När kärleken finns,
är den alltid begynnande.
Den är alltid:
- upptäckt,
- uppenbarelse,
- önskan att gå upp i någonting som överskrider oss själva,
- som skänker ordning och mening åt världen.

Den vi älskar är alltid, i den stund vi älskar honom eller henne, det som uppenbaras för oss som världens kärnpunkt, där livets själva essens lyser igenom.

Kärleken är alltid en sinnesrörelse utöver den absoluta tillfälligheten;
- den är något mystiskt,
- underbart och gudomligt.

När den återgäldas är den en gåva, en nåd som kräver lov och tacksamhet.

Morgans älskade är som morgonrodnaden: hon är inledningen till Morgans nya liv. Hon är som solnedgången, hon utgör gränsen för det. Därmed är hon hela Morgans liv, som en solskensdag, det börjar och slutar med henne. Hon är tidens början och tidens slut. Vi vet att ödet har gett Morgan det högsta av allt genom att ge Miriam, den älskade. Därför är det enda Morgan förväntar sig av framtiden att få gå vid hennes sida och tillsammans möta alla bekymmer och svårigheter. Morgan är fylld av lust att leva – men bara med Miriam, den älskade. Det omöjliga i att föreställa sig tiden utan henne fyller Morgan med fasa, alltmedan Morgan tillsammans med henne kan växa, förbättras och upplyftas.

Miriams älskade kan inte jämföras med någon annan. Han är den ende Miriam kan älska. Vem Miriam än skulle möta, även om det vore Miriams största idol, kan ingen ersätta honom. Miriam kommer inte att hitta någon annan som han, bättre än han. När kärleken är besvarad och han älskar Miriam, förundras Miriam över den otroliga, extraordinära tur Miriam haft. Miriam har fått någonting som Miriam inte ens hade kunnat föreställa sig att hon skulle få.

Varje älskad kvinna träffar därför verkligen drömprinsen, såsom han beskrivs i sagorna.

Varje förälskad man träffar den gudomliga, den ouppnåeliga drottningen som han aldrig ens drömt om att våga se åt.

Gåvan är så stor, så oerhörd, att Ni inte kan tro att den är sann. Därför skapas inom Er en beslutsamhet att skydda den mot alla motgångar, att odla den med innerlig och djup tacksam omsorg. I kärleken känner Ni Er äntligen äkta och fria. Och Ni känner att Er frihet kan förverkligas endast om Ni gör det Ni har blivit kallade att göra:
- att förverkliga Ert öde.