Djurrättsfilosofer attackerar militanta veganer

Det brukar hävdas att alla politiska rörelser genomgår tre faser: löje, debatt, acceptans. När svensk djurrättsrörelse i förra veckan samlade sig kring sina två främsta ideologiska motorer - filosoferna Peter Singer och Tom Regan - var självförtroendet rejält och en sak ansågs definitiv: fas ett har passerat.

Peter Singer passade också på att vid Sverigebesöket ta avstånd från de aktioner som har befriat tusentals minkar.

Av Magnus Linton, Arbetaren (publicerat med författarens tillstånd)

När världens två främsta djurrättsfilosofer förra veckan besökte Sverige hade de ett samstämmigt budskap till sina fans: de militanta veganernas våldsaktioner måste upphöra.

- Att terrorisera folk som utnyttjar djur slår bara tillbaka på oss själva. Det medför bara att de som försvarar djurförtryck stämplar ut oss alla som extremister, eller till och med terrorister, ett ord som med framgång använts för att skada djurrättsrörelsen i USA.

Orden tillhör Peter Singer, planetens mest kontroversielle filosof och djurrättsrörelsens i särklass mest kända namn, och framfördes vid ett seminarium i Stockholm. Han gick också till attack mot den bland särskilt svenska och finska djurrättsaktivister populära verksamheten att befria minkar. Inte särskilt smarta aktioner, var Singers omdöme. Dels för att aktionerna sannolikt inte leder till avsikten - att minska lidandet - utan snarare motsatsen, men framför allt för att aktionerna är odemokratiska.

- Vi tillhör djurrättsrörelsen för att vi är övertygade om att det våld djur utsätts för är fel och för att vi bryr oss om alla varelsers välbefinnande, mänskliga som icke-mänskliga. Vi måste övertyga folk med hjälp av styrkan i våra argument, inte genom att skrämma bort människor som tycker annorlunda. I det samhälle vi lever har vi rätt goda metoder för öppen debatt och demokratiskt beslutsfattande. Det ska mycket till för att man ska gå utanför de demokratiska ramarna. Vi bör hålla oss inom dem, fortsatte Singer.

Den amerikanske filosofen Tom Regan, vid sidan av Peter Singer djurrättsrörelsens andra frontfigur, höll med och betonade flera gånger det avgörande i att inte bli stämplad som extremist. Men när Regan, för svensk publik betydligt mindre känd än den omsusade Singer, skulle redogöra för sina egna tankar om hur människor bör förhålla sig till djur skulle nog många säga att han just fastslog en rätt extrem ståndpunkt, för att inte säga fundamentalistisk.

För vad sägs om detta: ett djurförsök kan aldrig - aldrig - försvaras. Om det så bara krävs att man sliter livet ur en enda råtta för att få fram en ny cancermedicin som förlänger livet i 20 år för hundra miljoner cancersjuka människor så får övergreppet inte verkställas. Det är fel.

- Fundamentalt fel, menar Tom Regan.

Regan är amerikan och baserar sin filosofi på en tanke om individers absoluta och okränkbara rättigheter, en gren av moralfilosofin som haft betydligt svårare att övertyga européer och andra folk än amerikaner, vars hela historia och samhällskontrakt i högre grad än på andra håll bygger på idéer just om individens rätt.

Kort skulle man kunna sammanfatta Regans idé med att han helt enkelt vill vidga gränserna för det vi - ofta slarvigt - brukar kalla det okränkbara människovärdet. Även om 1900-talshistorien, inte minst i Sverige, vid flera tillfällen visat sig handla annorlunda skulle få i dag försvara tvångssteriliseringar eller medicinska experiment på människor. Vi skulle aldrig gå med på att medvetet avliva en 80-årig dödssjuk människa i syfte att laborera fram ett preparat som kanske skulle kunna rädda livet på hundra svårt sjuka spädbarn. Den enskilda individens rätt till fortsatt liv slår ut alla andra kollektiva välfärdsambitioner. Det mänskliga livet är just okränkbart och får aldrig bli ett medel för andras intressen.

På samma sätt vill Regan se på djur. Varje djur är ett livssubjekt med ett inneboende värde och har därför en absolut rätt att slippa utsättas för vårt våld. För att göra sig själv begriplig använder Regan en kortspelsanalogi.

