Några förhållningsregler och tips

Isklättring är tillåten på Fulufjället/Njupeskär som en del av det aktiva friluftslivet i nationalparken. Det är dock förbjudet att utanför isklättringssäsongen klättra i kanjonen vid Njupeskär pga. av rasrisken. Isklättrings-säsongen sträcker sig från 1/12 till 1/4.

Isfallets bredd medger inte fler än två replag samtidigt. Det är onödigt att öka risken för olyckor, respektera därför detta och invänta din tur.

Det är inte tillåtet att sätta upp fasta förankringar i anslutning till fallet. (Se även de regler som gäller för Nationalparken.)

Se alltid till att personer som inte är klättrare inte finns under isfallet samtidigt som du klättrar. Nedrasande is och människor utan hjälm och vana är ingen bra kombination.

Fallet är av svårighetsgrad 4, den enklaste vägen upp. Känner du dig inte säker på klättring i den graden, undvik att klättra fallet den här gången, öva dig istället på mindre isfall tills du känner dig säker. Isfallet ligger avsides och det finns inga ordnade förankringar för räddning uppifrån. GSM-telefon fungerar såväl nedan som ovanför fallet. Om olyckan är framme oavsett vilken slags besökare du är - ring 112 och begär fjällräddningen.

Nedstigning efter isklättring bör ske ca 400 m norr om fallet, därefter i östlig riktning rakt ner i riktning mot bron nere i kanjonen. Första biten följer man en ränna för att därefter komma ut på en brant sluttning ner i riktning mot bron. Observera lavinrisken i området. Besökare vintertid såväl som sommartid bör iaktta stor försiktighet för att inte orsaka ras som kan skada andra besökare.

Det är inte tillåtet att övernatta i stugorna strax innan fallet annat än i nödfall. Håll stugan ren och snygg och har någon råkat glömma skräp kvar ta med det till soptunna vid parkeringen. Om du tältar gör det nere vid parkeringen så har du nära till bilen, toalett och soptunnor.

Hjälp oss att följa dessa enkla förhållningsregler och hjälp oss att vårda nationalparken.

Klättringen

Njupeskär är ett isfall med en speciell karaktär. Vattenföringen är stor och fallet fryser aldrig till helt bakom isväggen. Isen varierar också en del från år till år. Området runt fallet är kalfjäll vilket kan innebära att vindar och snödrev kan bli besvärliga även då man klättrar på isfallet, eftersom kanjonen fungerar som en uppsamlare av sydliga och västliga vindar. Terrängen ovanför fallet och nedstigningen från fjället kan vara lavinfarliga. Detta gäller speciellt nedstigningen. Ta för vana att gå ner en och en nedför sluttningen, helst med ett rep släpande efter om snön verkar instabil.  

Isens kvalitet kan variera mycket. Den kan vara mycket hård långt efter det att temperaturen i luften stigit efter en kallperiod. Isen längre ner i fallet bildas av vattendimma vilket innebär att isen kan vara både pipig och porös. En gyllene och viktig regel vid isklättring är: "det du känner obehag av att gå under ska du inte heller klättra på". Klättrar man isen till höger måste man i de flesta fall traversera ut över hängande tappar. Var därför vaksam och kliv inte ut för tidigt. Dessa istappar släpper då och då, speciellt vid temperaturväxlingar då det varit kallt och isen blivit spröd.

Klättrar man högra delen kan man få lite problem mot slutet och behöva göra en travers på snö tillbaka till vänster för att komma ut på det mer överkomligt lutande snöfältet.

Klättrar man upp mitt på isen, som är den lättaste vägen, ska man ha klart för sig att isen inte är så tjock som man kan tro. Är man ute tidigt på säsongen är isen längre till vänster oftast mer homogen, men som sagt det varierar från år till år. Isen till vänster brukar med tiden bli gråaktigt hård och spröd vilket gör att man dras till den högra delen som brukar bli vackert kornblå längre fram på säsongen.

God tur!