KYLAN
Det har nu gått 5½ månader sedan vi kom hit och eftersom lägenheten saknar nämnvärt isolering samt uppvärmning kan det vara kyligt här när vi vaknar till en ny dag. Vi frös vid morgonkaffet ett antal gånger innan vi skaffade oss en ordentlig värmefläkt. Nätterna här är ofta 12-16 grader men det sägs allmänt att det i år har varit kallare än på mycket länge. Det förstår alla som har sett snö och kyla i Portugal och Spanien på teven. Dessutom bor vi här på 200 meters höjd och därmed cirka 2 grader kallare än "där nere" vid havsboulevarden.

REGN
På våra tidigare vintersemestrar har vi aldrig haft det så kallt som just den här gången. Men, inget problem utan lösning. Värmefläkten, tröjor och morgonrock gör nytta här vintertid. Det får vi tänka på när vi eventuellt kommer hit nästa vinter. Också har vi haft några gånger regnväder som varade nästan en vecka. Inte kontinuerligt så klart, men för de stackare som haft semester här på ön kan det inte alltid varit så jätteroligt. Men pensionärslivet är för övrigt det som är stommen i livskvalitén. Ingen stress, nästan inga "måsten", vi kan lugnt vänta tills det slutat regna, eller så tar vi våra stora paraplyer.

SPRÅKET
Vad gäller språket så har det gått trögt. Främst är det tveklöst så att "ju äldre desto svårare" det är att lära sig nya språk. Det kan jag lugnt påstå som har hållit på en del med språkinlärning under livet. För det andra är madeirenerna mycket duktiga på engelska och andra "turistspråk". Även om jag kränger ur mig en (antagligen!) någorlunda begriplig fråga på portugisiska i affären så är de snabba med att svara på engelska. För det tredje sväljer man här många konsonanter så att endast en flytande vokalgröt återstår med många diftonger. Nej, när vi kom hit i september förstod vi endast tre ord i radions nyhetsflöde: "Bush", "Kerry" och "Bin Ladin". Nu har vi lärt några riktiga ord därtill men det kommer att dröja bra länge innan vi förstår och talar "madeirenska".

FOLKET
Tack vara denna hemsida har vi fått kontakt med diverse landsmän, dvs. mest holländare som ju även dom har ett blåsigt och kyligt klimat därhemma vintertid. Också med våra grannar har vi en viss kontakt, må vara rätt ytlig, dock oftast ett mycket vänligt umgänge. Vänligheten hos befolkningen är faktiskt norm trots att många sliter med två jobb och långa arbetspass och har svårt att få det ihop rent ekonomiskt.

JÄMFÖRA
Oftast börjar vi dagen med en titt på datorn efter frukosten. Den förblir bredvid teven den viktigaste nyhetskällan speciellt för nyheter från Sverige eller Holland. Jag börjar med en titt från stadshustornet i Västerås över konstmuseet, Vasaparken, skatteskrapan och Mälaröarna långt borta vid horisonten. Bilden förnyas var femte minut så jag vet exakt hur det är där just då. En klick på väderlänken därunder ger oss ytterligare uppgifter om den "bistra" verkligheten. Som ju ibland också kan vara mycket vacker. Men vi vet ju att bakom det vackra döljs också halka, slask, iskanter och liknande. Egentligen är det inte själva kylan utan snarare de ibland veckolånga blytäcken av gråa nyanslösa moln som mörknar landskapet och sinnet som vi är tacksamma för att få slippa. Förutom nyss nämnd webbkamera i Västerås finns det dussintals liknande i Stockholm, Göteborg och Malmö som ger en ständig aktuell bild över väderleksläget "därhemma".

SAKNAR
Visst är det en del man saknar. Nu pratar jag inte om det som var väntad: barnen, vännerna, grannar, böcker osv. och det sociala livet man är van vid. Det dröjde cirka två månader innan vi hittade "rätt" sort bröd som vi föredrar till vardags och fem månader innan vi uptäckte svensk knäckebröd här!
Ostarna här var helt hopplösa. Det smakade ingenting och hade en gummiliknande substans som gjorde det svårt att skära, hyvla eller skiva. Vi fick köpa många ostar innan vi hittade något som dög.
Vinerna likaså. Visst är det billigt här, men någon indikation om smakkategori finns inte här i butikerna. I Sverige finns ju "smak-urtavlorna" som anger sötma, strävhet, fruktsyra osv. så man kan någorlunda träffa rätt. I Holland finns en sifferskala som informerar om detta. Dock, inget sådant här.
Som pensionär har man gott om tid att bedriva tandvård värd namnet. Att jobba med tandtråd tar tid som de flesta vet och desbättre finns det att köpa här. Däremot letar man förgäves efter trekantiga tandpetare här. Desbättre har våra gäster från Sverige och Holland tagit sig besväret att ta med några askar därifrån.
Ja, det här är alltsammans petitesser, men livet består ju för det mesta av en lång rad sådana.