Historia  
[ Home ] [ Up ] [ Historia ] [ Hundar ] [ Kullar ] [ Spocks valpar ] [ Om rasen ] [ Rörelser ] [ Nyheter ] [ Fotoalbum ]

Den första border Åsa hade i familjen, Juniper Klio "Lisa", köptes 1971 hos Julia Geijer och Gerd Bendz. Hon skulle vara "bara till sällskap", men att äga en glad och arbetssugen border leder snabbt till både det ena och det andra. Åsas mamma Helena Becker tävlade bl a i lydnad klass 3 med henne. Hon kom 2:a på BTS KM i gryt och var meriterad i viltspår. Bilden är från ett bruksprov 1974. Själv gick hon inte i aveln, men hennes kullsystrar Int o Nord U Ch Juniper Klissandra och Juniper Klinta ligger bakom många av dagens bordrar, liksom andra avkommor till hennes mamma GB o Nord U Ch Mansergh Rhosmerholme Amethyst. Det var en underbar hund att få börja med, som lärde oss hur härlig en bra bordermentalitet kan vara.

Åsa och Pyssi efter en utställningsframgång 1977...       ...och efter en annan 1987. En border är ingen dagslända!     ...år 2000: en ny hund av samma typ

1976 kom Juniper Pyssimanda "Pyssi" till familjen som min - Åsas - egen hund. Lisa hade jag bara fått ställa ut, nu fick jag chansen att jobba även på andra sätt. Pyssi blev svensk utställningschampion redan vid 14 månader (möjligt enligt dåtidens regler), tog två 1:a pris i lydnadsklass I, 1:a och hp i viltspår dåvarande öppen klass (motsvarande dagens anlagsklass) m m. Hon gick i gryt men saknade officiell merit eftersom hon vid sin enda provstart, som ettåring, skällde på fel sida om den sandvall man då använde även för rävsprängande hundar. Vi hade mycket roligt ihop och vid sin död hösten 1991 hade hon funnits i mer än halva mitt liv.

80-talet förde med sig intensiva studier, jobb och utlandsvistelser, i början av 90-talet föddes våra barn. Pyssi hade det för det mesta bäst hemma hos mamma. Efter Lisas död köpte mamma Juniper Slattens Debutant "Lotta" 1986 som jag också engagerade mig en hel del i. Efter Pyssi kom Juniper Axelina "Lina" till mammas hem 1993. Våra bordertikar har alltid haft mycket nära relationer till varandra trots åldersskillnader på som mest 10 år.

1997 kändes det äntligen som om det kunde finnas tillräckligt utrymme i mitt liv för ett bra borderägande. Peter hade golden retriever tidigare men hade lärt känna bordern genom att vi ofta lånat hund av Helena under helgerna, så rasvalet var inte svårt. Nu var jag glad att jag aldrig helt släppt kontakten med borderterriern; att ha följt åtta generationer svenska bordrar hade gjort mig säker på vilka egenskaper jag värderade högst och gav lite ledtrådar till var jag kunde hitta dem. I Maja från Ottercap tyckte vi att vi hittade en border av "vår sort" med mycket av det som vi sökte både mentalt och exteriört bl a från Lisas mamma och Majas anmoder, Ch Mansergh Rhosmerholme Amethyst. Vintern 2007 föddes fjärde generationen Sagimus-bordrar undan Terri.