|
Älgjakt
Vi har en tradition med älgjakt i båda våra
släkten och även
dottern Sara har tagit jägarexamen och jagar älg. Runt oss finns det gott om
älg både i skogen och på vägarna. I januari 2006 körde jag och Sara på en älg.
Turligt nog gick det bra för oss men sämre för älgen som fick avlivas och bilen
fick vi vara utan i några veckor innan den var i ursprungligt skick igen. Vi ser
ofta älg och hitills har mina andra hundar inte jagat i väg efter dem. Det finns en stor okunskap om älgjakten och
jag vill påstå att de flesta älgjägare också är goda naturvårdare.De värnar om
sin skog och de djur som finns inom området. För många är älgjakten en
naturupplevelser och på förhand bestämmer man vilket kön som skall skjutas och
om något visst djur skall sparas. Detta är viktigt för att upprätthålla en god
älgstam. För många älgar skadar markerna och blir en stor vägfara. Älgjägarna är
också de som hjälper älgarna genom att sätta ut saltstenar , inventerar
älgstammen och är de första att se om älgstammen ökar eller minskar..
  
Jämthundstiken Beda S63072/2007
*2007-09-17
Älgjakt med Ronja, vår första gråhund.
.jpg)
.jpg)
Den här tjuren fällde Anders hösten -04. En nittontaggare.
Det är så här älgen ser ut i Getingstabodum - Nej så här går
det till att koka rent trofén.
Generell beskrivning av Jämthunden:
Rasen är Svensk.. Jämthunden har bra sök och använder näsan i luften
på jakt efter älgen. Den är den idealiska lösrivande hunden och en
förstaklassens jämthund ställer som regel älgen med kraftigt och väl hörbart
jaktskall. Andra typiska egenskaper för jämthunden är bland annat storleken.
Jämthunden är stor, stark och en vältränad hund kan användas till jakt varje
dag i dagar. Jämthunden rör sig med att sätta tassarna intill mittenlinjen.
Detta är en urgammal nedärvd egenskap som sparar kraft i djup snö. Fördelen
med en intelligent jämthund är att den kan användas till jakt även efter att
det har snöat. En god representant för rasen har också den egenskapen att
den inte hänger efter en älg som inte vill stå stilla timvis. En sådan hund
är effektiv att jaga med, då dagens jaktlag i de flesta fall inte jagar på
mer än ca 15 – 20 tusen hektar. Jämthunden vet också när det är dags att
avbryta jakten efter mörkrets inbrott så att den kan följa med ägaren hem.
Jämthunden har ett härligt temperament och är stabil och lugn. Den är en
utmärkt familjehund, snäll och gillar vanligtvis att dra pulka eller släde.
Den är behaglig att ha inomhus, lätt att träna och att ta med på turer. Det
rekommenderas ändå att man inte skaffar en jämthund om den inte ska användas
till jakt!
Jämthunden är en frisk hundras med få
arvbara
sjukdomar men i rasens hemland Sverige finns viss epilepsi, något som ska
tas allvarligt. HD är också en sak att vara uppmärksam på.
|
Rasstandard:
Hemland Sverige. Jämthunden är en stor och rektangulär spetshund. Den är
kraftig och samlad men smidig och med god resning. En god representant för
rasen ska vara modig och energisk men samtidigt lugn.
Huvudet är torrt och långsträckt. Skallen är svagt välvd och stopet tydligt
men inte skarpt markerat. Ögonen är bruna med vaket och lugn blick. Öronen
ska vara högt ansatta, styvt stående, spetsiga och lätt rörliga. Insidan av
öronen ska vara riklig behårad.
Frambenen ska vara torra, raka och kraftiga. Bakbenen är parallella sett
bakifrån. Knän och hasor ska vara välvinklade. Tassarna är kraftiga, något
ovala, väl samlade och pekar rakt framåt. Överlinjen är rakt fallande från
manken till krysset. Krysset är brett och obetydligt fallande. Buken ska
vara något uppdragen. Svansen är högt ansatt, medellång och av jämn
tjocklek. Den bärs ringlad över eller nära intill ryggen. Den är dock inte
hårt rullad. Svansen ska vara tätt behårad, men utan fana.
Rörelserna på en jämthund ska vara kraftfulla och fria med god steglängd. I
trav ska fram och bakbenen sättas i eller nästan i kroppens mittlinje.
Pälsen är sträv med ganska tättliggande täckhår och
underull
av korta, mjuka och ljusa (helst krämfärgade) hår. Den ska vara kort och
slät på huvudet och benens framsida, och längre på bröst, hals och svans
samt på frambenens och lårens baksida. Färgen ska vara mörkare eller ljusare
grå. Jämthunden har karakteristiska ljusgrå eller krämfärgade partier på
nos, kind, strupe, buk, ben och svansens undersida (så kallad vargteckning).
Mankhöjd: Hannar 61 cm +/- 4 cm, tikar 56 cm +/- 4 cm.
|
|