Kartan här bredvid är från 1714. Vid pilen står Giestvägen. Namnet kommer troligen från "gästning" som avsåg böndernas urgamla skyldighet att ge mat och logi åt myndighetspersoner på resa.

I Manjärv lever ännu berättelser om hur barnen i byn spanade över sjön för att tjä- na en slant genom att med roddbåt hämta resande som signalerade med en brasa.

Manjärv var fram till början av 1800-talet den sista byn i Pite älvdal och Gästvägen var den sista vägstumpen i älvdalen ända till 1880-talet. Då började landsvägen från Älvsbyn över Korsträsk och Muskus att byggas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lade 1884 fast en plan som innebar att vägen skulle fortsätta från Manjärv ned till Finnäset och därefter gå på norra sidan av älven mot Storforsen. Men mellan Manjärv och älven fanns sedan gammalt en bra körväg. Finnäsbonden Samuel Andersson drev på för att den nya landsvägen i stället skulle brytas över hans ägor ned till Vidselet och 1890 ändrade regeringen vägmyndighetens beslut. Vid färgstället öppnade sedan Johan Lindroth en handelsbod, vilket blev början till det nuvarande samhället.