- De rättigheter jag pratar om fungerar som en trumf i kortspel. Individuella rättigheter är viktigare än det allmännas välfärd. Det betyder att ingen har rätt att ta någons liv uteslutande för att samhället i stort ska dra nytta av det. Ser man till historien är exemplen många på hur mänskliga rättigheter kränkts om och om igen: slaveriet gjorde det, vid den etniska rensningen i dag sker det, svaga och avvikande har alltid sett sina rättigheter förnekade och utsatts för övergrepp. Men de rättigheter jag pratar om tillkommer också djur: det enskilda djurets rätt övertrumfar vår välfärd. Det betyder att så fort en råtta tvingas in i ett laboratorium är något fel. Hennes rättigheter har då kränkts. Det är alltså inte bara lidandet som är fel, det fundamentala felet är att djuret behandlas som ett medel för vår välfärd.

Det är en rätt radikal ståndpunkt och invändningar låter inte vänta på sig. Att väldigt många djurförsök som i dag görs egentligen är helt onödiga och inte leder till oumbärlig ny kunskap förnekar få, men att alla skulle vara det påstår nog ännu färre. Och det gör ju inte heller Regan. Vad han säger är bara att den kollektiva nyttan av försöket aldrig kan rättfärdiga övergreppet. Så hur ska då den konsekvente djurrättsaktivisten agera när hon ligger där med elakartad skelettcancer och läkaren erbjuder den via djurförsök framtagna medicinen som kan rädda hennes liv? I konsekvensens namn bör hon väl då avböja och i stället gå i döden?

- Det finns inget självklart svar på det, sade Tom Regan. Jag kan se flera olika sätt att närma mig problemet. Men ett är att det inte alltid är fel att dra nytta av sådana saker man arbetar för att få ett stopp på. Det är enligt min mening inte oförenligt att arbeta för att få ett slut på djurförsöken och samtidigt ta en sådan medicin.

Han medgav utan omsvep att svaret inte var särskilt tillfredsställande. Inte heller Peter Singer, som menar att det är ohållbart att bygga en etik på idéer om absoluta och okränkbara rättigheter vare sig de rör människor eller djur, kunde ge något tvärsäkert svar.

- Ingen kan lastas för att inte vara en moralisk hjälte. Jag kritiserar gärna folk för att de äter kött när det finns goda alternativ. Att bli vegetarian i det samhälle vi lever i är faktiskt ett rätt enkelt val, någon kanske skulle säga att det är en viss uppoffring men ingen kan hävda att det är en enorm uppoffring. Men att säga nej till den enda möjliga behandling som kan rädda ditt liv är en enorm uppoffring. Jag skulle aldrig kritisera någon för att ta den medicin som räddar ens liv. Sanningen är väl att jag själv skulle ta den.

Peter Singer vill liksom Tom Regan "vidga den moraliska cirkeln" till att också omfatta djur. Men Singer är utilitarist, en filosofi som propagerar "största möjliga lycka åt största möjliga antal", och når fram till sin slutsats på helt andra vägar än Regan. Han menar att det enda faktum att man tillhör arten "människa" inte har någon som helst moralisk betydelse i sig. Att hävda en massa rättigheter bara för att man är människa är enligt Singer inte ett dugg mer förnuftigt eller logiskt sammanhängande än att säga att man har vissa speciella rättigheter för att man är "vit" eller för att man är "man". Den som hävdar det gör sig skyldig till "artism" - artdiskriminering - och hamnar i samma ologiska och förkastliga fack som rasisten eller sexisten.

Avgörande för att man har rätt att slippa bli dödad eller plågad är för Singer framför allt om man kan lida, det vill säga uppleva smärta. Och det kan djur såväl som människor. För att avgöra vem som har störst rätt att leva vidare vid en konflikt mellan intressen radar Singer upp en mängd parametrar, som till exempel olika grad av "självmedvetande", "autonomi" eller "förmåga att uppfatta och arrangera sitt liv över tid".

Det hisnande perspektiv som då uppstår är att gränsen mellan människor och djur blir suddig. Det är lika lite okej att plåga djur som att plåga människor. Och om en varelse - djur eller människa - lider i svåra och obotliga plågor, till exempel till följd av en oerhört elakartad sjukdom, kan det vara försvarbart att avliva den. Ja, det kan enligt Singer till och med vara vår plikt att "befria individen från lidandet". Och därmed har den föreställning hela vår civilisation bygger på - det heliga människolivet - rasat samman. Allt beror på. Ingenting är heligt. Gränsen blir relativ.

Och det skrämmer. Bland religiösa och på en mängd kultursidor i svensk press har Singer och hans relativisering av människovärdet dömts ut som livsfarlig, han har till och med kallats fascist, men inom sjukvården arbetar man sedan länge efter just de utilitaristiska principer Singer bygger sina idéer på. Abort, menar Singer, är en av de frågor som avslöjar att idén om att människolivets absoluta okränkbarhet sedan länge övergetts - fast vi inte vågar erkänna det.

