   ”Äntligen på väg, mot lättande skyar och en värmande sol vid horisonten. Vi vet att vägen slingrar sig som en skör tråd mellan svårfångade lyckliga dagar och stingande sorg, men också att packningen är lättare att bära på champagnegatan.”   - Det här är den allvarligaste skiva jag och Kenneth gjort, säger Ted i en intervju.   Bengt Ohlson skriver: ”Om Ted Gärdestad hade bott i USA så hade det skrivits tjocka böcker om honom och en gata i Sollentuna hade burit hans namn.”   Underbarnet Ted Gärdestad berikade oss med oförglömliga sommarsånger om värme, kärlek - och sol.   Jag hoppas att han har hittat sin alldeles egna måne nu. --------------------------------------- ur Aftonbladet 24 juni 1997