Några förhållningsregler och
tips
Isklättring
är tillåten på Fulufjället/Njupeskär som en del av det aktiva
friluftslivet i nationalparken. Det är dock förbjudet att utanför
isklättringssäsongen klättra i kanjonen vid Njupeskär pga. av rasrisken.
Isklättrings-säsongen sträcker sig från 1/12 till 1/4.
Isfallets bredd medger inte fler än två replag samtidigt. Det är onödigt
att öka risken för olyckor, respektera därför detta och invänta din tur.
Det är inte
tillåtet att sätta upp fasta förankringar i anslutning till fallet. (Se
även de regler som gäller för Nationalparken.)
Se alltid till att
personer som inte är klättrare inte finns under isfallet samtidigt som
du klättrar. Nedrasande is och människor utan hjälm och vana är ingen
bra kombination.
Fallet är av svårighetsgrad 4, den
enklaste vägen upp. Känner du dig inte säker på klättring i den graden,
undvik att klättra fallet den här gången, öva dig istället på mindre
isfall tills du känner dig säker. Isfallet
ligger avsides och det finns inga
ordnade förankringar för räddning uppifrån. GSM-telefon fungerar såväl
nedan som ovanför fallet. Om olyckan är framme oavsett vilken slags
besökare du är - ring 112 och begär fjällräddningen.
Nedstigning efter isklättring bör ske ca
400 m norr om fallet, därefter i östlig riktning
rakt ner i riktning mot bron nere i
kanjonen. Första biten följer man en ränna för att därefter komma ut på
en brant sluttning ner i riktning mot bron. Observera lavinrisken i
området. Besökare vintertid såväl som sommartid bör iaktta stor
försiktighet för att inte orsaka ras som kan skada andra besökare.
Det är inte
tillåtet att övernatta i stugorna strax innan fallet annat än i nödfall.
Håll stugan ren och snygg och har någon råkat glömma skräp kvar ta med
det till soptunna vid parkeringen. Om du tältar gör det nere vid
parkeringen så har du nära till bilen, toalett och soptunnor.
Hjälp oss att följa
dessa enkla förhållningsregler och hjälp oss att vårda nationalparken.
Klättringen
Njupeskär är ett isfall med en speciell
karaktär. Vattenföringen är stor och fallet fryser aldrig till helt
bakom isväggen. Isen varierar också en del från år till år. Området runt
fallet är kalfjäll vilket kan innebära att vindar och snödrev kan bli
besvärliga även då man klättrar på isfallet, eftersom kanjonen fungerar
som en uppsamlare av sydliga och västliga vindar. Terrängen ovanför
fallet och nedstigningen från fjället kan vara lavinfarliga. Detta
gäller speciellt nedstigningen. Ta för vana att gå ner en och en nedför
sluttningen, helst med ett rep släpande efter om snön verkar instabil.
Isens kvalitet kan variera mycket. Den
kan vara mycket hård långt efter det att temperaturen i luften stigit
efter en kallperiod. Isen längre ner i fallet bildas av vattendimma
vilket innebär att isen kan vara både pipig och porös. En gyllene och
viktig regel vid isklättring är: "det du känner obehag av att gå under
ska du inte heller klättra på". Klättrar man isen till höger måste man i
de flesta fall traversera ut över hängande tappar. Var därför vaksam och
kliv inte ut för tidigt. Dessa istappar släpper då och då, speciellt vid
temperaturväxlingar då det varit kallt och isen blivit spröd.
Klättrar man högra delen kan man få
lite problem mot slutet och behöva göra en travers på snö tillbaka till
vänster för att komma ut på det mer överkomligt lutande snöfältet.
Klättrar man upp mitt på isen, som är
den lättaste vägen, ska man ha klart för sig att isen inte är så tjock
som man kan tro. Är man ute tidigt på säsongen är isen längre till
vänster oftast mer homogen, men som sagt det varierar från år till år.
Isen till vänster brukar med tiden bli gråaktigt hård och spröd vilket
gör att man dras till den högra delen som brukar bli vackert kornblå
längre fram på säsongen.
God tur!