- Jag har aldrig hävdat att detta är enkla frågor. Men när man säger att det är farligt att prata och tänka som jag gör måste man fråga sig i relation till vad. Alternativet här är att vi helt enkelt inte diskuterar de här sakerna, eller att vi bara låtsas som om vi accepterar idén om det okränkbara människolivet när vi i själva verket bryter mot den i en rad tillfällen, fast vi vägrar erkänna det för oss själva. Det är vad vi gör just nu, vi pratar om okränkbart människoliv men vi accepterar till exempel abort. Det går ju inte ihop. Jag är tillräckligt mycket av liberal demokrat för att tro att det är bättre att låta svåra frågor komma upp till ytan än att sopa dem under mattan och bara stövla på utan att ha en klar uppfattning om hur vi egentligen hanterar liv. Tystnaden gynnar grupper som intar fundamentalistiska ståndpunkter i abortfrågan, vi låter dem fortsätta tro att samhället accepterar idén om heligt liv när det i själva verket inte alls gör det. Det ger dessa religiösa grupper större trovärdighet än de har när man verkligen synar deras argument.

Under de 25 år som gått sedan Peter Singer gav ut djurrättsbibeln Animal Liberation har hans argument visat sig stå pall för de flesta invändningar. Singers och Regans ambition att utvidga den "moraliska cirkeln" till att också omfatta djur betraktas av allt fler filosofer som en "i allt väsentligt vunnen argumentation". En etik som inte vill ta hjälp av Gud eller annan metafysik och gör anspråk på att hålla ihop och vara konsekvent i alla sina delar har visat sig få svårt att avvisa Peter Singer. Eftersom han inte bygger sin etik på en dogm - vare sig den om människolivets okränkbarhet eller Regans idé om alla livssubjekts okränkbara rättigheter - kan han lösa en mängd svåra problem. Djurförsök kan vara motiverade. Abort kan vara motiverat. Dödshjälp kan vara motiverat. Till och med köttätande, i extrema fall, kan vara motiverat. Att köpa päls eller äta kött från köttindustrin kan emellertid inte motiveras. Aldrig.

Men det oerhörda problem som följt Singer under hela hans filosofiska karriär finns kvar. Nämligen hur man - i de kommersiella tider som råder - ska försäkra sig om att ett verkligt genomslag av hans extremt liberala syn på såväl selektiv abort som dödshjälp och människovärde inte ska leda till ett elitismens samhälle där djur visserligen får det mycket bättre men där svaga och sjuka människor successivt rensas bort. Sluttande plan är dåliga fundament.

Singer medger att i princip har varje enskilt människoliv ett enormt mycket större värde än varje icke-mänskligt liv. Men han hävdar samtidigt att lidande är det enda som är ont i sig och att det är andra saker än godtyckliga dogmer som avgör att människor i stort sett alltid ska prioriteras framför djur, till exempel förmågan att föreställa sig en historia och arrangera sitt liv på ett sätt som inte skulle ha någon mening om vi inte såg en framtid. Likväl vägrar han alltså att sätta en absolut gräns kring människovärdet. Därtill vill han som utilitarist arbeta för att maximera den samlade lyckan i världen och minimera lidandet och accepterar resonemang av typen "två lyckliga liv är bättre än ett". För en person med en relativ syn på människovärde bör det således finnas en punkt där ett riktigt stort antal intelligenta djur tillsammans skulle vara "mer värda" än ett enskilt människoliv. Peter Singer ryggar tillbaka för frågan. Sedan blir han osäker och erkänner att inte heller hans teori håller riktigt tätt.

- Det där är en väldigt svår fråga. Ärligt talat vet jag inte hur jag ska svara. Spontant skulle jag vilja säga att det inte finns någon sådan siffra. Men samtidigt, om man skulle ha ihjäl en enorm mängd helt klart medvetna icke-människor, exempelvis schimpanser, skulle jag nog vid någon punkt finna det värre än att döda en enda människa. Men det är inget jag kan kvantifiera. Självklart kan man hävda att det är en svag punkt i min teori att jag inte kan uppge någon sådan siffra. Jag tvingas medge att det är ett problem för mig och kan bara hoppas att andra filosofer kommer med nya värdefulla bidrag i detta ämne. Frågan visar att moralfilosofi är oerhört svårt, det finns svåra val, och att det inte finns några enkla svar.